På nittiotalet så pratade alla ekonomi. Det var krishantering, budgetunderskott och dito sanering, inflationsmål, reallöneökningar och tillväxtpolitik för hela slanten. Under Perssonepokens senare hälft föll den debatten lite i skymundan. Man kan ha olika förklaringar till att så skedde men i grunden tror jag att det faller tillbaka på ett enda faktum; det gick rätt bra för Sverige, på ett makroekonomiskt plan. Och varför laga det som inte är trasigt?
Att en av den svenska vänsterns mest spännande intellektuella skriver en lysande text om något så osexigt som produktivitetstillväxt är därför ett tecken i tiden. När vi senare under kvällen nås av rapporter om att inflationen är på väg att rusa iväg (se exempelvis här) understryker det bara faktum. Frågan är om inte ett gammalt hederligt begrepp som ”stagflation” snart kommer att vara på var mans läppar?
Vi kommer att prata ekonomi under 2008. Se det som en mycket kvalificerad gissning. Låt oss bara hoppas att debatten kan ha det ideologiska djup som Kielos krönika ovan visar prov på. Ekonomi är lite för viktigt för att reduceras till siffror och kurvor i ett diagram.
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, inflation, ekonomisk politik, produktivitet, Katrine Kielos, politik och annat intressant
Det är klart att det gick "bra" för Sverige när man jämför med ett utgångsläge med en djup lågkonjunktur. Det förvånande är istället att Perssons saneringspolitik gick så dåligt på sysselsättningsområdet.
SvaraRaderaDu hänvisar till Katrine Kielos´ "lysande text" på Arena. Jag kollade på den och kan inte dela ditt omdöme. Katrine var en besvikelse. Antingen är hon bottenlöst okunnig eller så vill hon avsiktligt missuppfatta problematiken kring att produktivitetsökningen nu går långsammare (vilket hon beskrivwer som att den sjunker).
När du uttalar dig om inflationen tycker jag att du skulle kunna sätta dig in i frågan innan du drar slutsatsen att vi snart skulle riskera stagflation.
Om debatten 2008 har samma ytlighet som Katrine ger prov på har vi anledning att frukta ett propagandakrig och kan inte hoppas på något ideologiskt djup.
/DNg
Danne. Först; produktiviteten sjönk faktiskt första kvartalet förra året men visst. Det är en sjunkande ökningstakt vi pratar om.
SvaraRaderaOm man likt Svenskt Näringsliv hyllar denna utveckling så bygger det på att en av två saker sker. Antingen a) lönesänkningar eller b)inflation (dvs lönesänkningar). Alternativet är att istället på alla sätt verka för en produktivitetsdriven tillväxt. Det tycker jag Kielos belyser. Och det tycker jag att hon gör bra.
För det intressanta är egentligen inte förra årets siffror. Det intressanta är att Sveriges regering själva räknar med att effekterna av deras politik blir att denna utveckling kommer att fortsätta.
Skrev lite mer om min egen syn på saken tidigare, fö. Du hittar det inlägget på
http://johansjolander.blogspot.com/2007/10/i-sverige-mter-framtiden-genom-att-bli.html
Johan, om du har tittat på svenskt Näringslivs diagram kan jag inte förstå varifrån du fått uppgiften att produktiviteten sjönk första kavartalet. Detta gäller enbart för tjänstesektorn och är en tillfällig effekt av ökad sysselsättning där.
SvaraRaderaAtt SN "hyllar" denna utveckling beror, som var och en kan läsa, på att detta är ett tecken på att fler fått arbete i tjänstesektorn och att fler fått jobb med låga löner inom industrin. Några lönesänkningar är det inte fråga om utan om en strukturförskjutning.
Att Kielos inte vill ta till sig detta resonemang och bemöta det sakligt framgår tydligt. Men jag blir inte klok på om hon bara är okunnig eller rentav illvillig. Hon ger sken av att SN välkomnar sämre produktivitetsutveckling utan att peka på att detta är ett statistiskt fenomen och inte en försämrad effektivitetsutveckling.
Hon tycks också tro att den lägre tillväxten beror på den sämre utvecklingen av produktiviteten. Men så länge en mindre ökning av produktiviteten beror på att fler lågpresterande kommer i sysselsättning istället för att gå arbetslösa eller bli förtidspensionerade ökar produktionen. Det betyder tillväxt men den kan naturligtvis bli lägre därför att inte lika många nya får sysselsättning.
Det är bara om den egentliga produktivitetsutvecklingen ökar mindre t ex pga att IT-satsningarna eller annat rationaliseringsarbete blivit mindre som det kan bli inflation vid konstanta löneökningar. Något sådant har inte preciserats. Kielos kommentar att det finns risk för inflation saknar därför grund.
Den grundläggande frågan om var det är möjligt och lämpligt att åstadkomma en sysselsättningsökning är möjlig att diskutera utan sådana utfall som Kielos gör sig skyldig till. Något liknande antyder du i rubriken till den artikel du hänvisar till: "I Sverige möter vi framtiden genom att bli mindre effektiva". Men du kan hänvisa till ett citat ur 'Svensk ekonomi' som jag inte hittat men som lastar en lägre utbildningsnivå för den långsammare produktivitetstillväxten. Det är verkligen ett egendomligt ställningstagande i ett regeringsdokument. Även om det skulle vara sant att regeringen rustar ner utbildningen något skulle jag tycka att det vore oerhört vanskligt att dra slutsatsen att detta skulle ha en märkbar effekt på produktiviten.
Jag skall försöka återkomma till grundfrågan i min blogg.
/DNg