onsdag, oktober 27, 2010

Allt jag ville säga på tre minuter (men inte riktigt hann med)

Socialdemokraterna i Stockholm har ikväll haft eftervalsdiskussion. Jag gick till mötet med både oro och förväntningar i magen. Som tur var blev det en riktigt bra diskussion. Många erfarna medlemmar som tidigare skolborgarrådet Erik Nilsson, fd EU-parlamentarikern Maj-Britt Theorin och legendariske talskrivaren Leif Gustavsson bidrog med klokskaper. Många nya gick upp för första gången i talarstolen och gav sitt perspektiv. För ovanlighetens skull deltog arbetarekommunens styrelse aktivt i diskussionen, vilket jag tyckte var väldigt bra. Tonläget var ödmjukt, sökande utan att tappa i engagemang och övertygelse. Jag gick också upp för att dela med mig av mina tankar, men tre minuters talartid innebär naturligtvis vissa begränsningar. Därför skriver jag här nu löst ner vad jag egentligen hade velat säga, om tiden tillåtit:

Partivänner.

Det har varit en känslosam höst. Det vittnar många om här. Glädjen, inte minst i valrörelsens slutskede. Entusiasmen när folkrörelseorganisationen verkligen fungerade, våra frågor hamnade i debattens fokus, Mona Sahlin glänste och vi kunde unna oss att känna en strimma av hopp. Därefter chocken och nedstämdheten när valet gick som det gick. Inte bara fortsatt borgerlig regering, dessutom tar ett främlingsfientligt parti plats i Sveriges riksdag. Ett parti som pekar ut mina grannar, flera av oss härinne, som problemet. Som ställer oss mot varandra.

Jag erkänner gärna att det tog ett tag för mig att komma tillbaka. Men denna sorg över att det gick som det gick har på senare tid förbytts i något annat. En känsla av stort allvar.

För så är det. Den diskussion vi för tillsammans här, just nu. Hur vi hanterar det här valresultatet, vilken analys vi gör, vilka slutsatser vi drar av den analysen, vilka åtgärder vi sedan sätter igång med. Allt detta är fullkomligt avgörande för Sveriges politiska framtid. Det är vi, här just nu, runt om i partiet, i media och på Internet, som någonstans bestämmer vad som ska hända med socialdemokratin som politisk kraft.

Det är inget litet ansvar vi har på våra axlar.

Jag ska på intet sätt påstå att jag är färdig med min egen analys. Men så mycket förstår jag, att vi har problem på djupet. Och det handlar i grunden om politiken, vilka vi är som parti. Och vi behöver förnya oss, rejält och genomgripande, annars går vi under.

Jag kallar mig gärna socialdemokratisk traditionalist. Jag är stolt över det Hjalmar Mehr och hans generation socialdemokrater har inneburit för den här staden. Jag är stolt över vad Per-Albin Hansson, Olof Palme och rader av andra socialdemokratiska ledare och aktivister gjort för Sverige som land under hela 1900-talet. Jag är stolt över en politisk tradition som kombinerar tillväxt med jämlikhet, jobb med fördelning, utveckling med rättvisa. En politisk tradition som alltid mött problem och utmaningar genom att tänka nytt; folkhemmet, var i grunden nytt när det etablerades, den generella välfärden, var någonting nytt när det blev partiets politik. Jag är stolt över ett parti som varit det breda löntagarpartiet och lyckats skapa en djup folklig förankring för det välfärdssamhälle som utan att det på något sätt är perfekt ändå är någonting så i grunden anständigt och välfungerande.

Men. Vi måste förstå. Vi är inte detta parti idag. Ska vi bli det igen – och jag vet att vi kan bli det igen – måste vi förnya oss.

Vår förnyelse skiljer sig från moderaternas på ett avgörande sätt. Den moderata förnyelse har hela tiden handlat om att ta avstånd från det egna partiet, dess historia, de gamla moderaterna. Visa att den gamla moderata rollen, de gamla moderata värderingarna, inte längre finns kvar. Att de nya moderaterna är något i grunden annorlunda.

Vår förnyelse handlar om en helt annan sak. Det handlar om att åter bli vad vi en gång varit. Naturligtvis inte genom att gå tillbaka till den exakta politiken. Det går inte, och dessutom vore det inte i linje med socialdemokraternas traditionella förmåga att hitta nya sätt att möta ett nytt samhälle på. Men i grunden. Värderingarna. Ideologin. Rollen som det breda löntagarpartiet för både jämlikhet och ekonomiskt utveckling.

För att komma dit behöver vi analys. Vi behöver diskutera. Men vi får inte förleda oss själva att det finns ett enda teoretiskt alexanderhugg som med ett elegant snitt kan lösa alla partiets och rörelsens problem. Så vi behöver också handling. Vi måste pröva oss fram. Vi måste agera.

Vi har vår ideologiska kompass, men kartan måste uppdateras. Det finns mängder av områden. Jobben och tillväxten är en nyckelfaktor. Men också arbetsmarknaden – vilken politik har vi för den nya otryggheten? Skolan. Socialpolitiken. Bostadspolitiken. Tryggheten på gator och torg, stadsbyggnadspolitiken. Stora strukturella frågor som skatterna och socialförsäkringarna. På alla dessa områden och fler därtill måste vi vara hungriga, nyfikna, öppna. Det är inte ett enmansjobb. Det handlar om en ny politisk attityd. Vi måste vara beredda att lyssna brett utanför de egna leden att bryta upp från gamla interna låsningar.

Vi har inte längre regeringsmakten. Det enda sättet vi kan visa oss regeringsdugliga är i hur vi hanterar vårt eget parti, vår egen förnyelse. Vi måste visa alla att vi inte är ett parti som konkurrerar med moderaterna om den politiska makten, vi är en rörelse som kämpar mot orättvisorna. Vi är på allvar och vi tar politik på allvar.

Och där någonstans smyger sig ytterligare en känsla på mig. En sorts märklig entusiasm. För detta arbete är inte bara trängande angeläget. Det känns också synnerligen engagerande. Vi har många tuffa beslut och diskussioner framför oss. Men någonstans tror jag också det är ett arbete många av oss länge har längtat efter att få sätta igång. Vi har länge gått och tryckt på den där frustrerande känslan av att vi som parti och rörelse inte riktig förmår vara allt det vi borde kunna vara.

Nu har vi inte längre något val. Att stå still är inget alternativ. Och det här blir inte lätt. Men jag är övertygad om att vi kan klara av det, tillsammans.

Nått sånt. Hade jag velat säga om jag haft tiden.
 och annat intressant

7 kommentarer:

Lasse Gustafsson sa...

Underbart skrivet! Du slår huvudet på spiken! Så skulle jag också vilja uttrycka mig.
Jag har dock en liten skillnad, i mitt "tal". Jag skulle inte tala om, att vi inte har regeringsmakten, min formulering fick bli - "vi fick inte väljarnas förtroende". En fras som bättre speglar valresultatet.

Johan Ingerö sa...

Du har, menar jag, fullständigt missförstått moderaternas förvandling, och det gör att du landar fel i annat också.

För det första pratar du om "partiet", men partier består av människor. OCh människan Reinfeldt hade i hög grad andra åsikter än vad Bildt och Lundgren hade. Han drev länge dessa åsikter internt, utan att få gehör. Men när han blev partiledare såg han till att hans linje blev lika dominerande som tidigare Bildts och Lundgrens.

