De flesta vet inte hur mycket skatt de betalar, skriver idag bloggaren Rolf Eriksson med anledning av den uppblossade RUT-debatten. Detta är ju ett kärt tema från opinionsbildare på den högra planhalvan; att orsaken till den svenska acceptansen för de höga skatterna är okunskap om hur höga skatterna egentligen är. Och jag tror nu inte du ska överdriva denna effekt. Men resonemanget leder fram till en annan närbesläktad fråga; för hur många har egentligen koll på vad det de får tillbaka på skattsedeln egentligen är värt?
För vad kostar egentligen en dagisplats? En blidtarmoperation? En termin på högskolan? Eller ett besök hos husläkaren? Det är uppgifter som naturligtvis går att ta reda på, men det är inte alltid helt enkelt. Ännu svårare blir det naturligtvis om du dessutom ska försöka sätta pengar på vad det kostar att ha tillgång till tjänster (exempelvis sjukvård, eller olika former av trygghetsförsäkringar) som du inte med nödvändighet kommer att ha direkt nytta av.
Våra kollektiva välfärdslösningar är i regel synnerligen kostnadseffektiva - det gäller inte minst våra trygghetsförsäkringar. Genom att göra saker tillsammans får vi ut mer på totalen. Men hur synliggör vi det? Borde det inte vara lika självklart att graden av skattesubvention framgår på dagisräkningen eller tunnelbanebiljetten som att arbetsgivareavgifterna står på lönebeskedet?
Det tycker jag är en fråga vi borde diskutera.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatt, välfärd, ekonomi och annat intressant
1 kommentar:
Vad kostar en dagisplats? Massor. Men att lämna sina barn till grannen behöver inte kosta så mycket. Privata initiativ är inte alls belastade med det enorma slöseri som kännetecknar ofantlig sektor. Där måste man göra av med alla pengar innan årsskiftet, så skulle aldrig en privatperson resonera.
FredrikN
Skicka en kommentar