Den borgerliga majoriteten i stockholms läns landsting håller precis på att driva igenom en helt ny avtalsmodell för akutsjukhusen. Problemet den här gången är inte att förslaget är grunddåligt. Tvärtom. Det finns en del bra i det. Så mycket bra att vi förmodligen skulle kunna enas om en del riktigt långsiktiga spelregler för våra akutsjukhus. Men det verkar inte borgarna vilja. Istället för att låta oppositionen gå igenom ärendet ordentligt i sina grupper trumfas det igenom. Riktigt trist.
PS. Det färdiga ärendet kom klockan 17.50 igår till oppositionen. Vi ville skjuta upp det till nästa möte för att hinna processa det i våra grupper. Bara så att ni får en bild av vilka tidsramar vi pratar om här. DS
Det kallas "att inte altid få bestämma, även om man är socialdemokrat". Jag förstår att begreppet är obekant.
SvaraRaderaTja, det skulle jag kunna leva med (även om s representerar en rätt stor del av stockholmarna, förvisso). Problemet är att den vanligaste synpunkten när jag träffar både personal och ledningar i verksamheterna är att de önskar lite mer långsiktiga spelregler, och detta underlättas av blocköverskridande överenskommelser. Sådana som exempelvis moderaterna i Halland är rätt bra på, tex.
SvaraRadera"Regeln" (som politiska förståsigpåare brukar formuler det åtminstone) är ju annars att majoriteten ska försöka skapa lugn och ro, och oppositionen ska försöka bråka. I Stockholm gör man tvärtom. Varför den moderatstyrda majoriteten i Stockholm av rena prestigeskäl vägrar binda upp en kommande s-ledd maoritet är ur det perspektivet dessutom rätt obegripligt.
Tja, det hänger nog ihop med att Stockholmarna envisas med att byta majoritet i varje val. Det finns inte samma "såssarna bestämmer alltid-mentalitet" i politiken här. Den dagen en majoritet väljs om kommer vi att få mer av kontinuitet. Tills dess försöker båda sidorna få igenom sin politik så gått det går, och ni får helt enkelt leva med att det inte alltid blir som ni vill.
SvaraRaderaNi kan ju se det som ett teambyggande sällskapsspel i väntan på Rådslaget. :-)
Men i Halland är det ju "moderaterna som bestämmer alltid"??? Nåja. I princip har du rätt. Det är de ständiga majortietsskiftena samt (för att vara landstingssammanhang) extremt upprskruvade tonläget mellan blocken som är grundorsaken.
SvaraRaderaDessto värre då att man blåser till strid även i frågor där det inte behövs (eftersom de sakpolitiska skillnaderna är ringa). Det skapar nämligen en ryckighet i regelverken som drabbar framförallt personalen (och därmed även indirekt brukarna, medborgarna).
Utifrån ett strikt oppositionsperspektiv ska jag visserligen inte klaga. Att inte bjudas in ger möjlighet att avvakta effekterna och sedan hugga på allt som går snett. Skulle vi ha enats så vore vi ju kollektivt ansvariga för helheten.
Dessutom tror jag att vi skulle kunna få fram en bättre helhet om även oppositionens perspektiv vägdes in. Vilket ju också i förlängningen skulle gynna den sittande majoriteten (och framförallt medborgarna, såklart, men du förstår hur jag menar).
Så kontentat blir såklart att du har rätt. Det är "makthunger" som får mig att vilja gå in och ta ansvar fastän det egentligen inte behövs (utan rent partipolitiskt förmodligen är kontraproduktivt). Typ den typ av "makthunger" som fick mig att engagera mig politiskt till att börja med. Inte för att jaga borgare. Utan för att göra saker en smula bättre.
Vet ärligt talat inte ens om jag skäms för det ;-)