Den nuvarande moderatledningen tror på de nya moderaterna. Det handlar inte om image utan om övertygelse. Fattar man inte en så enkel sak så fattar man inte det politiska klimatet heller, och då kan man likt Mona Sahlin med fullkomlig tondövhet försöka utmåla M som "ett parti för miljonärer". Väljarna ser då två saker: dels bluffen i sig, men även den maktlystnad och ytlighet som tvingar S-ledaren att bluffa. OCh då sjunker tilltron till henne. Denna process pågick i minst två år, utan att ni förmådde identifiera den.

Er egen förnyelse då? Ja, här är ju bara att konstatera att ni, till skillnad från M, inte byter ut ledarskapet. Partiledaren stannar. Partisekreteraren stannar. Gruppledaren stannar. Den ekonomisk-politiske talesmannen stannar. På det sättet är ni konsekventa. Ni tillämpar verkligen "först in sist ut".

Men det gör också att er förnyelse, om den ens infinner sig, kommer att eka tomt. För antingen måste de fyras gäng medge att de inte trodde på politiken inför 2010 års val, eller så får de medge att de faktiskt tyckte så. Och vad är då förnyelsen värd?

Johan Sjölander sa...

Lasse: tack

Johan: Jag skriver inte ett ord om graden av yta eller innehåll i den moderata förnyelsen. Vad jag påpekar är att vad moderaternas förnyelse handlade om var att distansera sig från hundra år (nästan) av felaktig politik och politiska misslyckanden medan vad den socialdemokratiska förnyelsen handlar om är att återknyta till 100 år (nästan) av mycket framgångsrik politik och politiska segrar. Detta innebär att de två processerna faktiskt i grunden är olika. Den socialdemokrat som tror att man kan göra en blåkopia av Reinfeldts manöver kommer att landa snett (tittar vi på siffrorna så handlar det för s del om att gå från 30 till dryga 40 procents stöd, för moderaterna från under 20 till drygt 30. Det är också en skillnad).

Dessutom överdriver du graden av kursändring inom moderaterna. I mycket fullföljde och fulländande bara Reinfeldt den kursändring som Lundgren och i någon mån även Bildt dragit igång (minns hur Lundgren med emfas pratade om sin släkting fackföreningsmannen eller argumenterade hett för att de stora vinnarna på skattesänkningar skulle vara låg- och medelinkomstgare). På samma sätt som Blair bara fullföljde processer som länge pågått inom labourpartiet, för den delen.

Sedan: är det nuvarande socialdemokratiska ledarskapet kapabla att genomföra de förändringar som behövs? Ja, det får vi väl se. Inte själva, naturligtvis. Helt klart är att det behövs ett helt gäng nya ansikten inför valet 2014. Och helt klart är att det behövs en massa nya hjärnor som börjar jobba hårt (dvs i vissa fall bara helt enkelt får det utrymme de förtjänar), redan nu. Annars kommer det naturligtvis gå åt helvete.

Erik Gertkvist sa...

Så länge SAP har med Maj-Britt Theorin i förnyelsearbetet stiger oddsen för att Reinfeldt blir omvald år 2014 rejält.

Men hallå - vad har konkret Theorin levererat? Blandad nedrustningsromantik som de facto aldrig blev något. Kom ihåg att detta är personen som krävde ett förbud mot parabolantenner! Framsynt och insiktsfull - not. Har hon över huvud taget insett att 70-talet är över?

SAP behöver röja upp ordentligt och kasta mycket på historiens sophög om man vill undvika en stegvis förtvining och haveri. Både bland personer och politik. Vilket man antagligen inte kommer att göra, eftersom de engagerade är samma personer som var engagerade på tiden före parabolen.

Anonym sa...

Hej!

Jag hörde dig tala igår på repet. Bra synpunkter.

Hälsningar
Rustan Rydman
Maria-Södra station (s)-förening

Anonym sa...

Hej!

Jag hörde dig tala igår på repet. Bra synpunkter.

Hälsningar
Rustan Rydman
Maria-Södra station (s)-förening

Johan Sjölander sa...

Rustan: tack. Trevligt att höra.