Jag jobbade några år runt de tjugo som timanställd inom den kommunala äldreomsorgen. Jobbet var helt ok, men anställningsformen sög. Det gällde heller inte bara mig. Även de mer seniora på arbetsplatsen hade olika former av deltidsanställningar och jag tror knappt någon jobbade 100 procent. Det handlade inte om att man inte ville arbeta mer – många täckte upp genom att rycka in på andra ställen, inte minst för att få lönen att gå ihop – utan om att man inte fick. Jag tror inte att den typen av arbetsrelationer är bra varken för de anställda eller för arbetsgivaren. Därför kommer det kännas oerhört stimulerande att få slåss för att det socialdemokratiska löftet om rätt till heltid för anställda i kommun och landsting som presenterades idag ska få bli verklighet.
Rätt till heltid är i väldigt hög utsträckning en fråga om organisation. Ser vi exempelvis på detaljhandeln, kan vi konstatera att det ser väldigt olika ut på manligt respektive kvinnligt dominerade arbetsplatser. Vi kan också se att de offentliga arbetsgivare som faktiskt gjort slag i saken för att avskaffa den ofrivilliga deltiden (tex Nynäshamns kommun, i Stockholms läns landsting hade vi samma ansats under förra mandatperioden) kommit förvånansvärt lätt framåt. Sanningen är alltså att det går, om viljan finns. Men inom det offentliga har denna vilja i alltför hög utsträckning saknats (precis som den också saknas inom stora delar av den framförallt kvinnodominerade privata tjänstesektorn).
Jag tycker det är pinsamt. De – framförallt kvinnor – som kämpar på inom välfärden ska inte subventionera det offentliga med orimliga arbetsvillkor. På sikt tror jag dessutom att det är ohållbart. Ska vi klara rekryteringen till dessa viktiga jobb i framtiden måste vi göra dem mer attraktiva.
Invändningarna är också lätta att avfärda. En kategori handlar om att det inte går. Samtidigt visar alltså de som faktiskt har försökt att det gör det visst det. En annan att det kan försvinna jobb om arbetet organiseras mer rationellt. Det är en mycket märklig invändning. Det offentligas uppgift måste väl rimligen vara att tillhandahålla vissa tjänster till medborgarna, inte att hålla så många personer sysselsatta som möjligt (drar vi ut det resonemanget i sin förlängning hamnar vi ju i den mest primitiva formen av argumentation för en generell arbetstidsförkortning, att vi ska “dela på jobben”, och det tror jag faktiskt blir svårt att seriöst försvara). Och en tredje att vissa inte vill jobba heltid – vilket ju är alldeles riktigt – men då har man ju inte ens förstått vad förslaget går ut på eftersom det handlar om att komma åt den ofrivilliga deltiden och inte deltiden som sådan (dessutom så motsäger ju detta sista argument i någon mån kraften i argument ett och två ovan – om det visar sig att de flesta faktiskt vill ha kvar sina deltider så blir ju förändringarna inte så dramatiska).
Jag är övertygad om att en heltidsreform inte bara kommer att göra livet bättre för de anställda som direkt berörs, utan dessutom kommer att höja kvaliteten på välfärden. Alltså, en riktigt bra politik. Och det känns skönt att vi inom (S) nu har satt ner fötterna. Den stundande valrörelsen fick plötsligt ytterligare nerv. Och jag blev om möjligt plötsligt ännu mer sugen på att faktiskt vinna det där valet och få sätta igång och göra verklighet av utfästelserna.
Bloggar om detta gör (på för-sidan) tex Högberg, Anders Johansson, Carin Jämtin, sq2540sthlm, Ulrika Falk, HBT-sossen. På mot-sidan hittar vi till exempel Gustav Andersson (som iof inte riktigt berör själva förslaget, men väl varnar för “planekonomi”) och piratpartisten Ravenna.
och annat intressant
3 kommentarer:
Du inser väl att inom vården måste man vanligtvis gå ner i lön och upp i tid för att få en heltid istället för deltid + övertid? Dvs att det vanligtvis innebär sämre villkor för den som går upp i tid? Och att det dessutom innebär sämre villkor för arbetskamraterna eftersom även deras scheman måste ändras?
Att jobba deltid + övertid är ofta det som gör det möjligt att jobba som sköterska eftersom grundlönerna är så låga. Att gå över till fler heltider är kanske något mer ekonomiskt, men det blir sämre för arbetarna och sämre för patienterna.
Hej Anna. Tack för din kommentar. Måste dock säga att det var det märkligaste argument jag sett i frågan.
Tycker man att vårdens personal tjänar för lite får man väl höja deras löner då. Dessutom går förslaget ut på att få bort den ofrivilliga deltiden. Det kommer säkert att finnas möjligheter att jobba deltid även i framtiden.
Sedan; att det inte går att bygga bra schemalösningar med heltider är ju inte sant. Det handlar bara om logistik.
Till sist: för mig är det oerhört viktigt att skattepengar används på ett så effektivt sätt som möjligt. Där är vi uppenbarligen inte ense. Du verkar tycka att det är viktigare att vissa ska få sätta övertidsersättning i system (vilket ju inte är tanken med det systemet) än att man får så bra kvalitet för patienterna till en så låg kostnad för skattebetalarna som möjligt.
Det är ett sysnsätt jag inte ställer upp på. Och lyckligtvis inte heller personalens organisationer inom sjukvården.
Nu fick du en insatt kommentar från en vårdmänniska, men tar du till dig den? Nej, det är viktigare att håålla sig till ideologin.
Solen går ner över Socialdemokratin.
FredrikN
Skicka en kommentar