Ett – Fredrik Reinfeldt tar ett järngrepp. Inte bara är det moderater på de tyngsta posterna, det är i flera fall (exempelvis Borg, Littorin) moderater ur tjänstemannakretsen närmast partiledaren själv. Det här är en enmansshow – undantaget utrikespolitiken. Mer om det nedan.
Två – Mikael Odenberg kan knappast ses som någon vinnare. Moderaternas ekonomiskpolitiske talesman får se sig förpassad till försvarsdepartementet, och kommenterar själv med att denna ”lösning” var helt ok. Jag skulle inte sätta någon större slant på att han inte hamnar på något anonymt verk innan mandatperioden är över.
Tre – Hanteringen av integrationsfrågorna är oroväckande. Först slår statsministern fast (och jag håller till fullo med) att integrationsfrågor inte kan ses som ett eget område utan måste genomsyra alla politik, sedan bildas ett eget integrationsdepartement där passande nog regeringens enda person med invandrarbakgrund får husera. Det här bådar inte gott.
Fyra – Att låta timbro ta över kultur-, idrotts- och mediefrågorna är minst sagt ett förvånande drag. Jag hade snarare trott på Lena Adhelsson-Liljerot eller någon annan mer kulturvänlig moderat. Misstanken väcks att man vill kopiera den danska strategin och genomföra en borgerlig kulturrevolution (dvs kasta ut alla som inte gillar den nya regeringens åsikter och tankar med argumentet att de är ”för politiska”.) I sådana fall kommer några av mandatperiodens häftigaste politiska strider att utspelas inom detta område.
Fem – Det är inte direkt något styrketecken att Reinfeldt måste sträcka sig så långt som till att plocka in Carl Bildt i regeringen för att få någon utrikespolitisk kompetens. Jag drar mig i sammanhanget till minnes de diskussioner jag hade med vänner från Balkan om Bildts insatser där när det begav sig, och man kan väl säga att de inte direkt delade den bild som fanns i svensk media om mannens hjältestatus. Vi får väl se om han lyckas leva upp till myten nu.
Sex – Andreas Carlgren måste vara regeringens mest kompetente minister. Där måste jag faktiskt ge statministern ett erkännande – en riktigt bra rekrytering. Vi får väl se vad han kan göra med den portfölj han blivit tilldelad. I kampen för miljön är det väl bara att hoppas att han har tillräckligt mycket skinn på näsan för att stå emot de moderata strömningarna i denna fråga. Även om det kan tyckas vara en ojämn kamp...
För övrigt måste jag säga att regeringsförklaringen var bland de tråkigaste jag hört. Lite konstigt, jag tycker att talskrivargänget runt Reinfeldt brukar förmå att prestera klart bättre. Vi får faktiskt hoppas på en uppryckning framöver. Även om man har fel i sak, kan man väl ändå försöka uttrycka det en smula intressant.
Andra bloggar om: regeringen, reinfeldt, politik, alliansen, regeringförklaringen
7 kommentarer:
Ja, ja, ja... Svara på de viktiga frågorna någon gång.
http://wigforss.blogspot.com/2006/10/bloggutmaning-politisk-identitet.html
Det kommer. Ska bara se färdigt "frostbiten" på DVD först...
Npågra kommentarer:
Utrikesminiser-posten smäller 'näst-högst' rangordningen. Alla övriga tre partiledare fick frågan. De avstod (troligen helt riktigt) eftersom partilederi och väljarfrågor ligger på inrikespolitiken.
Bildt-bilden i Balkan var förstås annorlunda än här. Att vänta sig hjältestatus bland serber mfl vore naivt. Bildt gär säkert väl ifrån sig och kommer därtil att bistå Fredrik om hur det politiska spelet går till. Tvärtemot många tror jag inte att han kommer att vilja överglänsa Reinfeldt. Jag tror att Bildt är ganska mätt på svensk inrikespolitik.
Vidare: Timbro tar inte över kulturpolitiken, Johan. Cecilia var VD för Timbro och gjorde där en del förändringar som jag inte är alldeles positiv till. Nu lämnar hon Timbro, och Timbro kommer även i fortsättningen att vara kritisk mot regeringen.
Som kuriosa kan jag nämna att Cecilia/Timbro tidigare i år ordnade en debatt där Anders Borg fick försvara alla sina styr- och välfärdsambitioner på jämställdhetsområdet. Han fick sina fiskar varma.
Din farhåga om folk som inte gillar regeringen skall 'kastas ut' i ngn slags höger-kulturrevulution träffar väl mest i det egna (s)-mellangärdet. Det är väl så det har varit tidigare; Statligt kulturstöd har bara beviljats de mest ihärdiga regeringskramare och ett antal alibin långt till vänster därom.
Men du har nog rätt i att dagens väl insuttna 'kulturelit' kommer att kämpa med näbbar och klor för att behålla sina privilegier.
Jonas, de vänner jag refererade till var Bosnier. Och de var inte särdeles inponerade. Inte för att det spelar någon större roll, men rätt ska vara rätt.
Och ja, för övrigt, jag tycker det är obehagligt med ett samhälle där vissa åsikter rensas ut från det offentliga. Om - jag säger om - den borgerliga regeringen agerar på det sättet inom kulturen gör det Sverige till ett tystare samhälle. Men vi får se, hittills har det mest talats om ökad frihet och det låter ju bra...
Johan
Det är skillnad mellan:
"vissa åsikter rensas ut"
och att
'inte erhålla tillsvidare-försörjning via skattemedel'
Och sen undrar jag om du helt missade att den kritiken du framför främst träffar den avgående regeringen och det sätt som man hittills betraktat det som kallas 'kulturpolitiken'? Är det eidé-klimatet inom kultursfären som den varit hittills som du betecknar som "obehaglig" alltså?
(Det du säger om Bildt stämmer, en Bosnier jag känner som numera jobbar i Silicon valley uttryckte det såhär: "He's got a bullet waiting for him". Som tur var fick han fel. Men det är ju inte säkert att detta är rätt måttstock att mäta hans bedrifter med)
Jonas, jag håller inte med om din uppfattning om sakernas tillstånd i kulturvärlden. Tvärtom menar jag att vad du ger uttyck för är en borgerlig myt, som används för att legitimera en kommande "kulturevolution".
Svenskt kulturliv är inte vänster. Däremot finns det en mångfald där även en vänster ingår. Detta sticker uppenbarligen många i ögonen. Vilket inte hindrar mig från att vara beredd att ta strid för den mångfalden.
Johan
Det medges att min beskrivning är lite tillspetsad.
Däremot påstår jag att mycken kultur är vänster, och jag menar också att det är så det skall vara, dvs sprungen ur ett underifrån-perspektiv.
(Sådant måste förstås inte landa i en vänsterståndpunkt, men gör det dock ofta)
Och jag påstår vidare att inom ett antal inrättningar där kulturmedel beviljas/delas ut finns en systematisk slagsida åt vänster. Och detta är ingen myt, snarare är det en helt naturlig följd av ovanstående och av vilken politiska sida som har skapat det vi idag kallar för kulturpolitik.
Men jag stödjer dig helhjärtat i din strävan att ta strid för mångfalden. Det bästa sättet att göra detta (alltid) är att själv göra de val man vill göra (alltså inte att hoppas att någon annan gör dessa val åt dig och därmed åt alla)
Skicka en kommentar