Är Gudmundsson beredd att dra några slutsatser av sitt eget resonemang?

Ministrarna i den borgerliga regeringen är mycket populärare än deras diton i tidigare regeringar Persson, triumferar SvDs Per Gudmundsson idag på ledarplats. Och det är möjligt att det är på det sättet (jag har inte orkat/hunnit sätta mig och detaljgranska statistiken han bygger sin argumentation på). Men om det nu är sant så väcker det ju naturligtvis en angelägen fråga. För hur kommer det sig i sådana fall att denna regering sammansatt av så populära personligheter (i stort sett*) inte en enda gång sedan de tog över makten har haft ett opinionsmässigt övertag gentemot oppositionen när det gäller vem man skulle rösta på om det vore val?

Både när det gäller partisympatier och vad man tycker om de enskilda statsråden handlar det om opinionsundersökningar. Det är alltså samma folk som är frågat, på ungefär samma sätt. Borgerlighetens opinionsmässiga underläge när det gäller partisympatier är dessutom konstaterat vid betydligt fler tillfällen av fler olika aktörer - så finns det något metodfel i själva undersökningsmodellen så verkar det troligare att det i sådana fall skulle vara när det gäller de enskilda ministrarnas popularitet som det har inträffat. Men låt oss för argumentationens sak bortse från denna möjlighet utan istället försöka hitta förklaringar som bygger på att Gudmundssons analys stämmer (dvs att den borgerliga regeringens ministrar är populärare än socialdemokraternas var men deras partier är mindre populära än oppositionen).

Ja, då finns det som jag kan se det två tänkbara förklaringar. Den ena är att oppositionen blivit mycket populärare sedan under regeringen Perssons tid. Och den andra är att folk gör skillnad på person och politik, och när det kommer till politiken så vinner den rödgröna oppositionen över borgerligheten.

Ingen av dessa förklaringar känns särskilt jobbig att leva med för mig som socialdemokrat. Sedan har jag naturligtvis personligen svårt att känna detta oerhörda förtroende för de borgerliga statsråden som Gudmundsson läser in i sin statistik. Men jag måste erkänna att mina antipatier har mer med politiska åsiktsskillnader än att jag inte gillar enskilda personligheter att göra. Jag vill byta regering, inte för att statsråden är dåliga människor utan för att de för en dålig politik.

Jag kan förstå att regeringens sympatisörer idag behöver varenda halmstrå av hopp de kan hålla fast vid för att orka gå in i valrörelsen. Men jag kan samtidigt inte låta bli att fråga mig hur stabilt tillståndet hos en borgerlighet som försöker fästa hoppet vid en personkult runt Christina Husmark-Pehrsson egentligen är. 

Statistiken kom tydligen ursprungligen från Dick Erixon.  Claes och Peter har också kommenterat.

*) jag tror att en regeringspartierna någon gång i någon enskild opinionsundersökning faktiskt har legat över. Men det har hört till de absoluta undantagen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, regeringen, oppositionen, förtroende, opinionsundersökningar, socialdemokraterna, Per Gudmundsson och annat intressant