Med risk för att låta bitter, eller till och med som en dålig förlorare. Men mitt i allt elände fanns det faktiskt en del ljuspunkter när Stockholms läns landstingsfullmäktige i dag sammanträdde för att diskutera bokslut och ny politisk organisation.
Som när Dag Larsson frågade Filippa Reinfeldt varför det inte blir någon ytterligare helikopter i skärgården utan bara en utredning om det eventuella behovet av densamma. Trots att borgarna under flera år i opposition skrikit sig hesa över detta hot mot skärgårdsbornas liv och lem försöker de nu i majoritet snarast slinka undan frågan och dämpar både retorik och politik betänkligt.
Eller när Lasse Dahlberg pressade trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm på huruvida han tänkte agera mot regeringens stockholmsfientliga förslag att inte låta pengarna från trängselskatterna gå tillbaka till kollektivtrafiken. Wennerholms krumbuktande som stundtals tog sig närmast akrobatiska uttryck gav tyvärr vid handen en tydlig slutsats; när makthavarna i Rosenbad säger ”hoppa” frågar landstingsledningen på Hantverkargatan ”hur högt?”
Och visst - det är elände. Dåligt för Stockholmarna. Egentligen borde man vara arg och upprörd över hur vallöften sviks och den politiska retoriken ändras över en natt. Men det är inte utan ett litet, litet mått av skadeglädje jag inser att detta åtminstone kommer att ge oss i oppositionen rikliga tillfällen att jaga alliansen i talarstolen.
Det är långt till nästa val. Vi socialdemokrater har också en ordentlig hemläxa att göra. Men en sådan här dag kan man åtminstone glädjas åt en sak. Det kan inte vara så kul att vara moderat, heller…
Andra bloggar om: politik, landsting, stockholm, skadeglädje och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar