Låt oss aldrig behöva göra om den danska läxan

Förra gången det begav sig var jag i Köpenhamn på den socialdemokratiska valvakan. Det var en dyster tillställning. Själv kände jag mig väldigt pessimistisk på två plan; dels handlade det om den danska socialdemokratins möjligheter att komma tillbaka (där var det inte så farligt, många kände ändå optimism och "nästa gång tar vi dem" och det var någonstans hoppfullt), men framförallt handlade det om det omöjliga opinionsläge danskarna försatt sig i när det gäller synen på invandrare och invandringspolitik. Så här - dagen efter ett danskt val med  klara antirasistiska strömningar i väljarkåren som lett till såväl regeringsskifte, en socialdemokratisk statsminister och att Dansk Folkeparti (DF) lyfts bort från direkt politiskt inflytande - ser det ju milt uttryckt betydligt ljusare ut. Men fortfarande kvarstår problem, och fortfarande finns det saker här i Sverige att lära sig av den danska erfarenheten.

Låt oss först räkna upp det självklart positiva; till att börja med slutet på en tioårig politisk era av borgerlig politik understödd av partier som DF. Det är inte oviktigt. Inte för danskarna - såklart - men heller inte för oss i Sverige. Det finns en symboliska kraft i detta som kommer att påverka även oss.

Den skandinaviska socialdemokratin har också fått en ny ledargestalt i regeringschefsställning i form av Helle Thorning-Schmitd. Vid sidan av exempelvis Jens Stoltenberg innebär detta en omprofilering av och en vitamininjektion i en internationell rörelse som många ansett vara i fritt fall. Att Thorning-Schmidt dessutom är kvinna får också ett stort symboliskt värde (som till exempel gör det ytterligare en smula mer pinsamt att vi i Sverige aldrig har haft något annat än en man på motsvarande position).   

Samtidigt kvarstår problem, även efter valsegern. Jag är ingen expert men det tycks uppenbart att det kommer krävas rätt tuffa förhandlingar om den ekonomiska politiken. Och - vilket jag på något plan tycker är än mer besvärande - invandrings- och flyktingspolitiken kommer också den vara en fortsatt mardröm i dansk politik.

Så den grundläggande insikt jag tog med mig hem från Köpenhamn den där förra gången kvarstår. Låt oss aldrig hamna i detta läge hemma i Sverige. Låt oss aldrig tro att vi kan bekämpa främlingsfientliga krafter genom att anamma deras agenda, lägga oss nära deras förslag, tro att vi kan trumfa över dem i deras egna frågor. Acceptera aldrig falska motsättningar mellan infödda och invandrade, utan se till att den politiska debatten hela tiden går tillbaka till vad som är de verkliga kärnfrågorna. För svajar vi på den vägen, börjar vi vackla, ja då kommer vi falla. Och det kommer att ta lång tid att komma tillbaka.

Idag gratulerar vi Danmark. Och vi hoppas att det nya politiska ledarskapet ska lyckas med vad de verkar ha föresatt sig, att inte bara byta regering utan även politisk kurs. För första gången på länge kan jag ärligt säga att jag ser fram mot att följa dansk politisk utveckling framöver.

Och det är inte det sämsta.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, danmark, invandringspolitik, valg2011, Helle Thorning-Schmidt och annat intressant