Född den 24 december

Jag är född på julafton 1973. Sedan jag var liten har julen alltid varit något särskilt för mig; födelsedag och julafton i ett, alla högtiders högtider på en gång. Ibland kunde förväntningarna bli nästan löjligt stora. Jag minns så många nätter när jag som liten låg och låtsades sova medan jag egentligen var vaken på helspänn, uppmärksamt lyssnande efter varje ljud som kunde vara ett tecken på att familjen gått upp och börjat förbereda födelsedagsfirandet; presenterna, frukosten på sängen och födelsedagssången.

Imorgon fyller jag 32. Jag har precis varit iväg och köpt en julgran; en lite mindre modell, men tät och fin det här året. Emma är iväg och handlar några sista saker till morgonens förmiddagsfika med släkten. Snön har visserligen försvunnit men det är ändå något speciellt med det här sena decembermörkret.

Att fira jul är som att läsa Tolkien. En ursäkt för att kunna drömma sig tillbaka till något lyckligt barndomsland, få stänga in sig inomhus obekymrad om de kalla vintervindarna på utsidan. Och självklart blir det aldrig lika mystiskt och fantastiskt som det var tänkt. Självklart vore det bättre att ta julen för vad den är; en chans för dem som har turen att inte behöva vara ensamma att få umgås lite släkt och vänner, äta god mat och trivas – verkligen inget ont i det.

Men ändå. Såhär kvällen den 23, när det mesta av städandet och pysslandet trots allt är gjort. När det är rent och fint och luktar gran. När den sista julklappen är handlad och inslagen. Så tänker jag nog ändå låta mig fångas av magin. Klä granen och låtsas som om livet, just nu i alla fall, är som en enda stor Disneyfilm.

God jul, allesammans. Det vet jag att ni förtjänar.