Jag tror det finns tre saker den just nu pågående socialdemokratiska partikongressen kommer att kommas ihåg för. Det första att Stefan Löfven gick från att vara partiledare till att vara Partiledare med stort P. Det andra det skarpa förslag om vinst-i-välfärden kongressen lyckades enas runt. Och det tredje tror jag är att kongressen kommer att gå till historien som den punkt där antirasismen på riktigt slog igenom och blev en tung deoch integrerad del av den socialdemokratiska ideologin.
Det finns flera tecken på detta. Skrivningarna i det nya partiprogrammet är betydligt tydligare än tidigare. Stefan Löfvens både skarpa och modiga resonemang i hans linjetal ett annat. Men antirasismen gav också avtryck på andra sätt, som exempelvis i den breda uppslutning som fanns bland kongressombuden runt kravet på papperslösas rätt till vård och det sätt på vilket man argumenterade runt detta.
Att antirasismen slår igenom är något som kommer underifrån. När jag ledde arbetet med att ta fram Stockholms remissvar på det första utkastet till nytt partiprogram som presenterades för ett halvår sedan var det antirasistiska perspektivet det som lyftes fram tydligast från medlemmarna. Och detta tryck underifrån kommer i sin tur från ett tryck utifrån. Just på senare tid har samhällsdebatten kokat av frågor som går att knyta till detta perspektiv.
Men det är inte bara ett mediafenomen. Ute på universitet och högskolor finns ett brinnande intresse för postkoloniala perspektiv och frågor om antirasism. Ute i våra förorter händer det just nu makalösa saker där en helt ny rörelse av unga politiskt medvetena människor allt mer tar plats.
Så det handlar om mer än bara en motreaktion mot Sverigedemokraterna (även om detta också spelar roll). Det finns också en djupare rörelse här. Ett nytt Sverige växer fram. Det ställer stora krav.
För socialdemokratin är detta en ödesfråga. Hur håller vi solidaritets- och jämlikhetstanken levande? Svaret på det är att rasismen och rasistiska strukturer måste bekämpas med full kraft. Och för att kunna bekämpas måste de erkännas. Den insikten har den socialdemokratiska kongressen omfamnat. Det tror jag kommer bli en av behållningarna från denna vecka i Göteborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar