Min landstingskollega centerpartisten Gustav Andersson har tillsammans med sin partivän Helen Törnqvist skrivit en artikel på Newsmill om hur vi ska möta sjukvårdens utmaningar. Och det är ju en fråga som jag själv har funderat mycket på genom åren. Därför blir jag lite häpen över Anderssons och Törnqvist slutsatser. För de centerpartistiska skribenterna sätter upp så enorma skygglappar mot de problem vi står inför att det faktiskt finns anledning att oroa sig på allvar.
Vad Gustav Andersson utgår från är det mycket riktiga faktum att sjukvården har ett problem. Kostnaderna kommer att öka mer än intäkterna (allt annat lika). Det gör att vi i stort sett har två val. Antingen betalar vi alla tillsammans genom höjd skattekvot för de ökande kostnaderna. Eller så betalar de som vill och har råd för sin vård och de som inte har råd får finns sig i den saken. Valet mellan dessa två strategier är till sin natur politiskt.
Men Andersson och Törnqvist avfärdar bägge dessa strategier. Istället är deras lösning på framtidens resursproblem att vara mer tillåtande till vinst i vården. Och det låter ju först bara dumt – hur skulle vi kunna få fram mer pengar till själva vården genom att tillåta att en ökad del av de (skatte)pengar vi trots allt satsar försvinna i privat vinst?
Svaret på den frågan är att Gustav Andersson och hans medförfattare menar att drivkrafterna att effektivisera vården blir så mycket högre med ett stort inslag av privat vinst att denna effektivisering i sig kommer att lösa inte bara de finansieringsproblem vi står inför utan dessutom som sagt möjliggöra stora överskott som kan omvandlas till privat vinst på skattepengar.
Och det hade ju varit ett ganska traditionellt borgerligt resonemang. Om året varit 1985 eller så. Men nu vet vi liksom mer. Och det tar inte Andersson och Törnqvist hänsyn till.
Vi har till exempel sedan länge tillåtit privat vinst i stora delar av sjukvården. Inte minst i Stockholm, som ju Gustav Andersson känner till. Det har inte gjort att kostnadsutvecklingen avstannat. Stockholm har landets mest privatiserade vård men varken den bästa eller den billigaste.
Vidare så visar ju Andersson och Törnqvist resonemang på en förbluffande enögdhet vad det gäller hur effektiviseringar i en verksamhet uppnås. För faktum är att det både inom privat och offentligt ägd sjukvård finns exempel på både effektiv och ineffektiv vård. Att det skulle vara ägandeformen och därmed också hur överskotten fördelades som är det enda viktiga för att få till stånd ett effektiviseringsarbete förefaller alltså falla på själva verkligheten. Det är kort och gott inte så enkelt.
Men min allvarligaste invändning mot artikeln är ändå den naivitet centerpartisterna visar upp. Det handlar inte om tron på effektivisering. Jag delar uppfattningen att sjukvården både kan och bör effektiviseras. Det går att göra saker både smartare, billigare och bättre – förvånansvärt ofta alla tre sakerna samtidigt. Sedan är det naturligtvis inte så att detta kommer per automatik bara för att man tillåter privat vinst, där har de två författarna fel. Men själva idén att vården ska effektiviseras är det inget fel på.
Nej, naiviteten kommer då man tror att effektiviseringspotentialen är så stor att den löser ut de finansieringsproblem vården står inför. Det är då resonemanget hamnar snubblande nära ren populism. Tror skribenterna verkligen på vad de säger står vi inför enorma framtida problem. Då kommer vi att få se fortsatta skattesänkningar och besparingskraven på vården kommer i retoriken försöka trollas bort med någon sorts magisk tro på privatisering som generallösning.
Men besvärjelserna kommer bara att fungera i retorikens värld. I verkligheten kommer vi istället få enorma problem. Och till slut kommer vi att tvingas in i det systemskifte som Gustav Andersson och Helene Törnqvist mycket välformulerat säger sig vilja undvika.
Det är en mycket dyster framtidsprognos. Inte minst då vägen till helvetet alltid känns så mycket värre när den kantas av goda föresatser.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, Gustav Andersson, centerpartiet, privatiseringar, sjukvårdspolitik, stockholms läns landsting och annat intressant
Instämmer till fullo och funderar allvarligt på om centerpartisterna i det aktuella fallet verkligen tror att man kan effektivisera så mycket att framtida finansiering mirakulöst löses eller om de har en dold agenda och egentligen vill något annat med ökad privatisering ?
SvaraRaderaHej Johan,
SvaraRaderaHar skrivit ett svar till dig på bloggen.
Gustav
Konstiga djur, centerpartister, eller har jag missuppfattat tonen i rubriken, Johan? Finns månne lite kollektivanklagelse eller handlar det om en eller två centerpartister? Klart socialdemokrater kollektivanklagas också. (Med rätta?)
SvaraRaderaA-K Roth
Svensk sjukvård är en dysfunktionell koloss som kostar allt mer och producerar allt mindre. Ett eget Rike fyllt med småpåvar utan samarbetsvilja.
SvaraRaderaEn bit från mig lyckades en vårdcentral öka patientgenomströmningen med nära 50% genom "viss omorganisation". Plus en privatisering förstås..
Värst av allt, spec för alla er kollektivister, patienterna är nu ÄNNU mer nöjda än tidigare!
//E