Alla liberaler är inte självgoda besserwissrar. Det vet jag av egen erfarenhet. Tvärtom har jag fört långa och intressanta samtal med mycket prövande och ödmjuka personer vars värderingar och politiska uppfattningar gör att vi – trots att vi kan respektera varandra – inte så ofta hamnar på samma ståndpunkt i slutändan. Den typen av samtal är lite av politikens salt, enligt mitt förmenande.
Däremot finns det en liberal självgodhet som visserligen främst är löjeväckande men också provocerande. Ett uttryck för denna hittar vi exempelvis på Lennart Regebos blogg när han fördomsfullt och schabloniserat – i den meningen ganska oliberalt alltså – utmålar sig själv som bättre vetande och framförallt sossar som menlösa mähän utan förmåga till självständigt tänkande och/eller reflektion (läs inlägget här).
Och säkert finns samma typ av demoniserande av motståndaren även hos människor med mina åsikter. Ibland har kanske till och med jag själv fångats av stundens hetta och slängt mig med någon retorisk formulering som kanske lät snyggare än den egentligen var. Men det finns något speciellt när den typen av personlighetsdrag möter den liberala ideologin – en sorts förnumstig besserwisserattityd förvandlad till ideologi och politisk kultur.
Den liberala ideologin har nämligen ibland lite svårt att se och därmed också erkänna att det faktiskt finns fullt legitima intressekonflikter människor och grupper emellan. Istället ser man världen uppdelad i en kamp mellan förnuft (de egna åsikterna) och idioti (de andras). Lennart Regebos i grunden ganska tarvliga personangrepp säger alltså mer om både honom och den ideologi han lutar sig mot, än vad som egentligen var menat.
Andra bloggar om: Lennart Regebro, bloggosfären, liberalism, självgodhet, besserwissrar, ödmjukhet, politik och annat intressant
Även om jag oftast delar Regebros uppfattning så har jag också väldigt svårt för hur han framför den. Och även om jag tycker Lennarts sätt att uttrycka sig till viss del är dålig reklam för liberalisemn så tycker jag det är lite orättvist att döma ut en ideologi pga en av dess företrädare.
SvaraRaderaDet vore intressant att se dig utveckla den tankegången i det sista stycket
Jag har svårt för socialdemokratiskt kollektivismtänkande men jag läser ändå Dig, Morian, Kielos, Malmqvist och Laakso med behållninge, för att ni skriver bra och oftast håller en sansad ton. Av samma anledningen så undviker jag Regebro.
Nej, jag vill inte "döma ut" liberalismen. Tvärtom är det en av de ideologier jag tycker det finns mycket bra i. Jag ser ju också den demokratiska socialism som jag betecknar min egen ideologiska hemsvist som till stor del en logisk fortsättningen och utveckling av den ursprungliga liberalismen.
SvaraRaderaMen det finns ett problem med en ensidig fokusering på "individ" och "förnuft" som gör att samhälleliga konflikter ofta ses som mellan "upplysta" och "icke upplysta", istället för en fråga om makt och intresse. Ta exempelvis den liberala feminismens fokusering på upplysning och attitydförändringar när det gäller att komma bort från den strukturella underordningen av kvinnor, istället för att lyfta fram mer strukturella åtgärder som faktiskt utgår från verkliga maktförhållanden och hur de kan förändras.
Risken med detta sätt att se på världen är nämligen att man kommer att underkänna oliktänkande som "mindre vetande". Och detta drag tycker jag man kan se hos Lennart R, inte minst i det inlägg jag kommenterar ovan.
Fredde här. Är det inte du som är självgod nu? Att påstå att liberaler ser andra som idioter, ligger det verkligen i ideologin?Själv tycker jag att det finns knäppgökar i alla läger. Att jag tycker att min egen åsikt är den bästa är ju en annan sak, det gör ju alla.
SvaraRaderaSen undrar jag vilken liberalism du talar om, Upplysningen?
Väl skrivet Johan. Ser ofta den typen av självgodhet, eller kanske snarare oreflekterad tvärsäkerhet, hos liberaler.
SvaraRaderaAntar att de känner vinden i ryggen, vilket lätt ger en känsla av att historien med nödvändighet kommer att ge en rätt.
Lite som vi i vänstern fram till 80-talet kanske.
Tack för denna underbara vidräkning med en av den svenska bloggosfärens största skojare. Dock undrar jag om det är klokt att på detta vis ge Regebro mer uppmärksamhet (ska dock villigt erkänna att jag gjort detsamma på min egen blogg).
SvaraRaderaBästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén