Den kommunistiska diktaturen i Kina har på ett mer direkt sätt än vad många kanske tror låtit sig inspirerats av nyliberala idéer. Den amerikanska forskaren Peter Kwong beskriver detta i en mycket läsvärd artikel ” The Chinese Face of Neoliberalism”, som nu finns tillgänglig på nätet.
Kwong beskriver bland annat hur han 1980 bevistade en föreläsning där Milton Friedman är inbjuden att tala på en kinesisk partiskola. Han skriver
”It is intriguing how early the Chinese had searched out Friedman for guidance --only one year after Thatcher began her brutal "there is no other alternative" reforms. So just as Ronald Reagan started his "revolution" in America by stripping away social and welfare safety nets that had been in place since the FDR era, Deng and his supporters followed Friedman's recipe to "get the government off the people's back," ushering China into the neo-liberal universe.”
Det är också skakande läsning om vad detta innebär för den kinesiska arbetareklassen;
“China's neo-liberal communist bureaucrats have been more interested in protecting employers than in enforcing labor laws. This is evidenced by persistent labor and safety violations that lead to spectacular gas explosions, mine cave-ins, and flooding that kill thousands of people every year. In 2003, for instance, there were 136,340 reported deaths from industrial accidents. But while China accounted for 80 per cent of the world's total coal mining-related deaths that year, it produced only 35 per cent of the world's coal. At the same time, nearly half of China's migrant workers were forced to work while their wages were held back --to the tune of roughly $12 billion collectively owed in back pay. Yet in China it is illegal to organize independent unions or strike. Labor leaders are regularly jailed and prosecuted as criminals; their families are harassed.”
Kwongs poäng är att han visar på likheterna, eller snarare beröringspunkterna, mellan USA och Kina. Underrubriken till artikeln är också mycket riktigt ”China and the US are Joined at the Hip”.
Själv tycker jag att en annan slutsats är mer näraliggande. Nämligen den att ekonomisk nyliberalism går mycket väl att kombinera med politisk diktatur. Ja, faktum är att diktaturens redskap förmodligen fungerar mycket väl när det gäller att bekämpa fackföreningar och andra intressesammanslutningar som med krav på social rättvisa skulle kunna hindra marknadens perfekta funktionssätt.
Det är det stora dramat. Och det är i sanning skrämmande.
Läs hela artikeln här
Andra bloggar om: politik, nyliberalism, diktatur, milton friedman, kina, peter kwong
Skrämmande, och intressant, tycker jag.
9 kommentarer:
Det där är ett argument mot fri ekonomi som socialister plockar fram emellanåt. Det sägs att Augusto Pinochet var nyliberal och detta "bevisas" genom att han läst och tagit intryck av Milton Friedman. Men felet som begås är att begreppet nyliberal reduceras till en ideologin enbart handlar om att fria företag och inte fria konsumenter. En diktatur som reglerar människors valmöjligheter kan inte vara nyliberal i egentlig mening. Ett bra exempel är dagens Kina, där utbudet av online-tjänster kontrolleras av staten. Visserligen kan många företag erbjuda sin tjänster till kinesiska konsumenter, men bara under förutsättning att de är godkända av en politisk elit. Många på vänsterkanten tycker ändå att Kina (eller Chile under Pinochet) har en nyliberal ekonomi, men alltså det beror på att de inte vill erkänna att nyliberalismen ytterst handlar om absolut frihet och avsaknad av tvång.
Kinas ekonomi är rätt speciell. Samtidigt som den på sitt sätt är synnerligen kapitalistisk, så går det inte riktigt att likna den vid fri företagsamhet, eftersom den kinesiska staten ofta ser till att gå in i dotterbolag och dylikt när folk vill etablera sig där.
//JJ
Förtydligande: jag menar inte att en fri ekonomi leder till diktatur. Jag menar att exemplet Kina visar att en fri ekonomi inte heller med nödvändighet leder till ett fritt samhälle. Vilket ju är en liten annan sak.
Jag tror inte att dålig säkerhet på arbetsplatser eller massavrättningar på fotbollsplaner har något med nyliberalismen att skaffa. Det är snanare ett utslag av en kollektivistisk människosyn där enskilda människors liv och tankar inte är särskilt högt värderade. Och det vet du Sjölander.
Sjölander: Vi tar det en gång till för säkerhets skull: Kina är inte kommunistiskt. Kina var en auktoritär kommunistisk stat under 50-talet. Kina var en totalitär maoistisk stat på 60- och 70-talen. Kina ÄR en auktoritär kapitalistisk stat sedan 1978. Att man kallar sig för kommunistpartiet beror på att man inte kan överge sin forna identitet utan att förlora i legitimitet; på samma sätt måste man kalla kapitalism för "socialism med kinesiska kännetecken" (vilket egentligen betyder "vi tar allt som är bra för Kina och förkastar allt annat").
