tisdag, januari 15, 2008

En regering som inte vet vart den vill kommer heller ingenstans

Inför valet 2006 prövade borgerligheten en ny strategi för att hantera frågor där de inte kunde komma överrens. De valde att slå fast att inte skulle göra någonting. Det är därför vi har hört så lite om energipolitiken hittills i mandatperioden.

Nu har folkpartiledaren Jan Björklund som bekant brutit den tystnaden och gått ut och krävt en utbyggd kärnkraft. Dessutom riktar han kritik mot en ökad användning av biobränsle. Min centerpartistiske landstingskollega Gustav Andersson går i dag till kraftig attack mot Björklunds utspel. ”Jan Björklund drabbad av intellektuellt sammanbrott" lyder rubriken på DN-debatt.

Och visst kan man med ett mått av skadeglädje följa hur borgerligheten hugger varandra i halsen. Men frågan är tyvärr större än så. För bakom den uppskruvade retoriken ligger ett reellt politiskt problem. Att lösa politiska knutar genom att sopa dem under mattan kan nämligen kännas kortsiktigt bekvämt. Men de underliggande problemen kvarstår (liknelsen om att kissa på sig ligger nära till hands).

Att inte göra någonting är inte rätt sätt att hantera energiomställningen. Det senaste valet innebar fyra förlorade år för Sverige – det är sorgligt nog den viktigaste slutsatsen man kan dra av att följa inbördeskriget om energipolitiken inom regeringsunderlaget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant

6 kommentarer:

Johan Ingerö sa...

Jag tolkar detta inlägg som att ditt parti och era tilltänkta koalitionskollegor är överns om en gemensam politik för nästa mandatperiod. För inte har ni väl sopat något under mattan...?

Johan Sjölander sa...

Låt mig se. När var det alliansen presenterade sitt gemensamma valprogram? Var det 2002? 2003? 2004? Någonstans däromkring måste det väl rimligen ha varit, eftersom det nu är ett sådant problem att (s) inte är färdiga med exakt vad vi kommer att tycka om nästan tre år.

Eller är ni bara löjliga? Jag vet inte, jag lämnar frågan öppen...

Illwill sa...

Betyder det att Socialdemokraterna skapat ett Sverige de ville ha? Trots allt så har de ju styrt Sverige under nästan hela perioden då Sverige förfallit.

Nu har ju våra politiker lagstiftat så att de inte kan hållas juridiskt ansvariga för de illdåd de begår i tjänsten, men jag är rätt övertygad om att vad Socialdemokraterna har gjort med Sverige skulle falla under termen "landsförräderi" om det skett med vilja. Även om det inte var meningen så är det nog att betrakta som landsförräderi.

Ni har sålt ut Sverige, sopat bort säkerheten för äldre, ökat brottsligheten i samhället, ökat antalet bidragstagare, förstört moralen och självkänslan i landet. Genom alla anti-svenska handlingar har ni lyckats skapa ett land där det en stund inte ens var tillåtet att sjunga nationalsången på skolavslutningar. Jag har inget problem med att hjälpa andra länders befolkningar, men Socialdemokraterna har inte bara gjort det på svenskarnas bekostnad men också på bekostnad av vårt rikets säkerhet. Våra barn blir skymfade, våldtagna, misshandlade och rånade tack vare Socialdemokraternas fullständigt oansvariga politik.

Det spelar egentligen ingen roll vad borgarna gör, de kan inte göra Sverige mer ont än vad Socialdemokraterna och deras två kommunistiska hantlangarpartier har gjort. Att du vågar skylta med att du är Socialdemokrat säger en hel del om dig, du borde skämmas över hur ditt parti har förstår ditt land, inte hylla det.

Landsförrädare är ni, men det är ju inte ett brott i Sverige längre. Dömda landsförrädare släpps ut ur fängelse i förtid och de blir "kändisar" tillsammans med dokusåpaidioterna. Bra jobbat, S, det är inte många som kan totalt rasera ett i-land på 20 år.

När man bygger upp ett land har man 3 val. Man kan välja 1 eller 2 och få det att fungera, men man kan aldrig få alla 3. Dessa 3 val är:

1. Ett öppet samhälle. Ett samhälle med fri press, mänskliga rättigheter, demokrati och åsiktsfrihet.

2. Ett stabilt samhälle. Ett samhälle där systemet fungerar, låg korruption, polis som sköter sitt jobb, vägar som blir lagade och en i övrigt fungerande byråkrati.

3. Ett multikulturellt samhälle. Ett samhälle med flera olika kulturer inom samma begränsade utrymme.

Sverige hade 1 och 2, Sverige fungerade fin-fint. Socialdemokraterna bestämde sig för att de skulle klara av vad ingen annan någonsin i världshistorien klarat av, att inkludera del 3. De misslyckades, fatalt.

Det enda undantaget till regeln att man inte kan ha alla 3 är USA, men de har löst det på ett väldigt speciellt sätt. De har nämligen inte ett öppet samhälle, bara nästan. De har inte ett stabilt samhälle, bara nästan. De har inte ett multikulturellt samhälle, bara nästan.

Visserligen har de rättigheter, men deras media är lika styrd så vår (kolla på Fox och se).

De har en fungerande demokrati, men den är väldigt korrumperad och de har stora grupper som står utanför samhäller, samt flera mindre grupper som slåss mot samhället. Och ja, de har många kulturer representerade...men det är samtidigt antagligen världens mest segregerade land där de inte bara delar upp raser på olika områden men även på enskilda gator i bostadsområden. En gata där bara svarta bor, en gata där bara asiater bor, etc.

Var det vad ni i S var ute efter? Var det vad Ingvar Carlsson ville ha när han medvetet fattade beslutet att ge upp Sveriges höga arbetsnivå för att förhindra en hög inflation...som vi inte hade?

Som sagt, skäms.

Johan Ingerö sa...

Johan,

Jag pratar inte om vad (s) kommer att tycka. Det vet jag nämligen redan. Partiet kommer att tycka det som Sahlin och Nuder vill att det ska tycka.

Men hittills har ni inte ens gjort klart att ni tänker regera med (v) och (mp) vilket rimligen är allvarligare än att en folkpartist och en centerpartist inte är överens i energifrågan.

Johan Sjölander sa...

Illwill. Det är en historisk sanning att samhällen som sluter sig och inte tar in influenser utifrån stagnerar. Om socialdemokratns skuld består i att vi står för ett öppet (mångkulturellt) samhälle som står i kontrast till detta stagnerande så tror jag nog att vi kan leva med det. Utan att ens skämmas särskilt mycket...

Johan. Nej. Det finns inga färdiga överenskommelser inom oppositionen om varken former eller innehåll i nästkommande regeringsunderlag. Varför detta skulle vara ett problem nästan tre år före valet har jag svårt att se.

Däremot är det ett problem för Sverige att de som faktiskt innehar makten väljer att blunda för angelägna utmaningar för den interna sammanhållningens skull.

Och ärligt talat, Johan. Den skillanden måste väl du se du också?

Johan Ingerö sa...

Det är ett problem helt enkelt eftersom det aldrig har funnits det. Inte 1998, inte 2002, inte 2006 (från er, vi skärpte upp oss på vår kant inför det valet) och inte - från er sida - inför 2010.

NI har ingen politik, ni är inte överens om någonting. Er politik går enbart ut på att skrika som sirener varje gång ni kan påvisa någon form av borgerlig oenighet, även när borgerligheten väljer att öppet visa denna oenighet för att ge väljarna något att tänka på och ta ställning till.

Men som utgångspunkt för en intressant diskussion: vad tror du att Mona Sahlin och Lars Ohly kan ta i hand på? EU? Energin? Riksbankens oberoende? Mångfald inom sjukvård och barnomsorg? Relation till främmande makt och övrig utrikespolitik? Rätten att gå i någon annan skola än den som politikerna dukat fram?

Återkom när ni slutat sopa dessa frågor under mattan.