Privatisera inte sönder Stockholms psykiatri

Sveriges Radio uppmärksammade i morse de borgerliga planerna på omfattande privatiseringar av Stockholms läns psykiatri. Det blev ett bra inslag som satte fingret på några av de allvarligaste problemen med de borgerliga förslagen. Ansvarigt landstingsråd Birgitta Rydberg verkade också rejält pressad när hon svarade på journalistens initierade frågor. Röster från själva verksamheten var också tydliga. Nästa tisdag fattar dock häls- och sjukvårdsnämnden beslut. Om inget görs ligger privatiseringsplanerna fast, trots kritiken. För oss som vill annorlunda är det läge att höja rösten.

Dagens gråsossecitat

"En åtgärd av sådan karaktär, att den icke väcker några mystiska föreställningar till liv, lämnar tankens klarhet orubbad och tillåter en nykter analys av tänkbara verkningar. Så snart en åtgärd däremot är förknippad med föreställningar om något mystiskt och apokalyptiskt, såsom 'socialisering' till skillnad från en konkret administrativ eller dylik åtgärd av gammal eller fantasilös karaktär, kommer den mystifierade fantasin i rörelse, och ett nyktert omdöme blir omöjligt. Den ena sidan förlorar all förmåga att se eventuella fördelar, den andra eventuella nackdelar. Det är en faktiskt erfarenhet, att samma sak, som framlagt i termer som äga detta mystiska skimmer föranleder största oenighet, mycket lätt löses i enighet så snart man övergår till en konkret terminologi. Och tvärtom: de som voro ense så länge envar kunde kunde dölja sina praktiska farhågor under den gemensamma mystiska formeln, bli ofta oense när denna upplöses." 

Nils Karleby, Socialismen inför verkligheten (1926)

Politiska segrar lyser upp i oppositionsmörkret

Låt mig vara ärlig. Att vara politisk opposition kan vara fruktansvärt frustrerande. Man träffar en massa människor, för en massa samtal, ser en massa problem, definierar lösningar - allt för att bli nedröstad av den politiska majoriteten i slutändan. Att behålla gnistan är inte alltid det lättaste. Därför känns det enormt skönt när det visar sig att det arbete som bedrivs faktiskt spelar roll. Och i den här veckan har vi sett inte mindre än tre exempel på hur den socialdemokratiska oppositionspolitik i Stockholms läns landsting spelar roll genom att vi driver majoriteten eller åtminstone förvaltningen framför oss.

Regeringen har slappat till sig

Regeringens jobbpolitik är ett misslyckande. Det är ett faktum, och att trixa med statistik på ett sätt som lätt genomskådas kommer inte att rädda borgerligheten i den frågan. Därför är det intressant att Anders Borgs försvarslinje när det gäller kritiken mot jobbmisslyckandet är att falla tillbaka på den gamla argumentationen att mäta antalet sysselsatta i absoluta tal och inte ta hänsyn till befolkningsökningen (se AB här, Dagens Industri här).

Det är ett slirande på verklighetsbeskrivningen som knappast kommer hålla över tiden. Människor kommer inte acceptera att finansministern bortser från fler arbetslösa och sjunkande sysselsättningsgrad. Det framgår till och med i DI-artikeln att journalisterna redan är medvetna om den svagheten i finansministerns resonemang

Socialdemokratins interna krisande har gjort att regeringen sluppit någon reell opposition under lång tid. Det märks. Nu förändras det politiska landskapet i rask takt. Så småningom kommer även Anders Borg upptäcka att så är fallet.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, regeringen och annat intressant

Vilken frihet ligger i en förstörd rygg?

2009 beslutade WHO att uppmana sina medlemsländer att göra nationella analyser av ojämlikhetens betydelse för hälsan. Först ut var Storbritannien, där epidemiologen Michael Marmot ledde arbetet med att ta fram rapporten Fair society, Healthy lives. Förra året 2011 kom även den danska varianten: Ulighet i Sundhed – årsager og insadser. I Sverige har gjorts lokala initiativ som exempelvis kommissionen för ett socialt hållbart Malmö. På svensk nationell nivå är det dock fortfarande tyst. Det konstaterar professor med dr Finn Diderichsen i inledningen till en ny forskningsantologi som ger sitt bidrag till frågan: Den orättvisa hälsan – om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd.

