Socialdemokratisk vår?

Jag brukar alltid försöka växla några ord om politiken och vad som händer i landet när jag köper mitt morgonkaffe. Den hårt arbetande småföretagare som äger den lilla kiosken vid min tunnelbanestation brukar inte vara nödbedd att dela med sig av sina synpunkter. Idag var han ovanligt om än inte oreserverat positiv. Han tyckte att det såg rätt bra ut med den nya ledningen som föreslogs (särskilt gillade han Veronica Palms namn), och undrade mest om det nu verkligen skulle bli detta förslag som slutligen går igenom. Och jag märkte delvis till min egen förvåning att jag inte ens behövde anstränga mig för att uppbåda en hel del äkta och ärlig entusism när jag svarade honom.

Den typ av process som socialdemokratin går igenom just nu är aldrig smärtfri. Rent mänskligt är jag personligen rätt glad över att kunna betrakta vad som händer på de centrala positionerna från ett visst avstånd. Många uttrycker i dagarna också en öppen irritation över både processen och utfallet av den när det gäller personfrågorna. Det finns också en uttalad osäkerhet om helgens partikongress verkligen kommer att kunna vara även ett politiskt avstamp för framtiden, och inte bara en personvalskongress.

Och visst finns det anledning att vara kritisk till mycket. Diskussionen om öppenhet får inte ta slut nu när ordförandeklubban faller i bordet om en vecka, den har bara påbörjats. Och framförallt är socialdemokratin i fortsatt behov av att nyfiket nytänkande utveckla politiken. Där tror jag tyvärr inte att vi kan räkna med att de få timmarnas debatt på den extra partikongressen kommer att räcka för att - som Jesper Meijong och Sverker Sörlin uttryckte det i en mycket läsvärd debattartikel - "hitta en riktning för samhällsomvandlingen". Men det ställer bara desto högre krav på vad som händer efter kongressen.

I helgen satt jag en stund i min trädgård och njöt av solen. Fortfarande är den till 95 procent täckt av snö. Fortfarande känns det alltför tidigt för att räkna med att våren verkligen är här. Jag vågar inte tänka annat än att det kan komma en hel del kyla, regn, säkert snö och annat elände även framgent. Men ändå. Det går åt rätt håll. Och där i min lilla del av trädgården förnam jag åtminstone en känsla eller en antydan av hur våren kan vara.

Ungefär så känns det i det socialdemokratiska partiet också. Och det är ärligt talat inte det sämsta.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokrati, vår, extra partikongress och annat intressant