Aquerette: Riktigt; Kinas ekonomi är till stora delar nyliberal, men nyliberalismen har knappast nått det personliga planet, även om många liberala friheter i Kina faktiskt är betydligt större än i Sverige (och än viktigare är riktningen på skeendet; Kina blir långsamt liberalare för varje dag).
Johan: Kinas ekonomi avviker från full marknadsekonomi enbart på landsbygden, där man fortfarande har ett närmast marxistiskt jordbruk och ett lokalt styre kantat av fruktansvärd korruption. I Shanghai, Guangdong, Beijing, Tianjin, Nanjing, Shenzhen o.s.v. är det verkligen en nyliberal ekonomi som råder. Småföretagandets omfattning brukar få de flesta svenskar att häpna.
Attila: Kollektivismen du talar om är ju den kinesiska kulturens signum, den egenskap som gjort det kinesiska sociala systemet till världens mest lyckade konservativa samhälle, med rötter i konfucianism. Det är inte så att politiker bestämt att det ska vara så, det är en given ordning i Kina, som få ifrågasätter. Samma ordning råkar råda även i grannländerna, till exempel i det fullt utvecklade Sydkorea och i viss mån också i Japan.
Blogge; nu får du nu förklara vad du menar. Om du menar att Kina inte i någon typ av egentlig mening (dvs vad du personligen lägger i begreppet) är en kommunistisk stat, så fine. Annars är min bild att Kina fortfarande är en kommunistisk enpartistat (vill minnas att Deng X vid något tillfälle förklarat att Kina trots de kapitalistiska inslagen fortsätter vara kommunistiskt så länge folket styr, dvs så länge folkets folkets företrädare i kommunistpartiet styr.) Att sedan denna "kommunism" berövats på i stort sett allt innehåll - förutom diktaturen - är ju ett faktum. Men jag uppfattade dig som att du reaerade över att jag kallade staten "kommunistisk", och den kritiken har jag faktiskt lite svårt att förstå (det är ju vad de kallar sig själva.)
Attilla: när det gäller arbetarskydd har du förmodligen rent av fel; det behövs ingen utpräglad kollektivism för att låta arbetare dö i onödan i produktionen. Däremot ett förakt för människoliv. Vilket min poäng var går alldeles utmärkt att kombinera med en nyliberal ekonomisk ordning.
Johan, Erich Honecker med företrädare kallade sin diktatur för Östtyska _demokratiska_ republiken, och än idag kallar sig Nordkorea själva för den _demokratiska_ folkrepubliken Korea. De blir inte mer demokrater för att de kallar sig så, precis som folkpartiet inte blir liberaler bara för att man snor ett sådant tillnamn.
Det Deng Xiaoping sa var att marknadsekonomi mycket väl kan utvecklas i ett _socialistiskt_ system, och det hade han förstås rätt i, men på vilket sätt är Kina socialistiskt? Socialism för mig är en stor portion statligt ägande och omdistribuering av rikedomr, vanligtsvis genom skatt. Men sjukvård, skola, bibliotek med mera är och har alltid varit avgiftsbelagt i Kina. Därför är inte Kina socialistiskt och har så heller aldrig varit. Förstatligande räcker inte som kriterium, ty vilken monarki som helst har tidigare i historien lagt under sig privata tillgångar vid behov.
Jag reagerar på att Kina kallas kommunistiskt av två skäl. Det ena är att det är sakligt fel, men det viktigaste är att man då förskönar kommunismen, ty Kina idag är trots allt ett paradis mot vad det var när det verkligen var en kommunistisk (eller kommunistliknande) mördarstat. Den hemska kommunism känner vi idag främst genom Nordkorea.
Det är en liberal teori att fri ekonomi på sikt leder till ett friare samhälle. Det är baserat på antagandet att männisor som får handla fritt också kommer att kräva fler friheter.
Resonemanget är rimligt, men det är ju bara en av många krafter som påverkar ett samhälle. Och sant är ju att Kina utvecklas positivt, även om det går sakta.
Blogge: du och jag har onekligen olika uppfattning om det braiga med dagens Kina. Annars är det ju oftast kommunister som kritiserar användningen av begreppet i detta sammanhang, tror faktiskt aldrig tidigare att jag varit med om det omvända. Själv är jag mot enpartidiktuaturer utan respekt för de mänskliga rättigheterna. Oavsett hur många privata småföretag de tillåter att existera. Punkt.
Och pelpet, ditt resonemang ÄR rimligt. Det är därför jag (i Marx fotspår, kan tilläggas) förespråkar en modern markandsekonomi framför ett feodalt samhälle. Men frågan är om det håller empiriskt. Tron att demokratin kommer att komma "av sig självt" i Kina eller liknande samhällen, kanske är en fiktion. Eftersom - och det är min poäng - ett repressivt samhälle kanske i vissa avseenden passar bättre för att administrera en "fungerande" kapitalism än en demokrati med fackföreningar, fria val som tvingar fram högre skatter och mer välfärd, etc, etc. Det är det som är det skrämmande.
Skicka en kommentar