Jinge och jag

Igår sågade Jinge den socialdemokratiska vårbudgeten. Det kommenterade jag. Det fick Jinge att först reagera via mejl, sedan skriva en lång text där han utan att vare sig nämna mig vid namn eller ännu mindre länka går till motangrepp (sort of). Jag tänkte här kort kommentera vårt lilla meningsutbyte.

Jinge driver tesen att socialdemokratin i allmänhet och Mona Sahlin i synnerhet är urvattnade och högervridna. Gott så. Det är en ganska traditionell åsikt bland vänsterpartister. Det är heller inte denna mer allmänt hållna kritik gentemot (s) jag vänder mig mot (även om jag handen på hjärtat naturligtvis tycker att den är tröttsam, och tycker att personer till vänster ofta blir betydligt mer intressanta när de håller sig för goda för den klassiska sossebashingen och dolkstötslegenderna).

Vad jag kritiserade var Jinges angrepp på den socialdemokratiska vårbudgeten. Jag menar nämligen att satsningar på utbildningar och kompetenslyft för att komma åt systemfelet på den svenska arbetsmarknaden är väldigt bra och angelägen (vänster)-politik. Och jag menar att Jinge knappast kan ha träffat någon av de ungomar som idag söker hundratals jobb men ständigt får höra att de inte har rätt kvalifikationer/utbildning/kompetens när han samtidigt så ensidigt avfärdar de socialdemokratiska förslagen (ja, han hävdar ju till och med att de kommer att gynna Sverigedemokraterna).

Jinge menar då (om jag förstått honom rätt) att hans kritik inte alls riktade sig mot detta med utbildning, utan att förslagen var för företagstillvända. Problemet är att det är en alldeles huvudlös kritik. Vi lever i en blandekonomi, och ska människor få hjälp in på arbetsmarknaden så måste du naturligtvis jobba med de aktörer där jobben finns. Eller ska vi lägga ner alla högskoleutbildningar som utbildar människor för arbete i det privata näringslivet också, eftersom det bara är att göda kapitalet? Återingen - har man den hållningen så är det knappast de enskilda människorna och deras möjligheter att leva ett gott liv man har i åtanke.

Jag vidhåller alltså att Jinges kritik av den socialdemokratiska vårbudgeten var djupt felaktig, och att han knappast kan anklagas för att ha en långtidsarbetslös ungdoms perspektiv när han närmar sig frågan. Vill han angripa socialdemokratisk högervridning (och han är välkommen) gör han sig själv och vänstern i bred mening dessutom en dubbel björntjänst genom att istället för att angripa just högerpolitik ge sig på vad som snarast måste ses som traditionell vänsterpolitik.

Jag har inget emot att föra en politisk diskussion via bloggen även med personer på den vänstra planhalvan. Jag har också i mitt ursprungliga inlägg korrigerat mig på en punkt där jag var slarvig, Jinge har faktiskt inte kallat vårbudgeten för nyliberal. Nu är det upp till Jinge om detta ska bli en seriös diskussion eller någonting helt annat.

PS: Med "vårbudget" menar jag naturligtvis den socialdemorkatiska motionen med anledning av regeringens vårproposition. Men hade jag skrivit ut det så hade texten blivit dubbelt så lång... DS

UPPDATERING: Jinge bygger för övrigt mycket i sitt senast inlägg på en text av Olle Svenning, Mona Sahlin lär av Tage Erlander, som paradoxalt nog till största delen handlar om att lyfta fram just de ideologiska dragen i den socialdemokratiska motionen (även om där också finns en del kritik som är värd att begrunda). Den kan också vara intressant för den hågade att ta del av i sin helhet. SLUT PÅ UPPDATERING:

Läs även andra bloggares åsikter om jinge, politik, socialdemokrati, vårbudgeten, arbetslöshet, vänstern och annat intressant