Häromdagen utnämnde Computer Sweden frågan om fildelning till årets konflikt. På ett sätt kan man dra lite på munnen åt det. En rätt stor del av svenska folket vet nog inte vad en fildelning är ens, och än mindre vad konflikten består i. Men för den grupp som engagerar sig är det naturligtvis sant.
Vad som konkret har hänt är alltså att riksdagen har beslutat att göra det olagligt att kopiera ner saker från, som det heter, en olovlig förlaga. Personligen tycker jag detta är ganska odramatiskt. Jag tycker också de som gör till någon sorts politisk princip att utmana förbudet och stödja en illegal fildelning har i grunden fel. Varför utvecklar jag mer här och här.
Bakom fildelningsdebatten döljer sig dock en större, viktigare och svårare diskussion. Onekligen lever vi i ett samhälle där tillgången till och kontrollen över information och kunskap blir allt viktigare. Frågan om olika sorters patenträttigheter och immaterialrättens både teori och praktik hamnar av naturliga skäl i fokus. I någon sorts skärning mellan politik, juridik och teknik uppstår helt nya maktfrågor och helt nya konfliktlinjer.
Som jag ser det är det åtminstone tre olika intressen som måste balanseras. Det handlar om allmänhetens fria tillgång till information, det handlar om individens/kunskapsarbetarens rätt till det egna arbetet, och det handlar om möjligheten att finansiera/göra vinst på (i ett kapitalistiskt samhälle är det två sidor av samma mynt) olika typer av kunskapsarbete/kultur.
Till detta kommer ett antal andra frågor. Det handlar om klass och maktrelationer – inte minst mellan nord och syd (som i frågan om parallellimport av läkemedel, exempelvis). Det handlar om möjligheten till kontroll och integritetsskydd. Och det handlar om demokratins styrka och verkningsgrad – vilka möjligheter har vi egentligen att styra utvecklingen?
Jag säger inte att detta är på något sätt lätt. Men jag tror också att den som inte förstår att det handlar om balans utan på något sätt renodlar bara ett perspektiv – vare sig det är allmänhetens rätt att ladda ner gratis, författarens rätt att självsvåldigt bestämma över sitt verk eller kunskapsproducenternas rätt/möjlighet att tjäna pengar - gör både sig själv och debatten en otjänst.
Och då tror jag att förvaret för den illegala fildelningen är en olyckligt vald stridslinje. Vare sig syftet är att gynna kulturen eller att hindra storbolagens monopolisering av allt kunskapsarbete. Nästa år kommer därför åtminstone jag försöka lyfte in lite mer av de globala makt och framtidsfrågorna, inte minst på denna blogg. Och det är nästan som ett löfte...
Gott nytt på er allesammans. I natt smäller det!
4 kommentarer:
Comuoter Sweden skriver väl knappast om något annat än datorvärlden, så jag tror att de menar att årets konflikt inom datorvärlden är fildelningen, och jag tror att de flesta som är intresserade av datorer vet vad fildelning är....
Det är en myt att det skulle finnas en balans mellan tillgång till information och "skapande" av information.
För det första, fri tillgång till information/kultur ökar inte bara den totala mängden information som finns i omlopp, utan allt tyder på att också variationen ökar.
För det andra är gränsen mellan att distribuera (kopiera) och att skapa väldigt suddig. Det är inte alla som tycker att det finns någon skillnad.
Inte för att vara dryg, men fildelningen och kriget mot piraterna är det lilla problemet med upphovsrätten.
Det stora problem är att upphovsrätten låser in stora delar av kulturarvet. Att mixa ihop gammal kultur till ny - vilket man alltid gjort - blir mycket svårt eller olagligt. I praktiken leder det till att vi inte får en fri kultur, utan en tilllåtelsekultur där man alltid måste be någon om tillstånd.
DRM gör saken än värre.
Jag rekommdenderar boken Free Culture av Lawrence Lessig. Den ger ett dystert men intressant perspektiv på upphovsrätten. Den är också fri att ladda ned och sprida(some rights reserved).
Ur förordet på ovan nämnda bok;
"A free culture is not a culture without property; it is not
a culture in which artists don’t get paid. A culture without property, or in which creators can’t get paid, is anarchy, not freedom. Anarchy is not
what I advance here.
Instead, the free culture that I defend in this book is a balance between anarchy and control. A free culture, like a free market, is filled with property. It is filled with rules of property and contract that get enforced by the state. But just as a free market is perverted if its property
becomes feudal, so too can a free culture be queered by extremism
in the property rights that define it."
- Lawerence Lessing
Allt handlar om balans. Sedan kan man diskutera hur den ska se ut. Jag tycker det är rimligt att förbjuda illegal fildening, eftersom den illegala fildelningen - anarkin, om man så vill - definitiosmässigt inte erkänner några rättigheter vare sig från upphovsmän eller andra. Och jag tycker att de som på riktigt bryr sig om att se till att upphovsrätten inte går för långt gör sig själva och saken en otjänst genom att föra debatten längs den stridslinjen. Precis som jag sagt tidigare.
Skicka en kommentar