Nu skäms man lite för att man sitter i SL:s styrelse

Sedan första januari i år sitter jag som ordinarie ledamot i styrelsen för Storstockholms lokaltrafik AB. Det är på många sätt ett helt fantastiskt roligt uppdrag. Jag är själv en trogen resenär, har tidigare jobbat som spärrvakt i tunnelbanan och konduktör på spårvagnen, samt är av en mängd politiska skäl en varm vän av allt vad kollektivtrafik heter (saker som miljö, fördelningspolitik, framkomlighet etc.)

Men just nu känns det inte så roligt. När enhetstaxan avskaffas och zonerna återinförs är det ett rejält kliv bakåt för regionens kollektivtrafik. Eftersom min förort Hässelby strand ligger inom tunnelbanenätet omfattas vi inte här ute (åtminstone inte så länge vi ska åka in till stan, vill vi röra oss utåt så får vi glatt betala), men jag vet hur stor irritationen och ilskan är i de kommuner som drabbas.

Nu reserverade jag mig naturligtvis mot beslutet. Så det är liksom inte mitt fel. Jag tyckte tvärtom att vi kunde fortsätta skjuta till det i sammanhanget rätt marginella tillskott av skattemedel som behövts för att behålla taxan (SL-taxan är redan rejält subventionerad med skattemedel, så någon större skillnad därvidlag hade det inte blivit.) Men den nya majoriteten i SL (eller i landstinget) lyssnade inte på det örat.

Och det är trist. Enhetstaxan är rättvis, den är enkel och populär. Den gör det lättare att vinna över sällanresenärer. Fördelningspolitiskt är det klockrent att sänka taxan och finansiera via skatten; inte minst som enhetstaxan gynnar dem (och de är tyvärr inte så få) som faktiskt inte kan lägga ut 600 spänn på ett månadskort.

Men nu ska den bort. Tyvärr. Och jag kan bara sitta här och beklaga.

Läs mer här

Andra bloggar om: sl, stockholm, kollektivtrafik, enhetstaxa, politik, rättvisa och annat intressant