Herregud, jag har glömt att skriva om folkpartiet!

Det slår mig plötsligt, såhär när arbetsveckan så sakta börjar övergå i helg. Jag har helt glömt bort att skriva om folkpartiet.

Bakgrunden är denna. Folkpartiet i Stockholm driver en hård kampanj mot försöket med trängselskatt/miljöavgifter. Den är – handen på hjärtat – kanske inte det skarpaste som skådats i kampanjväg, vilket jag skrivit om tidigare.

Men nu har det börjat röra på sig i folkparitet. Gabriel Romanus går till attack mot stockholmarna i den egna partiblaskan. Som huvudargument för att de hamnat snett använder han ett ganska starkt sådant, nämligen vad som står i det folkpartistiska partiprogrammet! Mer om detta kunde man läsa i DN häromdagen.

Tidigare har vi talat om klasspartier (vilka representerar en viss grupp i samhället, t ex bönder, arbetare) och idépartier (vilka representerar en viss ideologi, konservatism exempelvis). Folkpartiet har alltid varit lite lustiga på det sättet, att de intensivt har hävdat sig vara ett liberalt idéparti samtidigt som de alltid haft något av den mest socialt homogena väljar- och sympatisörsbasen av alla partier.

Men nu tycks de har tagit ytterligare ett steg. Från att ha varit ett till idéparti förklätt klassparti har de nu transformerats till ett fullfjädrat populistparti, som glatt vänder kappan varthän de än kan tänkas tro vinden blåser och uppenbarligen utan att skämmas en sekund struntar i allt vad som står i partiprogram och annat löst. Mest tycker jag synd om de idealister som trots allt verkar finnas kvar (typ Romanus), och jag kan inte låta bli att fundera om det kanske inte skulle kunna vara dags för dem att prova något annat?

Nåja. Allt detta alltså om folkpartiet. Som jag helt glömt bort att skriva om. Vad tänker jag på, egentligen.