Perspektiv

Läser på DN.se att en komet som heter Lulin nu närmar sig jorden och omkring den 24 februari kommer att få en svans som på himlen ska se ut att vara i storleksordningen åtta gånger månens diameter. Och det är ju rätt imponerande i sig. Men sedan så fortsätter jag och ser att astronomerna beräknar att Lulin varit på väg in mot solen sedan tio miljoner år.

Tio miljoner år!

Det är rätt jävla länge det.

Jag menar. Häromdagen åkte jag bil från Stockholm till Vemdalen och det tog kanske sju timmar inklusive pauser och det tyckte jag kändes som rätt lång tid. Men jämfört med tio miljoner år...

Fast det är klart. Lulin kanske inte har en otålig tvååring med sig på sin resa. Det är ju också ett perspektiv man kan ha på det hela.

PS: Nu vet jag mycket väl att kometer inte är levande väsen och därför inte kan varken tänka eller formulera sig men håll med om att det är ett kul tankeexperiment att fundera på vad denna Lulin kommer att säga till sig själv när den efter tio miljoner år nu äntligen är framme. Blir den besviken? Var det här allt den hade trott det ska vara? Och framförallt. Vad händer nu? Det är sådana funderingar jag kan gå loss på sömnlösa nätter efter alltför mycket fysisk aktivitet. DS

Läs även andra bloggares åsikter om rymden, kometer, tid, perspektiv, lulin, funderingar och annat intressant