Frågan jag inte fick ställa

I dag är det landstingsfullmäktige i Stockholm. Den största frågan inom landstingspolitiken just nu handlar om de skandalösa underpriser moderaterna sålt ut landstingets vårdcentraler till. Det har skapat en förmögenhetsöverföring från det gemensamma till vissa enstaka personer som är fullkomligt hutlös.

En viktig blogg

Jag har under förmiddagen fastnat i angelägna bloggen "Från ett annat perspektiv - blogg om psykiatri och psykologi utifrån min erfarenhet som patient". Det rekommenderar jag er alla att göra, oavsett om ni har ett särskilt intresse för själva sakfrågorna eller inte. 

Bloggen skrivs Linnea Regnlund (finns också på twitter) och hon tar upp brännande frågor som diskussionen om makt, ansvar och skuld inom psykiatrin samt (med ett lån från forskning inom socialtjänsten) om synen på patienten som antingen stackare eller skurk. Frågor som alltså rör psykiatrin i allra högsta grad, men som också - tycker jag - har att göra med hur vi ser på varandra i samhället i stort.

Så läs. Inte för att du måste hålla med om alla svar, utan för att frågorna är så viktiga.

Läs även andra bloggares åsikter om psykiatri, psykolog, ett annat perspektiv, bloggar och annat intressant

Söndagsfundering om synden, skammen och sossepolitiken

Måste man skämmas över att vara en vit medelklassman? Det förefaller helt orimlig. Man kan inte rå för vem man är, bara vad man gör. Men om man då är en vit medelklassman och faktiskt utnyttjar de privilegier det ger  en? Borde man inte skämmas då? Och vi kan vidga fältet. Om man bor i den rika delen av världen. Och om man samtidigt åker bil, konsumerar, åker på semester, diskar sin disk i en eldriven diskmaskin eller ibland tar långa duschar, helt enkelt utnyttjar så oerhört mycket mer av naturens resurser än vad som vore långsiktigt hållbart om vi alla gjorde det. Borde man skämmas?

Vad innebär privatiseringarna inom psykiatrin för möjligheterna att förbättra vården för unga som mår psykiskt dåligt?

Ungas psykiska ohälsa är en av vår tids stora folksjukdomar. Var tredje ung kvinna och var femte ung man i Stockholmsregionen uppger själva att de mår psykiskt dåligt. Detta handlar om synnerligen allvarliga saker, där den yttersta konsekvensen - självmordet - är dödlig. Samhället har ett stort ansvar för att öka kunskapen och utifrån det formulera fungerande strategier för att motverka och förebygga den psykiska ohälsan. Därför blir jag lite bekymrad när jag ser att ett angeläget projekt för att kartlägga självskadebeteende hos unga inte rör alla delar av länet på grund av att delar av vården drivs privat. 

Löfvens utmaningar - hela listan

Verkställande utskottet har nu formellt nominerat Stefan Löfven till ny partiledare för socialdemokraterna. Som jag skrev tidigare idag är det ett bra val. Men det är ett digert arbete som ligger framför honom. Så här ser jag på vad som måste göras:

Stefan Löfvén en bra början

Om ryktet stämmer och det blir Stefan Löfvén som tar över det socialdemokratiska partiledarskapet är det ett utmärkt val. Metallbasen utstrålar trygghet och stabilitet, han känns intelligent och trovärdig inte minst när det rör frågor om jobb, ekonomi och tillväxt. Tillsammans med partisekreterare Carin Jämtin som under senaste dagarna blivit brett respekterad för sina ledaregenskaper i hanterandet av den interna partikrisen efter Håkan Juholts dramatiska avgång har vi här ett starkt ledarpar. Men resan för det socialdemokratiska partiet på vägen till att bli en rejäl utmanare om regeringsmakten har ändå bara börjat.

Några ord om något helt annat

Svensk politik just nu handlar om en sak: det socialdemokratiska partiets framtid efter Håkan Juholts dramatiska avgång. Jag inser och håller med om detta men skulle ändå vilja påminna om den artikel jag nu i lördags skrev om den psykiska ohälsan med anledning av att det då var på året tre år sedan Anna Odell fejkade ett självmordsförsök som en del i ett konstnärligt examensarbete med fokus på psykiatrin. 

