En av mina favoritbloggare är stridbare byggaren Calle Fridén som skriver på bloggen Utsikt från ett tak. Han skräder sällan orden, formulerar sig lika skarpt som bra och utgör allt som oftast en välbehövlig kontrast till den vanliga politiska mellanmjölken. Men så ibland så imponerar han extra mycket och visar vad som är skillnaden mellan bra och riktigt bra. Idag har han gjort just det.
Inlägget “Ingen dör på riktigt i vår tid” träffar från första meningen som en rejäl smocka rakt i magen. Som småbarnsförälder mår jag fysiskt illa. Men Calle släpper inte taget där; han förutser min reaktion, lotsar vidare, för den svåraste fråga vi överhuvudtaget kan tänka oss i hamn. Det handlar om döden, om barn, om hur vi som samhälle hanterar det vi inte ens riktigt orkar tänka på.
Alla borde läsa Utsikt från ett tak. Om du inte redan gör det gratulerar jag till en fantastisk ny (och intressant) bekantskap.
Tack Johan!
SvaraRadera