Möjligen är CUF-basen pinsam, men han ändrar sig ändå inte

"Möjligen är jag pinsam, det är upp till andra att bedöma, men det innebär inte att jag ändrar ståndpunkt" skriver CUF:s ordförande Magnus Andersson i en kommentar på sin egen blogg. Bakgrunden är att Andersson utan att orka eller vilja ta till sig fakta i målet riktat skarp kritik mot Byggnadsarbetareförbundet som han menar håller sig med dubbelmoral. När han sedan får kraftfull och berättigad kritik för detta (se tex Laakso eller Alliansfritt Sverige eller följ kommentarerna på Anderssons blogg) eftersom han uppenbarligen inte riktigt haft koll på fakta (Byggnads har tvärtemot vad Andersson påstår agerat helt korrekt) så svarar han inte genom att ändra åsikt eller än mindre be om ursäkt, utan tvärtom försöka byta ämne och hålla fast vid kanske inte samma men åtminstone någon form av kritik av facket. Och det här är talande för hur den unga högern ser på löntagarnas egna organisationer.

På ett plan handlar det naturligtvis om en slafsig intellektuell nivå hos CUF. Och det är kanske inte så mycket att yvas över. Men bakom detta finns också något djupare. Nidbilden av det xenofoba, förändringsfientliga, maktfullkomliga FACKET är på något plan en sorts bärande del av den unga borgerliga världsbilden. Det är därför man så oreflekterat kan kalla det för främlingsfientlighet när svenska fackföreningar värnar alla anställdas löner och arbetsvillkor. Vad som egentligen har hänt och hur sammanhangen egentligen ser ut blir ointressant; fakta blir sekundära; det viktiga blir bilden, myten, dramaturgin.

Vi kunde se detta tydligt när det gällde konflikten runt salladsbaren Wild n Fresh i Göteborg. Och detta är viktigt. Den typen av känslomässigt baserade mytbilder som det unga centerpartiet gjort sig till främsta företrädare för kan spela en oerhört stor politisk roll. Inte minst som myterna gärna understöds av andra politiska krafter som har sina egna skäl att vilja pressa tillbaka löntagarnas makt och inflytande på arbetsmarknaden. Det finns alltså all anledning att hålla ögonen öppna.

Samtidigt är det en farlig väg unghögern beträder. Fackföreningsrörelsen är ingenting perifiert i det svenska samhället. Så på ett sätt är det faktiskt bättre att det hela kommer upp i öppen dager som på Magnus Anderssons blogg. Hellre det; än att jargongen och verklighetsbilden bara är något som frodas bland anonyma politiska tjänstemän bakom kulisserna i regeringskansliet.

På det här sättet vet vi åtminstone vilka det är vi har att göra med. Och att de inte tänker ändra sig, oavsett hur pinsamma de är.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, CUF, byggnads, fackföreningarna, LO och annat intressant