onsdag, juli 06, 2011

Det handlar inte om att säga ordet välfärd flest gånger

Valet 2014 blir ett välfärdsval, och vinner gör den som lyckas fylla ordet välfärd med ett konkret innehåll som folk känner igen sig i och tror på. Ungefär så sa Ulrika Schenström på Fokus/Synovates gemensamma seminarium om väljaropinioner igår här i Almedalen. Jag är inte säker på att hon har helt rätt. Jag tror frågor om jobb, tillväxt, ekonomi och kanske till och med miljö kommer att kunna stå nog så högt upp på agendan även 2014. Men det finns något intressant i konstaterandet, och det är insikten att välfärdspolitisk trovärdighet inte kommer med automatik bara för att man som politiker är beredd att upprepa ordet obegränsat med gånger.


Politik handlar nämligen i slutändan om verkligheten. I Thomas Bodströms senaste bok definierar han i en passage politik som ett mellanting mellan kortspelet Svarte Petter och Schack. Dvs: det gäller att undvika att i slutändan sitta med de jobbiga frågorna och för att komma dit måste man vara långsiktigt strategisk. Bodströms definition tyckte jag först var rätt rolig, därefter djupt problematisk. För det är en syn på politiken som ett spel, en yta, och det som helt försvinner i den är den verklighet som politiken i slutändan borde handla om att förändra – eller bevara.

Och även om det inte alltid sipprar igenom mediefiltret finns denna verklighet faktiskt representerad även här i Visby under Almedalsveckan. Jag har hittills under de senaste dagarna deltagit i möten om missbrukspolitik och hur samhället ser på ”ersättningsdroger” som tex Subutex, jag har deltagit i samtal om det allvarliga i att kvaliteten på den svenska diabetesvården sjunker, jag har varit på flera bra möten om utveckling och problem inom psykiatrin, om barnfattigdomen, om hur vi kan skapa ett sjukvårdssystem som faktiskt styr mot det vi egentligen vill ha: nämligen lyckade vårdresultat och friska människor (eller personer som kan leva på ett bra sätt med sin sjukdom).

Allt detta handlar om välfärdens innehåll. Och på ett djupare plan än så handlar det om moral – hur stort är egentligen vårt gemensamma ansvar för varandra? Men det handlar också om någonting annat. Om behovet av en långsiktighet och en förmåga att vi som samhälle kan orka samla oss för att göra saker som är långsiktigt bra för oss alla men som är svårt att räkna hem på det ena eller andra kontot.

Låt mig ta ett exempel jag själv använde i en diskussion i förmiddags. Jag är helt övertygad om att en bättre fungerande skola skulle innebära minskad psykisk ohälsa bland unga. Det skulle i sin tur på sikt minska kostnaderna i psykiatrin. Men vi kommer aldrig lyckas utforma system där den skola som skapar en bättre arbetsmiljö och förbättrar resultaten skickar checken direkt till psykiatrin med motiveringen att de minskat vårdens framtida arbetsbörda. Det är en fullkomligt orimlig tanke.

Vad som behövs är istället politiker som vågar prioritera sociala investeringar även om de inte går att räkna hem kortsiktigt i den egna kontoplanen. Det behövs en politisk vilja att se bortom stuprör, vinstintressen, egenintressen, och göra det som är rätt bara för att det är rätt. Vi måste helt enkelt komma ur fångarnas dilemma. Det kommer i sådana fall skapa en rikare samhälle, som helhet.

Valet 2010 kom i hög utsträckning stå mellan alternativen ”what´s in it for me?” (skattesänkningar, RUT-avdrag) eller det motsatta ”what´s in it for them” (solidaritet med sjukskrivna och arbetslösa). Men en framgångsrik politik måste istället erbjuda svaret på frågan ”what´s in it for us?”. Vad tjänar vi alla tillsammans på den ena eller andra politiken?

Om man närmar sig välfärdspolitiken på det sättet, där välfärden inte blir ett sätt att tillfredsställa det ena eller andra intresset utan istället en idé om ett samhälle som som helhet fungerar mycket bättre för oss alla, då kan Ulrika Schenström mycket väl få rätt i sin prognos. Det vore också väldigt bra för den politiska vänstern, och inte minst socialdemokratin.

Välfärden blir då något som enar, som binder samman. Ett sådant projekt kan mycket väl vara vad som för socialdemokratin till valseger 2014.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , och annat intressant

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar