Kanske är det när det kommer till synen på frihet jag känner den största klyftan gentemot den politiska högern. För högern omfamnar friheten, de hyllar och älskar den, men det verkar faktiskt inte ha förstått vad de är de talar om. Jag menar att friheten handlar om ett se samhället som det är; med alla de sociala, etniska, köns- och värderingsmässiga murar som delar det, och utifrån detta sedan tillsammans bygga ett samhälle där riktiga människor har verkliga möjligheter att förverkliga sina egna livsprojekt. Då blir mer politik inte ett problem, utan tvärtom den enda möjligheten många av oss har att faktiskt få leva våra liv i frihet.
En av Mona Sahlin otvetydiga fördelar är det uthålliga och medvetna engagemang hon haft när det gäller att bekämpa några av dessa förtryckande strukturer - som exempelvis diskrimineringen av homosexuella. Richard Wolff skriver idag vackert om detta i Expressen; ”Ingen har betytt mer för oss homosexuella.” Det är en mycket personlig och mycket läsvärd betraktelse.
Vad vi som är aktiva i det socialdemokratiska partiet nu tillsammans måste jobba på är att formulera en politik och ett budskap där vi tydligt visar att denna frihetsvision omfattar alla människor. Kampen mot arbetslösheten, utanförskapet och sociala (eller klassmässiga om man så vill) klyftor måste då – anser jag – stå i förgrunden.
Fördelningspolitik och frihet är inte varandras motsättningar. Tvärtom, snarare. I denna insikt ligger nyckel till den socialdemokratiska ideologin. Med Mona Sahlin som partiordförande får vi en person som bevisligen brinner för friheten. Nu måste vi tillsammans visa att vi också brinner för fördelningen.
Andra bloggar om: Politik, frihet, socialdemokrati, Mona Sahlin, Richard Wolff, homosexuella, fördelningspolitik, diskriminering och annat intressant.
7 kommentarer:
Problemet med såväl socialdemokratin som den konservativa högern är att man första skapar de strukturer som men i nästa skede säger sig vilja ändra för att göra människor fria.
För övrigt är Richard Wolff vän med Mona Sahlin privat vilket hon har belönat med ett par välbetalda uppdrag inom staten. Så dagens artikel är nog mer ett tag för pengar på banken. Sanningen är ju att socialdemokraterna röstat nej till så gått som samtliga reformer för homosexuella när de varit i regeringsställning. Hade inte socialdemokratin förlorat makten 1991 hade det inte blivit något registrerat partnerskap 1994. Frågan var ju utredd och klar redan för den borgerliga valsegern, men man valde att inte skriva en proposition samtidigt som man rösta ner varje motion i riksdagen.
Samma sak kommer att ske i äktenskapsfrågan. Socialdemokraterna kommer att rösta för bifall när frågan kommer upp i riksdagen nästa år. Hade socialdemokratin vunnit valet hade det inte blivit något könsneutralt äktenskap med ert stöd.
För oss som följer frågan är det dessutom intressant att notera att den socialdemokratiska regeringen 2002-2006 röstade nej till samtliga reformer på området inom EU med undantag för Europaparlamentet. Vänner i Nederländerna frågade mig flera gånger varför Thomas Bodström röstade tillsammans med Polen varje gång. När Lars Stjernkvist vid ett tillfälle blev konfronterad med detta blev han först bestört över att någon läckt från ministerrådet och förklarade sedan att man [s-regeringen] ansåg att homosexuella rättigheter var nationella frågor. M.a.o. var det dansk-nederländska förslaget om att uttryckligen garantera yttrandefrihet för homosexuella i EU en fråga som man inte tyckte var så viktig. Men i media kunde stoltsera runt och spela moraliskt indignerade över att Pridefestivaler förbjöds i Baltikum och Polen samt att polis på sina håll sattes in mot fredliga människorättsaktivister.
Richard Wolff vill nog gärna tro på Mona Sahlin, men jag tror inte på någon socialdemokrat som säger sig värna homosexuellas rättigheter. Ni ljuger och bryr er enbart om makt. När vindarna vänder är våra rättigheter de första som offras med en vänsterregering.
PS! Som av ens slump består för RFSL nästan helt av troget partifolk. Bekvämt, inte sant?
Det finns en hel del märkligheter när det gäller socialdemokratisk politik också.
Som utvisningar till tortyr.
http://hrw.org/english/docs/2004/02/25/egypt7658.htm
Eller bodströms attacker på friheten.
Att en socialdemokrat ändrar lagen som infördes mot att sätta militär mot civila i Ådalen 1931 är en skandal utan like. Eller buggningsförslaget odenberg nu tar över..
ch är det sveriges stora ekonomiska samarbete med kina som gör att all svensk media mörkar kinas nedskjutning av väder satelliten?
http://news.google.com/nwshp?ie=UTF-8&oe=UTF-8&hl=en&tab=wn&ncl=1112803414
Men åh, har RFSL varit elaka mot dig nu igen, Arquette??
Calle Friden:
Vet inte vad du syftar på. Jag har inte haft något med RFSL att göra på närmare ett decennium. Jag skrev som jag gjorde eftersom att en majoritet av ledamöterna i RFSL:s förbundsstyrelse har tydlig anknytning till vänstern i vid mening. Om man tittar på deras åtta senaste förbundsordföranden så är/var två stycken aktiva i vänsterpartiet och fyra i socialdemokraterna under tiden de hade detta uppdrag.
1981-1984 Kjell Rindar (v),
1984-1988 Stig-Åke Petersson (v), 1988-1991 Hans Ytterberg (s), 1991-1995 Tobias Wikström (vet ej), 1995-1998 Håkan Andersson (s), 1998-2000 Christine Gilljam (s), 2000-2001 Anders Selin (s),
2001- Sören Andersson (vet ej, men han använder tydlig vänsterretorik)
Vad detta facit så är det inte konstigt att RFSL är tyst eller mer välvilliga när socialdemokratiska regeringar medverkar till homofobiska övergrepp. Det som var tänkt att fungera som en människorättsorganisation är i praktiken en del av den svenska vänstern.
Aqurette: Kan det vara så att dina partikamrater inte är representerade eftersom de inte har något intresse i frågorna?
Om man lyssnar på dig och t.ex Björn (Bloggen Bent) så står det helt klart att alla era önskningar rimligen borde infrias nu när Sverige har en borgerlig regering.
Jag vet att du är sur på RFSL. De är inte tillräckligt militanta för din smak.
Socialdemokratin kan knappast kalla sig en frihetsrörelse. Det är sant att högern ibland är dålig på att erkänna att en viss politik kan innebära ökad frihet gör en part och minskad frihet för en annan. T ex att skatter visserligen är en frihetsinskränkning i sig men att skatter möjliggör ökad frihet för vissa är en del högerpersoner dåliga på att erkänna. Men det innebär inte att sossar blir frihetsälskare för det.
En frihetsälskande socialdemokrati hade inriktat sig på att omfördela tillgångar till de fattiga från de rika och sedan låtit de fattiga själva avgöra hur pengaran skulle spenderas. Som socialdemokratin är nu vill den omfördela till de fattiga men den tycker också att staten till stor del måste styra vad de fattiga ska använda sina pengar till.
Varför går så mycket pengar till den offentliga sektorns verksamheter om inte för att staten tycker att det är det medborgarnas pengar ska användas till, oavsett vad en enskild medborgare själv tycker?
Även mycket av de regleringar som finns blir obegripliga om de inte bygger på paternalistiska motiv från politikernas sida, något en frihetsälskande socaildemokrati hade motsatt sig.
En frihetsrörelse utan riktiga liberaler är ingen frihetsrörelse!
Skicka en kommentar