Försvarsbråket bara växer

Så en arla morgonspaning; det verkar som om finansministerns utspel om en miljardbesparing på försvaret trots allt blev det politiska förslag från årets Almedalsvecka som mest kom att prägla sommarens debatt. Idag är det främst svenskans ledarsida som dundrar på med en rejäl bredsida. ”Vad håller moderaterna på med” frågar de uppfodrande.

Och det är inte utan att man kan stämma in i frågekören. För jag har full förståelse för att de olika partierna inom en fyrpartiregering ibland tar ut svängarna en smula för att kunna profilera sig själva. Det ser vi ju titt som tätt exempel på, och senast var det väl en folkpartist som var ute och eldade mot finansministern i tidningarna.

Men finansminister Borg och försvarsminister Odenberg tillhör trots allt samma parti. Ja, de tillhör som personer dessutom kretsen närmast statsminister Reinfeldt. Men trots det är det mellan dem ordkriget förs. Ja, ordkrig och ordkrig förresten. I slutändan handlar det om högst reella förändringar i förutsättningarna för våra väpnade styrkor.

Som socialdemokrat tycker jag naturligtvis att det är lite lustigt att se den borgerliga regeringen stå där och dra ner byxorna på sig själv mitt framför det svenska folket. Särskilt pikant blir det dessutom som frågan är så internt viktig för just moderaterna. Det är – som SvD konstaterar – lite som om en (s)-regering hanterat a-kassan på samma släpphänta sätt.

Men som svensk medborgare blir jag mest beklämd. För om det är så här moderaterna hanterar frågor de faktiskt tycker är viktiga – hur ser det då ut på andra områden? (Och jovars, hanteringen av förändringarna av a-kassan, kulturpolitiken och en massa annat ger kanske en ledtråd till svaret på den frågan. Men ändå... )

UPPDATERING: Lars Leijonborg är till skillnad från övriga borgerliga partiledare inte sommarledig. Han försöker därför ljuta olja på vågorna i försvarsfrågan. Utan att lyckas något vidare, om du frågar mig. "Det är en otroligt viktig fråga och det är bra att vi har en finansminister som håller ett vakande öga på stora utgifter men vi är mycket, mycket långt ifrån ett ställningstagande i regeringen" säger Leijonborg till TT (via DN) och fortsätter: "Jag vet inte exakt hur orden föll [i Almedalen, min anm]. Det är möjligt att det är hans uppfattning, men om det är lämpligt eller möjligt att göra den besparingen har regeringen ännu inte prövat i botten."

Alltså. Förvirringen är total. Uppenbarligen föreligger en öppen strid mellan försvars- och finansdepartement inför höstens budget. Vi kommer i höst att ha ett läge med antingen en finansminister som är berövad den sista unsen auktoritet, eller en regering som driver en försvarspolitik som den egna försvarsministern inte tror på.

Om det funnes någon logik borde detta sluta med att någon av ministrarna avgår. Något säger mig att så inte kommer att bli fallet, dock. Makten känns helt enkelt för lockande för kamraterna i regeringen för att man skulle lämna den ifrån sig för en sådan struntsak som vilken politik det är som i slutändan kommer ut. SLUT PÅ UPPDATERING.

Andra bloggar om: försvaret, Anders Borg, Mikael Odenberg, budgeten, försvarsbudgeten, nedskärningar, politik och annat intressant