Det är nu något mer än två år sedan jag själv var arbetslös senast. Och även om jag kände mig rätt trygg i att jag på ett eller annat sätt skulle kunna få tag i ett nytt jobb (jag minns att jag skattade mina chanser som en sjua på en tiogradig skala när arbetsförmedlaren i Vällingby frågade), så är det fortfarande inga varma minnen jag har av perioden.
Det är helt enkelt inget kul att vara arbetslös. Både socialt och ekonomiskt blir effekterna så kännbara, att du inget hellre vill än att få ett jobb. Det uppenbart mest bekymmersamma med när regeringen i dagarna ytterligare skärper reglerna runt arbetslöshetsförsäkringen är därför den människosyn detta ger uttryck för. Att arbetslösa är ena lata typer som måste piskas hårdare för att de ska ta ett jobb, att problemet är de arbetslösas ovilja att söka jobb och inte den faktiska tillgången på jobb att söka. Att regeringen har en märklig syn på de arbetslösa är dock bara en del av sanningen.
Missförstå mig nu inte – att jobba efter förmåga är inte bara en rättighet, det är också en skyldighet. Arbetslöshetsförsäkringen är och ska vara en försäkring, ingen permanent medborgarlön. Detta tror jag de allra flesta håller med om. Men vad regering gör är inte att de värnar detta. Vad regeringen gör är att de sätter medvetet kniven mot strupen på de arbetslösa i syfte att uppnå helt andra mål.
För arbetsmarknadspolitiken handlar inte längre om att hjälpa arbetslösa vidare. Det handlar om att på olika sätt öka trycket neråt på löner och arbetsvillkor på hela arbetsmarknaden. På något annat sätt kan man exempelvis inte förstå de sänkningar av erättningsnivåerna som genomförs.
Jo, det finns en annan förklaring. Att det handlar om en obefintlig solidaritet, att man faktiskt inte ids vara med och betala för ”de där andra”. En sådan hållning är dock inte bara osympatisk, den är också korkad. Eftersom man aldrig vet när det är man själv som drabbas, och eftersom ett tryck neråt på lönerna faktiskt nästa gång mycket väl kan komma att drabba din egen lön.
Men som sagt. Jag tror inte att det är så regeringen resonerar. De vet mycket väl vad det är de gör. Kniven mot strupen på de arbetslösa har ett tydligt syfte. Det handlar delvis om en negativ syn på de arbetslösa, där bilden är att de inte anstränger sig tillräckligt mycket. Men framförallt handlar det om att med hjälp av reservarbetskraften de arbetslösa utgör pressa fram ett helt annat samhälle. I förlängningen är det det riktigt allvarliga.
Läs mer här, här och här
Andra bloggar om: politik, arbetsmarknadspolitik, a-kassa, arbetslöshet, Littorin, regeringen och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar