söndag, januari 16, 2011

Socialdemokratins intellektuella generationsskifte - en antydan av vår i luften

Jag lyckades visserligen bara snappa delar av den socialdemokratiska kriskommissionens seminarieövningar ute på Rönneberga kursgård i slutet av förra veckan men det räckte. Det fanns någon sorts fräschör över inläggen, en doft av någonting nytt bortom nittiotalets falangstrider och tankelåsningar. Och under det en antydan av vad svensk socialdemokrati saknar allra mest just nu: självförtroende. En försiktig analys av vad som håller på att hända är att det gamla statsbärande partiet nu håller på att genomgå vad varje rörelse måste lyckas med för att inte försvinna, nämligen ett intellektuellt generationsskifte. Ett generationsskifte som den här gången tydligt börjat underifrån för att sedan så sakta leta sig uppåt.

Lite otippad kanske har Aftonbladets ledarsida blivit en tydlig del av detta skifte. Skribenter som Katrine Kielos har länge drivit på för ett helt nytt perspektiv på den socialdemokratiska debatten, och fortsätter så, just idag exempelvis i form av denna söndagskrönika. Nya chefredaktören Karin Pettersson använde sin tid under kriskommissionens seminarium till att tala om ökad öppenhet inom partiet, inte minst mot landets intellektuella, tankar hon också utvecklar i denna mycket läsvärda text.

Men Aftonbladets ledarsida i all ära, det är inte där  förnyelsen tagit sin början. Jag fastnade för en tid sedan i ett samtal med en erfaren socialdemokrat som på ett träffande sätt använde en närmast marxistisk analys för att beskriva det socialdemokratiska partiet just nu. Han pekade på att det som sker kan beskrivas som att produktivkrafterna helt enkelt sprängt sönder gamla maktförhållanden och nu skakade överbyggnaden som en konsekvens av detta. Vad han menade rent konkret var att inte minst internet och sociala medier fullkomligt revolutionerat gamla informations- och kommunikationsmonopol inom partiet och skapat utrymme  för någonting helt nytt att växa fram långt bortom ledningens kontroll.

Att Marika Lindgren-Åsbrink fick sitt stora politiska genombrott inom partidebatten via sin blogg är därför ingen slump. Oavsett hur hennes eventuella partiledarkandidatur slutar kan man konstatera att fd miljöministern Lena Sommestad också hon mycket skickligt använt just bloggen som en plattform för att slå sig in och sätta sin prägel på debatten. Och ingen som har följt arbetet runt det progressiva bloggnätverket Netroots kan ha undgått att notera den spänst och kraft som präglar den miljön (åtminstone oftast).  Och här blir kopplingen till Aftonbladets ledarsida plötsligt inte lika märklig; Kielos började också hon som bloggare och Pettersson har ända sedan tiden på Fokus visat ett stort och genuint intresse för vad som händer i den så kallade "bloggosfären".

Detta ska nu inte missförstås som att tekniken i sig skapat någonting nytt. Kanske mer som att det länge funnit ett eftersatt behov av att tycka och tänka om politik, utanför de gängse organisationskanalerna. Och att sociala medier och bloggar inneburit någon form av öppna kringfartsleder där man sluppit försöka ta sig igenom den traditionella partistrukturens igentäppta innerstadstrafik. 

Det intellektuella generationsskiftet handlar alltså mindre om ålder än om attityd. De som är tongivande är sådana som faktiskt bryr sig om och vill uttrycka sig runt politiken som sådan. Som rör sig i en miljö där det är viktigare att ha kvalitet på det man skriver och säger än att kunna orientera sig rätt i korridorsmygel och falangstrider. Det är det som gör det hela så hoppfullt. 

Det vi kunde se exempel på från Rönneberga var hur denna nya attityd mötte ekonomer, utredare, tänkande politiker och andra grupper som alltid funnits i närheten av socialdemokratin. Men där relationen behöver någon typ av nytändning. Och jag säger inte att vi är framme. Jag är inte ens säker på att partiet kommer orka fånga upp detta nya. Men det finns - trots dagens opinionsundersökningar -  anledning att känna sig en smula optimistisk. Inte för att våren är här, utan eftersom vi nu åtminstone kan ana hur den skulle kunna tänka sig att se ut.

Fler skriver om kriskommissionens seminarium: Marika, Peter Andersson, Alexandra Einerstam, Ulf Bjereld, Martin Moberg, Johan Westerholm och Lena Sommestad. Borgerliga SvD:s ledarsida i form av Per Gudmundsson är inte lika imponerad eftersom han menar att den socialdemokratiska debatten följer andra tankegångar än de dominerande på hans ledarredaktion. Vilket ju någonstans var det jag tyckte var så skönt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , och annat intressant

11 kommentarer:

Peter Högberg sa...

Mycket bra sammanfattat om det aktuella läget Johan.

Nils Dacke sa...

Det känns inte riktigt relevant att prata om intellekt och sossarna i samma blogginlägg. Det ni saknar efter år av utrensingar är just folk med intellektuell skärpa. Kvar finns maktmänniskorna som verkar vara fastgjutna i toppen. Mitt tips är att er ökenvandring blir lång och svår.

cavatus.wordpress.com sa...

Här finns en delförklaring till sossarnas och vänsterns kris:

http://snaphanen.dk/2011/01/15/s%C3%B8ndagskronik-vansterns-tragedi-del-i/

Krassman sa...

En riktigt bra analys Johan. Har själv mött ett antal S-dignitärer som uppfattar det allt svårare att styra debatten och tankarna från sina elefenbenstorn, när det finns en mer jordnära och progressiv debatt som förs bland bloggare.

sl sa...

Om man vill veta varför (s) går lite dåligt så verkar stockholms-sossarna ha tagit en smula intryck av motgångarna. Där finns en verbal insikt om att skatterna slagit i taket, man får vara glad för det lilla.

Räntor och elpris jagar stockholmarna, därför är skattehöjningar ingen vinnarfråga.

Var stolt över kärnkraftsutbyggnaden och kräv mer. Delegera varghanteringen till lokalpolitiker. Gå inte i tanklös allians med tagelskjortorna med grön starr. Var det ni var en gång, stordriftspartiet för hus, bil och el åt alla, och vinn de väljare ni förtjänar, fika inte efter andras väljare.

Se väljarna återvända när ni känner era rötter; välstånd åt alla var programmet, inte maximalt skatteuttag. Blir skatteuttaget för stort försvinner för många väljare.

Teknik-optimism var credot. Strunt i klimatalarmister, genusbabbel, hbt-frågor ingen kan hantera. Åter till kärnfrågan; ett bättre liv vid polcirkeln kräver energi och teknik.

Anonym sa...

Verkligen underligt det där med politik. Om alla säljer sin röst i Sverige och ja, säg att det råkar vara ett Nazistparti som köper den på Blocket. Då kommer nuvarande regler om "arbetslinjen, kontakta en politiker och bidragsfusk" att omvandlas till "Arbeit Macht Frei i koncentrationslägret, Hitler i bunkern mitt i Centrum och Stockholmsbörsens krasch och hausse för riksdagsbörsens handel med rösträtter". Giltig i 4-5 år och det kan ju vara en utslagsröst. Ja, en prislapp på sisådär 400 000 kr för förlust av sociala förmåner i 4-5 år.De behöver ju inte ens ändra nuvarande lagstiftning. Shit the same vem som regerar och tillämpar skiten.Verkligen trist....ja, verkligen trist om 100 år. Fast vem bryr sig?

Vill du köpa min röst? Håll utkik på Blocket, utländska hemsidor där man kanske främst intresserar sig för Europaparlamentet etc.

Du betalar tågbiljett. Vi möts så pengar kan sättas in på mitt konto samtidigt som dina anonyma röstkort lämnas över till mig och jag röstar åt dig.

Nemokrati sa...

Förrädiskt resonemang. Skillnaden mellan Marika Lindgren Åsbrink/Lena Sommestad och Katarina Kielos/Karin Pettersson är väl att det senare paret lutar åt finanskraschande Prime- och Arenahögerhållet medan det första lutar åt det klassiska socialdemokratiska välfärds- och tillväxthållet, vilket ju också är den lutning som Krassman sympatiserar med. Vilket också borgerligt borgar för att Niklas Nordström & C:o hann göra ett bra jobb vad gäller "tolkningen" av valresultatet i tv och partidistrikten innan det skandalösa avslöjandet. Vilket i sin tur borgar 'Ett generationsskifte som den här gången tydligt börjat uppifrång (Svenskt Näringsliv) för att sedan så sakta leta sig nedåt.'
Krassman pratar om el, bil och villa åt alla. Problemet med detta är ju, att kärnkraftsutbyggnad inte kommer att göra elen billigare. För det krävs avreglering av avregleringen. Det tar många år att bygga kärnkraftverk, och riskerna är ännu fler. När det gäller skatterna dröjer det inte länge förrän massarbetslösheten griper omkring sig till följd av de europeiska åtstramningspaketen och då lär försvaret och förstärkningen av trygghetssystemen vara prio ett, snarare än skattesänkningar. Vidare får man heller ingen "ekonomisk tillväxt" förrän man gör upp med neoliberala Lissabonfördraget som medger upphandling i flera led, vilket i praktiken innebär att man göder korruption och internationell brottslighet med skattepengar.
För ekonomisk tillväxt krävs dessutom också att man har något att besluta om, vilket Europas Förenta Stater kommer att sätta stopp för. Det blir ultrahögerns regeringar som tar över då regeringarna just nu sitter i hemliga samtal och beslutar om det gemensamma skatteuttaget, för att inte euron ska falla, vilket ju inte Merkel kommer att tillåt då tyska banker är de som lånat ut mest till PIIGS-länderna för konsumtion av tyska exportvaror på kredit.

Nemokrati sa...

Får rätta till kommentaren: Jag menar alltså, att Krassman sympatiserar tydligt med högervridningshållet.

Rupert Giles sa...

Socialdemokratin har varit död för mig hela mitt liv, ni har aldrig känts relevanta. Jag tror inte att jag är ensam om att ha uppfattat er som ett tamt och visionslöst parti som inte vågar stå upp för sin egen ideologi.

Nu äntligen tack vare krisen i socialdemokratin så börjar så smått någonting att hända, nu finns det allt fler företrädare som vågar tänka nytt, som vågar tänka socialdemokratiskt. Jag är fortfarande skeptisk, men socialdemokratins kris är någonting positivt som ni borde bejaka. Varje sund politisk rörelse borde ha en djup kris varje decennium eller så, det är kriser som förhindrar stagnation och öppnar upp för framtiden.

Jag hoppas att ni fortsätter med idédebatten även efter 2014, och alltid utan att kompromissa med borgerliga föreställningar. Våga tro på jämlikhet och social demokrati, på riktigt!

Liberalism och borgerlig individualism var måhända någonting som tilltalade de som ville förändra socialdemokratin på 80-talet, men dagens unga har vuxit upp med liberalismen och den borgerliga individualismen och kundmentaliteten. Bland 80-talister och 90-talister finns det knappt några liberaler, antingen är man vänster eller så är man Sverigedemokrat - fast mest sannolikt är man less på allt sammans. Den unga generationen förknippar hur som helst inte liberalism med frihet utan med stress, ångest, rotlöshet, fattigdom och konstant otrygghet.

Men även om socialdemokraterna börjar tänka lite smartare i dag än tidigare så vill jag höja ett varningens finger. Det är nämligen viktigt att förstå att bättre idéer om samtiden och framtidens utmaningar inte i sig leder någon vart, socialdemokratin kommer inte att förverkligas bara för att ni har en bättre agenda. Varje progressiv rörelse är beroende av att massorna engageras och aktiveras, om politiken förblir någonting som diskuteras på ett fåtal bloggar och seminarier så är det kört. Politiken måste in på vartenda fikarum, på skolgårdar, i AMS-salar, på gator och på torg.

Det räcker inte långt att vara en intellektuell rörelse, alla ska med! (förutom borgarskapet)

Nemokrati sa...

Jag tycker det Rupert Giles säger är ganska bra. Det "demokratiska underskottet" är viktigt att ta itu med, inte bara i EU, utan framför allt här hemma. För det är ju pga att människor inte engagerat sig så mycket som de politiska eliterna med svängdörrar mellan positioner i näringslivet och i politiken kunnat toppstyra som de gjort. Det neoliberala staffaget är ju nästan utbytbart med varandra mellan partierna. Till slut blir politiken en lika sluten karriärvärld som näringslivets "branscher" - ena dan är man vd för det och nästa dag för det. Ena dan partiledare för Socialdemokraterna, nästa dag konsult på Svenska Arbetsgivareförening typ. Det har skrivits böcker om detta, bl a "The Power Elite", där skrivs att makten är tredelad mellan det militära, det finansiella och det politiska toppskiktet. Mellan dessa finns det svängdörrar genom vilka topparna rör sig och ikläder sig olika maktpolistioner. Det har då också visats hur den politiska eliten blivit allt svagare i förhållande till de ekonomiska och militära eliterna, och maktbalansen har därför kraftigt förskjutits till de två senares förmån. Det har alltså skett en livsfarlig avdemokratisering. (då politikerna i alla fall är valda av folket).
Så det är en viktig synpunk som Rupert Giles för fram. Och ABF passar utmärkt för det här syftet. Studiecirkeln - det är en bra grej, som kan kompletteras med seminarier gärna också i kombination med kulturinslag, författare och artister kan bjudas in. Demokratin måste byggas från grunden - igen.

M. E. sa...

Har du sett den här siten?

http://komigenlena.nu/

Kanonbra tycker jag!