Andningspaus

Sitter och samlar tankarna över en skön eftermiddagsfika. Slår mig att jag antagligen dricker alldeles för mycket kaffe (snittar väl runt en tio koppar om dagen). Slår mig att jag egentligen inte bryr mig och tar en klunk till.

Inledde en diskussion på ett seminarium ordnat av HSO om tillgängligheten i kollektivtrafiken igår. Intressant att betänka det revolutionära över en ramp eller ett hållplatsupprop. Vilket storslaget projekt det lilla enkla, att alla ska kunna vara delaktiga oavsett funktionshinder. Ibland blir vi så fokuserade på små detaljer som står högst upp på dagordningen för dagen att vi inte ser den övergripande utvecklingen. Vi borde prata mycket mer om tillgänglighet, och vi borde prata mycket mer om vad det innebär för samhället som helhet. (Det här kaffet är egentligen inte särskilt gott. Men vem bryr sig.)

Går igenom mina gamla bloggar. Ser att jag har fått en inbjudan i mejl-boxen att fira nationaldagen genom att fördjupa mig i republikanska tankegångar. Klart intressant. Läser Åsa Lindeborg i aftonbladet – hon avstår på måndag och väntar med att fira den svenska modellen till början av maj. Funderar om det skulle vara möjligt att ordna ett eget firande för att fira vad jag tycker är Sverige. Tänker på begrepp som förort, rättvisa, jämlikhet men också Taube och myggor, Norrlands guld under midnattssolen. Landar någonstans i Stefan Sundström-land. Tar en klunk kaffe.

Har för övrigt fått en inbjudan från Roger Mogert att svara på ett kedjebrev om böcker. Återkommer.

Kaffet är slut. Klockan tickar på. Iväg till nästa möte.