Syndabocken Anders Borg

Dagens Nyheters ledarsida är missnöjda med Anders Borg och finansdepartementet. Ämnet för dagen är visserligen tämligen marginellt (man tycker det är mycket upprörande att regeringen även efter förmögenhetsskattens avskaffande vill fortsätta ha koll på folks förmögenheter i syfte att motverka bidragsfusk), men så är det heller inte det intressanta. Utan det viktiga här är helhetsbilden.

”Att de borgerliga får kritik från vänster förvånar inte. Mer oväntat är att det finns ett växande missnöje bland de egna väljarna med regeringens första år vid makten. Hanteringen av fastighetsskatten och sprickorna i det tidigare så framgångsrika allianskonceptet är två uppmärksammade exempel. Nu riskerar även försvarsbudgeten och förmögenhetsskatten att spä på missnöjet. I båda dessa frågor spelar finansdepartementet en nyckelroll" skriver DN och avslutar hela artikeln: ”Frågan [om förmögenhetsregistret, min anm] är så viktig att den inte kan avgöras på finansdepartementet utan borde diskuteras i partiledarkretsen. Det är ett beslut av strategisk vikt, inte bara för det svenska företagsklimatet. Det kommer också att påverka bilden av den borgerliga regeringen och dess redan anfrätta trovärdighet.”

Så Borg görs till syndabocken som får ansvara för allt internt borgerligt missnöje med alliansregeringens misslyckanden. Hoppet ställs till ”partiledarkretsen”, att de fyras gäng (återigen) ska ta över och ta ett ordentligt grepp om den bångstyrige finansministerns öra. Och med andra ord än mer förvandla finansdepartementet till en meningslöst transportkompani utan inflytande eller makt.

Anders Borg har i mycket fått symbolisera det ”nya” i nya moderaterna. Att den gamla högerliberalen lyckats bygga upp en sådan vänsterprofil kan man visserligen förundras över, men sådan är nu bilden. Och i frågor om exempelvis fastighetsskatten finns faktiskt – det måste erkännas – ett drag av förnuft och rationalitet i Anders Borgs (tidigare) argumentation som skiljer sig från den känslomässiga skattepopulism som alltför ofta präglar övrig borgerlighet.

Men detta handlar inte primärt om höger mot vänster inom regeringen. Nu är frågan den om Sverige mitt i en brinnande högkonjunktur ska ha en finansminister med auktoriteten att stå emot en fyrpartiregerings samlade krav på ökade utgifter och minskade intäkter. Det handlar om vi ska ha någon som förmår värna det långsiktiga ansvarstagandet som kanske inte ger direkt belöning i opinionen. Allt tyder på att så inte är fallet. Anders Borg har tappat greppet (jag skrev mer om det här.)

Och det är dåligt för Sverige. DN:s attack på vår långhårige finansminister lär inte vara den sista i sitt slag. Frågan är hur långt det måste gå innan till och med den frånvarande statsministern känner sig tvingad att agera.

Andra bloggar om: politik, anders borg, regeringen, dn, ekonomi och annat intressant