Allt jag ville säga på tre minuter (men inte riktigt hann med)

Socialdemokraterna i Stockholm har ikväll haft eftervalsdiskussion. Jag gick till mötet med både oro och förväntningar i magen. Som tur var blev det en riktigt bra diskussion. Många erfarna medlemmar som tidigare skolborgarrådet Erik Nilsson, fd EU-parlamentarikern Maj-Britt Theorin och legendariske talskrivaren Leif Gustavsson bidrog med klokskaper. Många nya gick upp för första gången i talarstolen och gav sitt perspektiv. För ovanlighetens skull deltog arbetarekommunens styrelse aktivt i diskussionen, vilket jag tyckte var väldigt bra. Tonläget var ödmjukt, sökande utan att tappa i engagemang och övertygelse. Jag gick också upp för att dela med mig av mina tankar, men tre minuters talartid innebär naturligtvis vissa begränsningar. Därför skriver jag här nu löst ner vad jag egentligen hade velat säga, om tiden tillåtit:

Partivänner.

Det har varit en känslosam höst. Det vittnar många om här. Glädjen, inte minst i valrörelsens slutskede. Entusiasmen när folkrörelseorganisationen verkligen fungerade, våra frågor hamnade i debattens fokus, Mona Sahlin glänste och vi kunde unna oss att känna en strimma av hopp. Därefter chocken och nedstämdheten när valet gick som det gick. Inte bara fortsatt borgerlig regering, dessutom tar ett främlingsfientligt parti plats i Sveriges riksdag. Ett parti som pekar ut mina grannar, flera av oss härinne, som problemet. Som ställer oss mot varandra.

Jag erkänner gärna att det tog ett tag för mig att komma tillbaka. Men denna sorg över att det gick som det gick har på senare tid förbytts i något annat. En känsla av stort allvar.

För så är det. Den diskussion vi för tillsammans här, just nu. Hur vi hanterar det här valresultatet, vilken analys vi gör, vilka slutsatser vi drar av den analysen, vilka åtgärder vi sedan sätter igång med. Allt detta är fullkomligt avgörande för Sveriges politiska framtid. Det är vi, här just nu, runt om i partiet, i media och på Internet, som någonstans bestämmer vad som ska hända med socialdemokratin som politisk kraft.

Det är inget litet ansvar vi har på våra axlar.

Jag ska på intet sätt påstå att jag är färdig med min egen analys. Men så mycket förstår jag, att vi har problem på djupet. Och det handlar i grunden om politiken, vilka vi är som parti. Och vi behöver förnya oss, rejält och genomgripande, annars går vi under.

Jag kallar mig gärna socialdemokratisk traditionalist. Jag är stolt över det Hjalmar Mehr och hans generation socialdemokrater har inneburit för den här staden. Jag är stolt över vad Per-Albin Hansson, Olof Palme och rader av andra socialdemokratiska ledare och aktivister gjort för Sverige som land under hela 1900-talet. Jag är stolt över en politisk tradition som kombinerar tillväxt med jämlikhet, jobb med fördelning, utveckling med rättvisa. En politisk tradition som alltid mött problem och utmaningar genom att tänka nytt; folkhemmet, var i grunden nytt när det etablerades, den generella välfärden, var någonting nytt när det blev partiets politik. Jag är stolt över ett parti som varit det breda löntagarpartiet och lyckats skapa en djup folklig förankring för det välfärdssamhälle som utan att det på något sätt är perfekt ändå är någonting så i grunden anständigt och välfungerande.

Men. Vi måste förstå. Vi är inte detta parti idag. Ska vi bli det igen – och jag vet att vi kan bli det igen – måste vi förnya oss.

Vår förnyelse skiljer sig från moderaternas på ett avgörande sätt. Den moderata förnyelse har hela tiden handlat om att ta avstånd från det egna partiet, dess historia, de gamla moderaterna. Visa att den gamla moderata rollen, de gamla moderata värderingarna, inte längre finns kvar. Att de nya moderaterna är något i grunden annorlunda.

Vår förnyelse handlar om en helt annan sak. Det handlar om att åter bli vad vi en gång varit. Naturligtvis inte genom att gå tillbaka till den exakta politiken. Det går inte, och dessutom vore det inte i linje med socialdemokraternas traditionella förmåga att hitta nya sätt att möta ett nytt samhälle på. Men i grunden. Värderingarna. Ideologin. Rollen som det breda löntagarpartiet för både jämlikhet och ekonomiskt utveckling.

För att komma dit behöver vi analys. Vi behöver diskutera. Men vi får inte förleda oss själva att det finns ett enda teoretiskt alexanderhugg som med ett elegant snitt kan lösa alla partiets och rörelsens problem. Så vi behöver också handling. Vi måste pröva oss fram. Vi måste agera.

Vi har vår ideologiska kompass, men kartan måste uppdateras. Det finns mängder av områden. Jobben och tillväxten är en nyckelfaktor. Men också arbetsmarknaden – vilken politik har vi för den nya otryggheten? Skolan. Socialpolitiken. Bostadspolitiken. Tryggheten på gator och torg, stadsbyggnadspolitiken. Stora strukturella frågor som skatterna och socialförsäkringarna. På alla dessa områden och fler därtill måste vi vara hungriga, nyfikna, öppna. Det är inte ett enmansjobb. Det handlar om en ny politisk attityd. Vi måste vara beredda att lyssna brett utanför de egna leden att bryta upp från gamla interna låsningar.

Vi har inte längre regeringsmakten. Det enda sättet vi kan visa oss regeringsdugliga är i hur vi hanterar vårt eget parti, vår egen förnyelse. Vi måste visa alla att vi inte är ett parti som konkurrerar med moderaterna om den politiska makten, vi är en rörelse som kämpar mot orättvisorna. Vi är på allvar och vi tar politik på allvar.

Och där någonstans smyger sig ytterligare en känsla på mig. En sorts märklig entusiasm. För detta arbete är inte bara trängande angeläget. Det känns också synnerligen engagerande. Vi har många tuffa beslut och diskussioner framför oss. Men någonstans tror jag också det är ett arbete många av oss länge har längtat efter att få sätta igång. Vi har länge gått och tryckt på den där frustrerande känslan av att vi som parti och rörelse inte riktig förmår vara allt det vi borde kunna vara.

Nu har vi inte längre något val. Att stå still är inget alternativ. Och det här blir inte lätt. Men jag är övertygad om att vi kan klara av det, tillsammans.

Nått sånt. Hade jag velat säga om jag haft tiden.

Technorati-taggar: politik,socialdemokrati,förnyelse,socialdemokraterna i stockholm

 och annat intressant