tisdag, februari 23, 2010

Vad driver högern att vilja sparka neråt?

Vad är det som driver den politiska högern? Ja, i många fall finns säkert ett ärligt och genuint engagemang för en politik som man på allvar tror leder rätt och är det bästa för folk. Men ibland så undrar jag. När jag läser Alliansfritt Sveriges recension av tunga moderatpolitikern Helena Riviéres bok Bidragskulturen filsofin bakom socialbidraget inser jag att här finns en värderingsklyfta som jag faktiskt inte fullt ut kan förstå.

För en tid sedan skrev jag en reflektion här på bloggen om den borgerliga avundsjukan. Jag fick där den begåvade invändningen att det kanske var bättre att prata om "missunsamhet" än om "avundsjuka". Men oavsett vad vi väljer att kalla den kan vi ändå konstatera att den finns där: den där viljan att på något sätt rikta ilskan neråt, irritationen över att de fattiga inte har de så dåligt som de borde ha det.

Kanske handlar det om att bekräfta sig själv? Kanske behöver vi någon annan att känna oss bättre än? Kanske är det så enkelt att en politik som syftar till att utjämna skillnader också bygger på den underförstådda förståelsen att dessa sociala skillnader varken är rättvisa eller naturliga, och att det är detta högerpolitiker som Rivière stör sig på? Jag vet ärligt talat inte.

Men oavsett vilket, det är bra att det kommer upp i ljuset. Vilken människosyn och vilka värderingar som driver de människor vi ger förtroendet att styra vårt land är i allra högsta grad frågor vi alla har rätt att kräva svar på. Så tack för det, Alliansfritt Sverige.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,   och annat intressant

5 kommentarer:

Johan Ingerö sa...

Man kan vända på det där: varifrån kommer vänsterns aversion mot alla som sliter och arbetar och på så sätt når framgång? Varför måste ni ge er på alla som inte vill bo i ett helt och hållet fyrkantigt samhälle där alla tjänar lika mycket, alla växer upp i Unga örnar, går i kommunskola, pluggar samma ämnen på kommungymnasiet, bor i kommunkåkar, handlar på Konsum och begravs av Fonus.

LÅt mig ta ett mycket konkret exempel. På S-bloggar kan man just nu läsa en lång rad bloggare som är förbannade på Micke Damberg för att denne råkat antyda att det där med avdrag för hushållsnära tjänster kanske ändå inte är vägen tillbaka till Pelle Erövraren.

Vad samtliga dessa helt struntar i att nämna är att avdraget finansierar sig självt. Intäkterna är större än avdragskostnaderna - för att inte tala om kostnaderna för att försörja arbetslösa.

Det spelar liksom ingen roll. Det ska vara helt och hållet lika för alla, och ingen ska arbeta hemma hos någon annan (såvida det inte handlar om att renovera kåken eller något som LO-gubbarna kan flina uppskattande åt när de sitter och super i Bommersvik-bastun). Det spelar inte ens någon roll att samhället förlorar på att avdraget avskaffas. Det ska bort helt enkelt, och alla som presenterar några siffror är borgerliga viktigpettrar som läst för mycket såna där böcker.

Som du kanske minns hade vi en lång bloggdebatt om klyftor, där jag hävdade att ni föredrar jämnt fördelad fattigdom framför ojämnt fördelad rikedom. Det här visar att jag hade rätt.

Samtidigt fattar ju var och en att ni inte direkt städar själva efter era gruppmöten i landstingskåken eller någon annan stans. Då duger det med städare minsann.

Själv tycker jag dock att även vanligt folk ska kunna kosta på sig lite av det där som är så självklart för socialdemokratiska politiker.

Ekonomikommentarer sa...

Johan Ingerö kommenterar inte det som står i inlägget. Betyder det att du instämmer i det?

Olikhet och ojämlikhet är för övrigt inte samma sak.

Jag tror att de flesta gillar olikhet medan de flesta ogillar ekonomisk ojämlikhet. Man behöver inte vilja stöpa alla i samma form bara för att man vill fördela rikedomen.

Johan Ingerös likställande jämförelse att ta från rika människors överflöd med att ta från fattiga människors knappa marginaler bekräftar Johans Sjölanders bild av attityderna.

Om vi ser till världens ekonomier så handlar det om att välja mellan en jämn fördelning av rikedomen eller en skev fördelning av fattigdomen.

Rika länder är nämligen i regel mer jämlika än fattiga länder.

joachimm sa...

"Jag saknar helt enkelt det allra mest grundläggande. Ärliga försök att förstå vad meningsmotståndaren egentligen menar." -- Johan Sjölander

Johan Ingerö sa...

Ekonomikommentarer,

"Jag tror att de flesta gillar olikhet medan de flesta ogillar ekonomisk ojämlikhet."

Ja, så är det säkert. På samma sätt vill de flesta inte betala mer för sina tågbiljetter samtidigt som de kräver att alla växlar på spårnätet ska vara helt och håller snöfria även under en snöstorm. Det finns en konflikt mellan folks önskemål och verkligheten, helt enkelt.

Sanningen är att i fria och välfungerande ekonomier så ökar den materiella välfärden för alla, men den gör det i olika takt beroende på folks val och förutsättningar. SAP har som affärsidé att exploatera gnäll om dessa skillnader, vilket bland annat lett till kraven på att även ett avdrag som genererar pengar TILL statskassan ska avskaffas, i den röda avundens och missunsamhetens namn.

Men som sagt; ja tycker att även vanligt folk har rätt att eftersträva den standard som sossepamparna lever på. Även om inte exakt alla kan få den exakt samtidigt.

Anonym sa...

Jag tycker inte socialdemokraterna sparkar nog - åt sidan! Sparka lite på dem inom partiet som drar resten av er ner i fördomarnas och skammens dy. Sparka på Reepalu, sparka på Ohly när de klantar sig! Antar att det gjorts i det tysta till en del; Mona verkar ha haft lite råg i ryggen i Malmö. Man accepterar inte tyst det oacceptabla om man tror sig vilja värna om moral och rättvisa.

A-K Roth