söndag, juni 22, 2008

Lösa tankar efter midsommar

Det stämde in i minsta detalj. Ända ner till de tillfälliga regnskurarna som tvingade den obligatoriska sillmiddagen in under tak så var det ett klassiskt midsommarfirande jag för bara några timmar sedan kom hem ifrån. Och jag inser att sommar, skärgård, familj och goda vänner är en lisa som till och med kan få besvikelsen över ett EM-slutspel i fotboll som aldrig riktigt lyfte att tona bort i välförtjänt glömska. 

Även om det är sommar så är det inte riktigt sommarlov för mig, än. Några veckors arbete och sedan Almedalen är kvar innan jag får ta på mig sommarshortsen på allvar. Efter ett ganska dramatiskt slut på våren (på både ett personligt, jobbmässigt och politiskt plan) ska det bli riktigt skönt att få koppla av i semesterland. Samtidigt måste jag erkänna att jag faktiskt inte är ett dugg avundsjuk på alla er som försvinner redan nu - det finns någon liten lutheran där djupt inne i mig som uppfordrande ständigt påpekar att "den som spar han har". Och så tillhör jag dessutom den privilegierade krets som faktiskt riktigt trivs med sitt jobb, vilket nog får anses höra till saken...
En av fördelarna med att vara ledig är att det ger tid över till att fundera, och det är något jag gjort en hel del under helgen som varit. För politiskt är det ju rätt märkliga tider vi lever i just nu. Vi har en högerregering som är så upptagen med att provocera antingen kärnväljare eller oss andra att jag börjar undra om inte målet är att slå tidigare borgerliga regeringar i grenarna inkompetens och regeringsoduglighet. Man kan verkligen se parentestecknen runt regeringen Reinfelt - och det gör att den politiska diskussionen framöver säkerligen mer och mer kommer att förskjutas från att handla om valet 2010 till vad som kommer att hända därefter. Eller, hur kommer en ny regering under Mona Sahlin att se ut och vart kommer den att leda landet? 
Och det saknas inte röster i den diskussionen. "Om en ny svensk socialdemokrati ska bli mer upphetsande än en återförening av Spice Girls måste den kravla sig ut ur sitt förra decennium" skriver exempelvis Katrine Kielos i sin senaste Fokuskrönika och menar att dagens socialdemokrati (ie Mona S) måste göra upp (eller kanske snarare, gå vidare ifrån) Bill Clintons och New Labours nittiotal. Jag läser texten med ett leende på läpparna och minns hur jag under min tid i SSU till och från brukade beskylla delar av partiapparaten (och ja, om jag ska vara ärlig, kanske vid något tillfälle även en och annan ungdomskamrat) för att sitta fast i ett förlegat 80-tals tänkande; så i den meningen måste man väl ändå skämtsamt kunna säga att vad Kielos pekar på är ett framåtskridande? 
Men samtidigt är frågan naturligtvis betydligt allvarligare än så. Man kanske kan vinna val på att motståndaren är dålig, men man kan inte regera landet på det (fråga Per Schlingmann, höll jag på att skriva). Det gör att socialdemokratin och hela den nuvarande oppositionen har en rätt omfattande hemläxa kvar att göra innan de är redo att ta över ansvaret för landet på ett sådant sätt att inte nästa regering blir en lika pinsam politisk parentes som den nuvarande.