Var tredje ung kvinna och var femte ung man i Stockholm mår psykiskt dåligt. Ångest, sömnsvårigheter och ont i själen är vår tids stora folksjukdom. Om du har några minuter över åt något annat än socialdemokratin efter Juholt får du gärna läsa min artikel på det temat - du hittar den i fulltext här. 

Läs även andra bloggares åsikter om politik, psykiatri, psykisk ohälsa, Anna Odell, stockholm, stockholms läns landsting och annat intressant

Nej, det är inte lätt att vara socialdemokrat idag. Men...

Det är naturligtvis inte lätt att vara socialdemokrat i dagarna. Samtidigt ska man inte klaga. Det är förmodligen lättare att vara socialdemokrat än att vara bostadssökande, tågresenär, boende inom äldreomsorgen, förtidspensionär, utförsäkrad, långtidssjukskriven, skolelev, ungdom i största allmänhet eller på något annat sätt exponerad för de samhällsproblem den nuvarande regeringen inte bara låter bli att lösa utan ofta dessutom förvärrar. Politik är inget självändamål utan ett nödvändigt hanterande av våra gemensamma angelägenheter. Insatsen i det politiska spelet är inte individuella politiska karriärer utan verkligheten. Ibland är det lätt att glömma bort den saken. 

Don´t mess with the småbarnspappan

Det är märkligt med sociala medier. Plötsligt dyker någonting upp, sprids och delas. Oftast är det något aktuellt. Men ibland kan det vara en flera år gammal text som plötsligt får nytt liv. Senaste veckorna har jag bland annat stött på PM Nilssons flera år gamla avgångskrav på Carl Bildt, en medieundersökning som jag till och med bloggade om i tron att den var helt ny och nu sprids en intervju från 2007 med Annica Dahlström där hon hävdar att pappor inte bör vara hemma med sina barn som en löpeld över nätet. Det är intressant, men när jag nu läser om artikeln är det en annan sak som slår mig.

Jag skriver om klass och rökning på DN.se

Visst är det ett stort problem om fler femtonåringar börjar röka. Men staten löser inte det genom att blunda för sociala faktorer som ligger bakom. Det skriver jag tillsammans med Margareta Persson, Berndt Lundgren och Eva Olofsson idag i en replik på Statens Folkhälsoinstituts generaldirektör Sarah Wamalas debattartikel där hon la hela ansvaret på föräldrarna.

Själv tycker jag att detta är en väldigt viktig distinktion att hålla i huvudet. Folkhälsopolitik kan inte vara att staten moraliserar och uppfostrar sina medborgare. Däremot finns det all anledning att peka på de bakomliggande faktorer som faktiskt gör att vi lever i ett land som forfarande präglas av enorma ojämlikheter i hälsa beroende på socioekonomisk bakgrund.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkhälsa, DN och annat intressant

Moderaternas akilleshäl

Eric Sundström har slagkraftigt sammanfattat Dagens Arenas granskning av de moderata avknoppningshärvorna som senast varit på tapeten i Stockholms läns landsting. "Moderata kompispriser" är rubriken på artikeln, och den är onekligen talande. Den välfungerande vårdcentralen Serafen säljs av landstinget för några hundra tusen, några år senare säljs den vidare för dryga tjugo miljoner och Dagens Arenas granskning visar att en av de privatpersoner som tjänat på mellanskillnaden är personligt bekant med ledande moderatpolitiker. Bestickande, onekligen. Men samtidigt är  det viktigt att det under detta finns en strukturell fråga som vi måste våga ta i.

