tisdag, maj 31, 2005

Om sex, tabloider och en lite väl handfast mediekritik

Kom hem i rimlig tid från jobbet i går, och firade med att hyra en film. Det blev Mel Gibsons ”paparazzi”. En film som i korthet handlar om en nybliven filmstjärna som slår tillbaka efter att ha trakasseras av slemma fotografer. Och med slår tillbaka menar jag verkligen slår tillbaka.

Läser sedan Chris Hurries debattinlägg i expressen häromdagen. Hon varnar Göran Persson för att fortsätta kritisera tabloidpressen för sexualisering och pekar med engelska exempel på hur illa det kan gå. Kritisera kvällspressen; och du får finna dig själv uthängd, bokstavligen i bara mässingen.

Syftet med press- och yttrandefrihet har alltid varit att värna demokratin, inte möjliggöra maximal kommersiell avkastning på snusk, lögner och skvaller. Men eftersom gränsen inte går att dra kristallklart, och eftersom yttrandefriheten bara betyder något när det är människors rätt att säga det obehagliga som det gäller, har min inställning alltid varit att yttrandefriheten måste värnas. Punkt.

Men det är svårt att idag inte foga en maktdiskussion till detta. Stora krafter innebär också ett stort ansvar, som Stan Lee lät Spindelmannen uttrycka det en gång i tiden. Det är skillnad på förnuftiga argument och propaganda, och i medias händer ligger möjligheten att använda båda. Att Hollywood finner det mödan värt att göra actionfilmer som bygger på den känslomässiga tillfredsställelsen att se smygfotograferande paparazzis mördade på löpande band kanske säger oss något litet om den tid vi lever i.

5 kommentarer:

Roger sa...

Jo. tryckfrihet och yttrandefrihet måste värnas. Jag håller naturligtvis med. Men jag ser en utveckling där det bara är de kommersiella intressena som tillmäts så stor betydelse att de hamnar under yttrandefrihetens mantel.

När Stockholms Stad ville ha bort porrbilarna från gatorna, svarde länsstyrelsen med att upphäva den lokala ordningsstadgan för att försvara porrbilarnas yttranderätt - dvs rätt att i trafiken göra reklam för porrklubbar.

Med samma argumentation måste det vara en rättighet att få spraya ZIP på tunnelbanan. Eller?

Johan Sjölander sa...

Precis min poäng. Rimligen borde det vara någon skillnad på rätten att uttrycka sin åsikt, och rätten att tjäna pengar på vad som helst hur som helst.

Roger sa...

Det ante mig att vi skulle vara överens...

Johan Sjölander sa...

jupp

Fredrik Jansson sa...

För att göra en parafras på ett amerikanskt uttryck:

"Du kan vrida min yttrandefrihet ur mina döda kalla händer."

Jag är i princip yttrandefrihetsextremist. Jag är livrädd att en begränsning i yttrandefriheten i förlängningen innebär att någon en dag hindrar mig från att yttra mig.

Fast så finns ju problemet. Vad är yttrandefriheten värd när möjligheten att bli hörd dränks av krafter som vars syften är helt annorlunda än mina?