Några områden där jag gärna ser utveckling på är synen på brukar- och personalinflytande och kvalitet (och ja, det hänger samman) inom välfärdssektorn, en modernisering av arbetsmarknads- och näringspolitiken (och ja, de hänger också samman), en skolpolitik som faktiskt åstadkommer vad den säger sig vilja åstadkomma. Dessutom måste ett samlat vänsteralternativ förmå närma sig några av samtidens "nya" frågor: hur förhålla sig till den nya klass av papperslösa som är reellt existerande människor i vårt land, hur hanterar vi avvägningen personlig integritet/trygghet och - kanske viktigast av allt och dessutom svårast - kan och vill vi presentera något demokratiskt (socialt) alternativ till högerns marknadssamhälle? Runt alla dessa frågekomplex finns tankar, frön om man så vill, men jag upplever inte att vi är riktigt framme.   
Och man ska inte sälja skinnet innan björnen är skjuten, heter det med viss rätta. Men i det här fallet hänger det samman - ju mer öppen socialdemokratin (och vänstern i bred bemärkelse) är för att närma sig även framtidens utmaningar, desto större chans att få förtroendet att styra landet. 
Det enkla är att se vad som ska bort. Det hyfsat enkla är att se vad som ska göras på kort sikt. Det riktigt svåra är att höja blicken än mer, samtidigt som man håller kvar fötterna på jorden och behåller någon typ av markkontakt. Däri ligger dagens socialdemokratis stora framtidsutmaning. Så funderade jag, medan solen vägrade gå ner över en nästan lite löjligt idyllisk sommarskärgård. 
PS: Jag är numer prenumerant på vänsterpartistiska Flamman, och mitt första nummer låg i hallen när jag kom hem i eftermiddags. Ur det kan särskilt rekomenderas en intervju med västerortsförfattaren John Ajvide Lindquist som förutom att ge en väldigt sympatisk bild av författaren själv också handlar en hel del om skräckgenren som sådan och ett mycket intressant resonemang om varför skräckförfattare med hjärtat till vänster (som Stephen King) är så mycket bättre än andra. Passar för läsning både i hängmattan och på balkongen. DS. 
PSS: Lindquist kategoriserar (i texten ovan) dessutom medelklass som någon som "lyssnar på Mozart i iPoden". Vilket osökt påminner mig (som till och från är en sådan som lyssnar på Mozart i iPoden) om att jag aldrig har kommit mig för att skriva det där blogginlägget om min relation till just den mannen (Mozart, alltså). Trots att det skulle kunna handla om såpass spännande ämnen som klass, Europa och en av mina favoritpoeter, Göran Sonnevi. Den som inte orkar vänta på att jag ska få ändan ur vagnen och verkligen vill läsa blogginlägg med politiska under- (eller över) toner om allas vår Amadeus får istället titta in hos Johan Ingerö och vill man bara läsa några rent personliga reflektioner så kan man titta in hos Enn (tex här eller här). DS.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,  och annat intressant