Jag på Dagens Samhälle om varför jag tänker demonstrera mot tvångssteriliseringarna

På onsdag kommer jag att demonstera utanför riksdagshuset för att få stopp på kravet på tvångssterilisering för att få genomgå ett könsbyte. Jag tycker att det är något inte minst vi som är aktiva inom sjukvårdspolitiken borde göra. På Dagens Samhälles debattsajt utvecklar jag varför. Du läser hela texten här.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, tvångssteriliseringar, och annat intressant

1968-generationens journalister de mest borgerliga idag

Journalister födda på 1940-talet är de som är mest benägna att stödja moderaterna och minst benägna att stödja vänsterpartiet. Det visar visade journalistikprofessorn Kent Asp för flera år sedan när han presenterade en som nu presenterar en ny undersökning om journalisternas partisympatier*. De som var unga revolutionsåret 1968 är alltså de som idag är som mest borgerliga. Egentligen överraskar detta mig inte ett dugg. Men kanske ställer det ändå en och annan fördom om det radikala "68:orna" på huvudet. 

En storslagen politisk fantasi

Den amerikanska drömmen är en storslagen politisk fantasi. Ett samhälle präglat av enorma sociala skillnader, visst, men ändå med det där löftet i botten om att vem som helst som bara arbetar tillräckligt hårt och är tillräckligt begåvad kan nå den absoluta toppen. Att vara mot detta känns ogint, tråkigt, ett försvar för medelmåttorna mot visionärerna, drömmarna, de som vågar. Problemet är bara det att fantasin är just det, en fantasi, och i verkligheten så är det amerikanska löftet mer närvarande i andra mer jämlika samhällen.

Eklund: Rätt frågor och fel svar om framtidens kapitalism

Dagens avreglerade finanskapitalism fungerar inte. Diskussionen borde därför handla om hur en ny kapitalism, som klarar av både de klimatmässiga och sociala utmaningar vi står inför, ser ut. Det säger Klas Eklund på DN-debatt. I det har han helt rätt. Och även om svaren Eklund själv ger på sin egen fråga brister så är det en viktig debatt han inleder. 

Landstingen måste reagera mot tvångssteriliseringarna

Häromdagen kom beskedet: kristdemokraterna har i regeringen varit de som vunnit frågan om tvångssteriliseringar. Nu måste landstingen reagera mot att våra läkare även fortsättningsvis ställs inför ett omöjligt etiskt dilemma: antingen låta bli att hjälpa personer födda i fel kropp, eller genomföra tvångssteriliseringar. Det är fullkomligt orimligt och det enda rätta att göra är att ta bort steriliseringskravet.

Jag i ETC: Fattigdom en tickande ohälsobomb

Även i Sverige har vi stora skillnader i hälsa beroende på sociala klyftor. Vi måste ta forskarnas varningssignaler om att en ökad fattigdom riskerar att leda till ökad ohälsa på allvar, och inse att en folkhälsopolitik också måste vara en jämlihetspolitik. Det skriver jag i senaste ETC Stockholm. Artikeln i fulltext hittar du här.

PS: glöm inte att gilla Sjölander på Facebook. Adressen är facebook.com/sjolanderjohan. Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkhälsa, jämlikhet, ETC och annat intressant

Konsten att blåsa en skattebetalare

2007 såldes den offentliga vårdcentralen Serafen till en grupp privatpersoner för 694 000 kronor. Enligt uppgifter som presenteras av vänsterpartiet nu på morgonen har samma vårdcentral nu sålts vidare. Köpesumman den här gången dock på en helt annan nivå: uppemot 20 miljoner kronor ska nya ägaren Capio enligt uppgift ha betalt. Om detta stämmer finns det två tänkbara förklaringar. Antingen har något extremt hänt med verksamheten på Serafen de senaste fyra-fem åren som gjort att verksamhetens värde faktiskt ökat trettiofalt. Eller så var det politiska beslutet om försäljning en extremt dålig affär och skattebetalarna kan känna sig rejält blåsta.

Gammal bloggkärlek rostar aldrig?

Jag får väl erkänna. Jag trodde det var över. Det började smygande. Förälskelsen jag för några år sedan kände inför bloggmediet ebbade nästan omärkligt ur. Mikrobloggar som Twitter och Facebook gav vad jag behövde, utan att kräva lika mycket tillbaka. Jag tappade kontakten med bloggosfären. Kände mig inte längre som en del av den. Upptäckte att detta utanförskap egentligen inte störde mig. Alls. Långsamt växte insikten: det kanske var slut. På riktigt. Dags att gå vidare. Men som ni förstår av detta blogginlägg så kan det faktiskt vara så att jag hade fel i den saken.