Orkar Ohly göra en Maud?

Vänsterledaren Lars Ohly berättar i en öppenhjärtig eftervalsintervju i morgonens Svenska dagblad att han siktar på en rödgrön allians inför valet 2010. Och det är en diskussion som såklart måste föras. Men efter att ha läst igenom artikeln känner jag dock att vissa frågetecken kvarstår. För vad Lars Ohly är beredd att släppa för att gå in i ett närmare samarbete med s framstår nämligen som något oklart.

När de borgerliga partierna knöt sig närmare till varandra inför förra höstens val kom mycket av fokus att hamna på de förändringar det stora partiet moderaterna hade genomfört. Vad som lite orättvist hamnade i skymundan var vilka veritabla metamorfoser flera av de små partierna genomfört. Ändå skulle jag vilja drista mig till att säga att dessa förändringar var viktigare för den borgerliga alliansens regeringstrovärdighet än moderaternas.

Hade inte folkpartiet och centern släppt hållningen i flera av de profilfrågor som tidigare definierade dem som ”mitt”, hade inte den borgerliga alliansen kunnat komma till. Det räcker med att nämna kärnkraften, det hårdnackade försvaret för socialförsäkringarna eller centerpartiets EU-skepsis för att bilden ska bli tydlig.

Det finns väljargrupper som mycket väl kan tänka sig att rösta på (s) men faktiskt skulle kunna tänka sig att rösta borgerligt hellre än att släppa in dagens vänsterparti i regeringen. Vad Ohly måste göra för att dels en rödgrön allians, men framförallt en rödgrön valseger ska vara möjligt är att tvätta sitt parti så mycket att dessa väljare inte längre skräms bort. Och det är den insikten jag tycker saknas i dagens intervju.

Men jag är lite orättvist. Vänsterledaren erkänner faktiskt att hela ”kommunist”-debatten var åt skogen, och att bilden av vänsterpartiet måste förändras rejält. Så helt utan självkritiska inslag är inte artikeln. Om det räcker hela vägen fram till regeringskansliet återstår att se.

PS; två tydliggöranden; jag har till att börja med inga som helst negativa erfarenheter av att sammarbete med vänstern på det lokala planet i Stockholms läns landsting. Tvärtom har det fungerat alldeles utmärkt och partiet har varit fullt förmäget att ta ansvar även för väldigt jobbiga beslut. Vidare så är det naturligtvis en vänsterpartistisk sak att föra en vänsterpartistisk eftervalsdebatt - den ska inte jag lägga mig in. Vad detta inlägg handlar om är snarare förutsättningarna för en närmare allians våra partier emellan. Och ett sådant närmade kräver naturligtvis ömsesidiga eftergifter och därmed också en ömsesidig diskussion. DS

Hela artikeln läser du här.

Andra bloggar om: vänsterpartiet, lars ohly, rödgrön allians, valet 2010 och annat intressant