Tillbaka till stan och jobbet




Länge leve arbetslinjen...

onsdag, juni 18, 2008

FRA och det egna ansvaret

”En stor del av ansvaret för den personliga integriteten måste väl i rimlighetens namn falla på den enskilde själv?”

Moderaten Helena Riviere utvecklar i debatten om FRA den borgerliga synen på det där med eget ansvar. Nu hoppas vi bara på att någon ska kasta in begreppet ”kränkt” i sammanhanget...

Via Neo blogg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant.

fredag, juni 13, 2008

Snälla rara människa - LÅT BLI!

Ärligt talat. Lasse. Varför? Kan du inte se varåt det barkar? (Och om du inte förstår vad jag menar, kolla tendensen på svaren på frågan i artikeln jag länkar till - det där är vad som kallas ett samband, nämligen.)
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,  och annat intressant

onsdag, juni 11, 2008

Jag har lyckats få en Intervju med en viss statsminister!

Döm om min förvåning när jag fick "ja" på en kortare intervju med en viss statsminister vars namn ni alla känner men som jag lovade att hålla anonym. Vi pratade lite om ekonomin och politiken och så. Håll till godo. 

JS: Ja, jag tänkte att vi skulle ta och börja med att prata några ord om inflationen som nu i dagarna...
FR*: NEJ!
JS: Öh, nu förstår jag inte...
FR: Jag vill inte prata om det.
JS: Näha. Öhh. Du vill inte prata om ... inflationen?
FR: Nä. Jag är statsminister. Jag har inget med inflationen att göra. Inflationen beror på citroner. Ser jag ut som en citron va! Gör jag det, va!!!
JS (svarar inte vad han egentligen tänker utan är artig): Nej, nej. Självklart inte. Du ser alls inte ut som någon citron.
FR: Och då behöver jag heller inte prata om inflationen. Bara dumma människor frågar statsministrar om inflationen. Smarta människor frågar citroner.
JS: Man frågar ... citroner?
FR(a): Ja precis. Så gör smarta människor. Åker runt och lyssnar. På citronerna. Hör vad de hör att säga. Hör att det finns två sidor av saken.
JS: Två sidor av ... inflationen?
FR: Nej, människa! Är du också dum heller? Av citronerna, naturligtvis.
JS: jasså, javisst, såklart. Citronerna har två sidor. Det borde jag ha förstått. Och hur ser de ut då, de två sidorna?
FR: Olika. Det vet jag. För jag har rest runt och lyssnat på citronerna. De finns de som säger att det är fel. Att statsministrar inte ska lyssna på citroner. Att de ska regera landet. Men då säger jag till dem...
JS: ... ja?
FR: ... att sossarna tänker höja skatten.
JS: Jaha. För det vet citronerna, eller?
FR(a): Nej, dummer. Det är bara nått jag säger. Jämt. (börjar tralla) sossarna ska höja skatten, sossarna ska höja skatten, sossarna ska höja skatten...
JS: Hmmm, ok, jag tänkte att vi kanske kunde fortsätta med en fråga om ekonomin i stort, då. Eller är det också något man bör fråga citronerna om?
FR(a): Nej nej nej!!! Man kan egentligen fråga vem som helst. Bara man inte frågar AB**. Då blir han ännu tråkigare än jag. Herregud vad trist han blir. Kurvor på kurvor på kurvor på kurvor på kurvor på...
JS: Jo, tack, jag tror att jag förstått
FR: ... på kurvor på kurvor på kurvor på kurvor på ...
JS: (lite kraftfullare) jo, tack då, men vem ska man fråga om ekonomin då?
FR: på kurvor på ... åh, förlåt. Ja, du förstår kanske varför du inte ska fråga AB. Nej, du ska såklart fråga Maud***
JS: Jaha, vad bra. Hon ger bra svar och så.
FR: Nej, du kommer inte att förstå ett ord. Det kommer att vara fullt av obegripliga liknelser. Konstiga landsbygsbilder. Men hon är alltid glad, Maud. Och så kan hon så mycket. (Böjer sig fram, förtroligt): vet du, hon har startat ett alldeles eget företag, Maud. Ett alldeles eget företag. Det du.
JS: Jaha, vad kul. Ja, då vet hon väl vad hon pratar om antar jag. Hon lyckades alltså bygga upp ett eget företag och...
FR: Nej, för tusan. Det gick helt åt skogen. Hon är lika sopig på att göra affärer som den där FRAdrick****. Men hon är glad ändå. Och det är det svenska folket behöver höra. Ni ska vara glada. TROTS att det går åt pipsvängen. Det är det ekonomiska budskap jag vill förmedla till svenska folket.
JS: Oj då, det var ett modigt budskap. Nåja, jag får väl tacka för mig och för att jag fick chansen att ställa några frågor då. Vill du att jag ska skicka texten till dig innan den publiceras så att du kan se över om det är något som blivit fel eller så?
FR: Nej då, det behövs inte. Jag ringer militären så kan de signalspana fram den ur din dator åt mig. Blir alldeles lysande det. Tjipp och hej, leverpastej.
JS: ja, öh, tja - tjipp och ... hej. Då. Och tack igen.

* Står för FrågeRespondant, som sagt lovade jag att hålla mitt intervjuoffer anonymt. FR bör skiljas noga från FR-A, som handlar om något helt annat.
** står för Annan Borgare, ytterligare en i raden av personer som jag av integritetsskäl vill hålla anonyma.
*** Står för ... Maud. Också hyfsat anonym. Typ.
**** Jo, ni börjar förstå. Ytterligare en i raden jag försöker skydda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,  och annat intressant. Hela denna lilla historia naturligtvis inspirerad av dagens partiledardebatt, framförallt denna lilla ordväxling. 

