Precis hemkommen från två besök i grannförorten Blackeberg; dels för att träffa en nyfödd liten bebis, dels för att äta middag hemma hos några goda vänner. Och jag kan inte låta bli av att slås av skönheten i denna betongförorternas betongförort – inte minst när snön föll och la sig som ett gnistrande täcke över gator och trevåningshus.
Jag måste skaffa en mobil som går att fotoblogga från. Och vem det nu är som filmatiserar John Ajvide Lindqvists fantastiska ”Låt den rätte komma in” måste helt enkelt lägga mer kraft på att skildra miljöerna än på läskiga specialeffekter.
Det är något alldeles speciellt med Stockholms västra förorter. Jag vet inte om man någonsin riktigt kan förstå, om man inte är uppväxt här. Men jag uppmuntrar verkligen alla till att försöka.
Andra bloggar om: blackeberg, västerort, förorter, John Ajvide Lindqvist, skönhet, snö och annat intressant
3 kommentarer:
Måste säga att du är modig som vågar åka till Blackan efter att ha läst Lindqvist. Själv kommer jag nog få vänta ett par år eller så innan vampyrskräcken lagt sig.
Du formulerar magin med västerort knivskarpt, det är helig mark...
"B3tongförort"?
Var finns den i blackan?
Här är det vackert, grönt stillsamt och någon betongförort är det inte.
Inte ännu iaf. men Förbifart Stockholm kommer garanterat att ändra utsikten här i västerort.
Skicka en kommentar