Idag skriver DN om någonting jag tror att många småbarnsföräldrar här i Stockholm känner igen sig i. Privata förskolor får kritik för att de håller en för låg kvalitet på verksamheten samtidigt som ägarna plockar ut stora pengar i vinstutdelning och höga löner (läs hela artikeln här). Sedan jag själv fick barn i förskoleåldern har jag flera gånger blivit chockad över vilka obefintliga krav som förknippas med rätten att få använda skattepengar för att driva förskoleverksamhet. Och den där spänningen går igen i välfärdssektor efter välfärdssektor.
Handen på hjärtat har väl den interna socialdemokratiska diskussionen om synen på det där med privata vinster inom den skattefinansierade välfärden varit en smula förvirrad till och från. Det är synd, för det hela är egentligen väldigt enkelt. Om jag tar en femhundring av en kompis, går in på Konsum och lägger hela slanten på ett paket mjölk, kommer tillbaka och hanterar alla invändningar mot mitt handlande med att man ska vara glad över att konsumägaren gör stora vinster och att all kritik mot detta är en fråga om småsint oginhet; då förstår de flesta att jag inte agerat i kompisens intresse utan snarare affärsägarens.
Och precis så är det i vinstdebatten. När den jag gör affärer med plötsligt börjar göra stora vinster kan det ju faktiskt helt enkelt vara så att orsaken är att det är jag som gör dåliga affärer. Precis som i fallet med förskolorna ovan finns det ju mycket som talar för att så är fallet.
Det här är ett problem som borgerligheten av två skäl inte kommer att kunna ge sig på, eftersom de 1) har en övertro på att privat företagsamhet i sig leder till effektiviseringar och kvalitetshöjningar och 2) har en övertro på valfrihet som styrmedel mot högre kvalitet. Om man vill vara elak kan man väl till dessa två förklaringar dessutom foga 3) har starkare lojaliteter till de vinstdrivande företagen än till medborgarna vars skattepengar man som förtroendeval är satt att förvalta.
Vi tvångstaxerar inte ut skattepengar i kommuner och landsting för att kunna bedriva någon typ av arbetsmarknadspolitik åt företagare i välfärdssektorn (eller ännu mindre - vilket det oftare är frågan om - som ett sorts näringspolitiskt stöd till stora företagskoncerener i denna sektor). Vi gör det för att vi i demokratiska val kommit fram till att det är bäst om vi betalar vissa välfärdstjänster tillsammans. Då är det det pengarna ska gå till.
Här har socialdemokratin och hela den rödgröna oppositionen en viktig roll att fylla genom att vara ett alternativ till den borgerliga politik som bedrivs idag. Det behövs helt enkelt någon som står rakt och ensidigt på medborgarnas sida när det gäller välfärden.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholm, vinst, privata företag, privata vinster, förskola, borgerligheten, socialdemokrati och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar