Kan det vara nerverna?

Jag vet ärligt talat inte vad det är som har hänt. Men när jag tittar tillbaka på den gångna veckan så framstår det som uppenbart att det finns ett fånigt drag över svensk politik just nu. Regeringen beter sig på punkt efter punkt som vore det amatörernas julafton. Tusentals praktikanter ska på kort varsel tvingas in på våra myndigheter, det läggs lagförslag som är så klantigt skrivna att lagrådet tvingas såga dem jämns med fotknölarna, och ovanpå allt detta det fantastiska debaclet runt hur många jobb som egentligen skapats av regeringens avdrag för hushållsnära tjänster.

Det sista är en helt häpnadsväckande historia med flera vändningar; tex denna förtjänstfullt återberättad på Alliansfritt Sverige. Siffror flyger genom luften, dementeras, och så dementeras dementierna (men inte riktigt fullt ut). Så håller det på. Och man tänker att så här kan professionella organisationer som faktiskt uppbär regeringsmakten helt enkelt inte bete sig. Men det gör de.

Nu ska man inte vara alltför elak. Politik är svårt. Att sköta regeringsmakten är ingen dans på rosor. Bevakningen är stenhård och minsta lilla misstag exploateras hänsynslöst av motståndare och media.

Men just eftersom regerandet är så svårt så bör det hanteras varsamt. De demokratiska kranarnas kvarnarnas långsamma malande kan kännas frustrerande men tjänar en funktion. Och flera av de missarna går faktiskt att hänföra direkt till tafflig beredning, forcerade remissrundor etc. En slarvighet som straffar sig. (En del av “slarvigheten” kan förmodligen tillskrivs kontot lite allmän politisk ohederlighet också, förvisso.)

Tur då att det finns röster av förnuft som fortfarande försöker hålla någon sorts saklighetens fana högt. Marika Lindgren Åsbrink är en sådan. Så läs hennes blogg Storstad, för allt i världen. Och inse att politik faktiskt är och kan vara mer än borgerliga klanterier. Annat spännande hittar du som alltid på pingsajten intressant.

Technorati-taggar: politik,regeringen,borgerligheten,val 2010,klantiga politiker