Stockholmarna vänder Reinfeldt ryggen

Den stora nyheten i dagens stora partisympatiundersökning är egentligen inte att oppositionen behåller sitt folkliga stöd, utan att det äntligen har vänt även i Stockholm. Skulle det vara val idag skulle 51.7 procent av väljarna i Stockholms län stödja den nuvarande oppositionen, mot 46,6 fr borgerligheten. Den största förändringen är att moderaterna fullkomligt brakar samman och tappar nästan fem procentenheter (4,7) från den förra mätningen (jämkade siffror som jag tog härifrån, hela SCB:s material hittar du här).
Personligen tycker jag inte att detta är det minsta konstigt. Det motsvarar bara stämningsläget jag som stockholmare tycker mig ha upplevt under en lång tid nu. Den moderna storstadsbon har genomskådat den borgerliga bluffen.
Om man går till partiledardebatten i morse så verkar statsministerns taktik för att vända trenden vara att frånsäga sig allt ansvar för hur det går för den svenska ekonomin. Vi får se vad Stockholms räntekänsliga bostadsrätts- och småhusinnehavare tycker om den saken...
Läs mer om SCB här, om partiledardebatten här och här

tisdag, juni 10, 2008

En av Sveriges bästa bloggare är tillbaka, och en rapport alla borde läsa

Ja. Fotboll är som opium för folket. Eller kanske snarare någon form av uppåttjack. Åtminstone är alla negativa känslor jag hade efter dagens landstingsfullmäktige som bortblåsta efter kvällens 2-0 seger. Så trots ett landsting där ledarskapet tappat kontrollen och politiken nu rasar iväg högerut rakt mot avgrunden kan jag inte låta bli att känna mig en smula lycklig. Bara jag tänker på Zlatan.
Två andra orsaker att känna glädje: en av Sveriges bästa bloggare Fredrik Jansson är tillbaka. Nu kallar han sin blogg Tankar från roten, och du hittar den här. Fotboll, politik, internationella utblickar, syrligheter och poesi. Obligatoriskt att kolla in.
Ann-Marie Lindgren har också - och det är den andra orsaken att glädjas - skrivit en väldigt bra och pedagogisk rapport om effekterna av de senaste årens avregleringar och privatiseringar. Lindgren är inte mot privata alternativ, men hon tar ett välkommet kritiskt helhetsgrepp om frågan. För alla bloggare där ute finns en hel massa kunskap och exempel att ösa ur texten. Ta tillbaka demokratin heter rapporten, och du laddar ner den här
Borde väl utveckla en smula om varför jag är så kritisk till vad som händer i Stockholms läns landsting just nu. Men jag får nog ta och återkomma om det. Vill inte paja den här underbara stämningen Lagerbäcks pojkar har försatt mig i. EM-Guld, EM-Guld, EM-guld!!!

Gräddfiler, privatfinansierade sjukhus, avknoppningar - och nu dricksvatten




Jag undrar om inte detta varit mitt livs mest dramatiska landstingsfullmäktige. Samtidigt som sommarsolen strålade genom fullmäktiges fönster har vi debatterat hetsigt om gräddfiler till akutsjukhusen, den skandalösa hanteringen av det nya sjukhuset i Solna, avkoppningar - inte minst i folktandvården. Själv har jag ytterligare någon debatt jag ska upp i men just nu lyssnar jag mest på en viktig diskussion om att minska eller rakt av förbjuda buteljerat vatten i landstingets verksamheter. I talarstolen centerns Gustav Andersson som pratar om Tomas av Aquino och drar på sig repliker.

Obama om ekonomin, påminner om Sverige



Är precis färdig med förberedelserna inför morgondagens landstingsfullmäktige när jag råkar hitta det här inslaget där demokraternas presidentkandidat Barack Obama attackerar republikanerna angående ekonomin. Och särskilt slutet slår mig som väldigt tillämpbart på svensk politik just nu.
Dagens ekonomiska problem (som exempelvis Jonas Morian skriver om här) kan inte ensidigt skyllas på den borgerliga regeringen (även om de gjort mycket för att förvärra situationen, främst genom att inte förstå och våga ta tag i strukturproblemen på arbetsmarknaden). Men vad de inte förstår är att man måste möta globaliseringen genom att bli mer konkurrenskraftiga - inte mindre. Och då måste man våga investera i socialt trygghet och framförallt utbildning. Inte minst eftersom ekonomisk utveckling måste komma underifrån- vilket är ungefär exakt vad de svenska socialdemokraterna säger just nu.
Vänsterpartiet har snott "förändring" (change). När får vi se Mona Sahlin uppbackad av svensk musikelit utbrista i ett "ja, vi kan"?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,  och annat intresssant