Jag får väl erkänna, men jag förstår verkligen hur man kan charmas av Anders Borg. Han är fövisso en rätt sopig finansminister, men som politiker är han faktiskt riktigt begåvad. Det är inget snack om att han är den mest spännande personligheten inom dagens borgerlighet, skillnaden gentemot vår i grunden rätt bleke statsminister är exempelvis slående. Därför har jag full förståelse för att han också åtnjuter någon form av personlig popularitet. Och därför tycker jag det var oerhört intressant att se honom göra en så blek figur som han gjorde mot socialdemokraternas Thomas Östros i kvällens Agenda.
Anders Borgs stora problem är att initiativet i den politiska debatten har flyttats från regeringen till oppositionen. Svensk politisk debatt handlar idag om för eller emot de rödgröna förslagen, precis som den valåret 2006 handlade om för eller emot de borgerliga förslagen och tidigare under denna mandatperiod för eller emot den borgerliga regeringens konkreta åtgärder.
Och där får Borg ingen riktig slagyta. När det bästa han kan prestera är någon form av bensinskattepopulism så tar det inte riktigt, och det känns som om han själv förstår vilken svag is han är ute på (inte minst som han själv som finansminister har drivit igenom höjningar av just bensinskatten för bara några år sedan). Och då faller han tillbaka i de rena slagorden som mer och mer tappar kontakten med de konkreta politiska frågor som diskuteras och då blir det till slut helt enkelt inget bra.
Anders Borg har under mandatperioden arbetat upp ett visst folkligt förtroende. Han kan leva ett tag på gamla segrar. Men förtroendekapital varar inte för evigt. Är kvällens Anders Borg den Anders Borg vi får se i valdebatten framöver så har hela borgerligheten stora problem. För då är deras starkaste kort på väg att flytta sig själv från inne- till utelistan. Och något säger mig att inte ens sådana klippor som Mats Odell eller Christina Husmark-Pehrsson kommer att vara fullt kapabla att fylla tomrummet.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Anders Borg, Thomas Östros, Agenda, val 2010 och annat intressant
5 kommentarer:
Tycker det är intressant att läsa bloggar om debatten, de från vänsterpartierna tycker alla att Borg var dålig medan de från högerpartierna tycker att Borg var bra. Själv tycker jag att båda var dåliga och debatten var trist. Båda verkade ha mediatränats hårt att trycka in särskilda värdeord. Östros lät löjlig när han ville påskina att Sveriges ekonomi var vanskött och mjölken hade "spillts", när Sverige har hela EUs mest välskötta finanser. Borg blev chockad över vänsterpartiernas skattehöjningar som alls inte är särksilt extrema. Hade varit bätre med intervjuer med var och en enskilt istället.
Sopig finansminister ?
Land Budgetunderskott, % av BNP 2009 Statsskuld, % av BNP
Grekland ------------- -13,6 --------115,1
Irland --------------- -14,3 -------- 64,0
Storbritannien ------- -11,5 -------- 68,1
Portugal ------------- -9,4 -------- 76,8
Frankrike ------------ -7,5 -------- 77,6
Italien -------------- -5,3 --------115,8
Spanien -------------- -11,2 -------- 53,2
Belgien -------------- -6,0 -------- 96,7
Österrike ------------ -3,4 -------- 66,5
Nederländerna -------- -5,3 -------- 60,9
Danmark -------------- -2,7 -------- 41,6
Tyskland ------------- -3,3 -------- 73,2
Finland -------------- -2,2 -------- 44,0
Sverige -------------- -0,5 -------- 42,3
Så, oavsett vem som får makten i september så kommer man till ett bord med ordning och reda.
Jonny; det är sant att Sverige har i grunden starka statsfinanser men det krävs en rätt kreativ historieskrivning för att tillskriva detta Anders Borg. Den stora förändringen skedde naturligtvis under 90-talet då vi efter den förra borgerliga regeringen gick från underskott som skulle placerat oss i toppen på den lista du publicerar ovan till dagens läge.
Men vad jag tänkte på var främst de ständiga missbedömningarna av det ekonomiska läget, misslyckanden med jobben faktiskt både i högkonjunkturen (den hade gått att krama ut mer ur) och nu de senaste åren, övertron på ekonomiska teorier som inte är anpassade till dagens svenska verklighet (som när det gäller exempelvis sysselsättningseffekter pga skattesänkningar som inte tar hänsyn till den svenska arbetsmarknadsmodellen) etc etc.
Det Anders Borg är (eller kanske har varit - vi får se) väldigt duktig på (och detta är ett ärligt menat beröm) är att framstå som en väldigt kompetent finansminister, inte att vara det. I politiken är det i och för sig inte fy skam, eftersom det ofta är bilden som räknas.
Men bilder kan ändras. Det är en sådan förändring jag spekulerar om i inlägget ovan.
Varför kan ingen göra en lista över de oövertänkta satsningar som alliansen gjort, som kostat en helvetes massa pengar och gett zilch tillbaka? Som ungdomsgarantin för bostäder?
Calle -
Lägg till era JA(S) plan, tunnlar i Halland(s)åsen, och de hudnratals miljarder ni vill slänga ut på högha(s)tighetståg ... det blir fin S-välfärd av skattepengarna vill jag lova ...
Skicka en kommentar