Jag vet nu inte mer än någon annan vad som verkligen har hänt inom barn- och ungdomspsykiatrins slutenvård. Men jag vet några saker. De barn och ungdomar som vårdas är extremt utsatta. Det är därför oerhört viktigt att vården visar fullständig respekt för deras integritet, att den vård som erbjuds är adekvat och korrekt. Och det är viktigt att förtroendet för vården är starkt.
Frågor om kvalitet och stärkt patientmakt blir helt centrala när vi talar om psykiatri, och än mer barn- och ungdomspsykiatri. Och bakom de fina orden är det just den här typen av frågor som döljer sig. Nu måste förhållandena på BUP-kliniken i Stockholm utredas grundligt och vid behov åtgärdas.
Men arbetet med att modernisera och utveckla psykiatrin slutar inte där. Vi måste mycket tydligare styra mot behandlingsresultat istället för olika fyrkantiga produktionsmått. Patientmakten måste stärkas, även inom detta område. Arbetet med ständig kvalitetssäkring, olika metoder för att snabbt och direkt kunna identifiera och åtgärda brister i själva vårdens innehåll, intensifieras. En helt central del där är att underlätta för personal, patienter eller anhöriga som ser missförhållanden att rapportera in dem och få sin kritik seriöst bemött.
Jag har som landstingspolitiker möjlighet att följa den fortsatta utvecklingen runt BUP Stockholm noga. Det kommer jag göra. Men uppdraget att utveckla psykiatrin är som sagt även större än så. Och där finns den riktigt stora framtidsutmaningen.
För i slutändan. Det handlar om våra barn. Vi kan aldrig bli
för noggranna med den saken.
Min politikerkollega från miljöpartiet Helen Öberg skriver också om saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar