Det finns två saker som alla gillar att prata om. Sig själv, och konflikter. För mig som vänstermänniska med stort intresse för idédebatt och politisk teori innehåller den så kallade Arenafejden där ett antal debattörer på vänsterkanten i svensk politik de senaste månaderna gjort sitt bästa för att ta heder och ära av varandra element av båda. Därför borde jag ju egentligen uppskatta den. Men när jag idag med stor behållning läser Klas Gustavssons kritiska recension av debatten som sådan (Arenadebatten: Ängslig vänster) slås jag plötsligt av en insikt.
Arenafejden handlar helt enkelt alltför lite om "oss själva" - dvs hur vi som erkänner oss till vänstern ska förhålla oss i dagens politiska verklighet - och alltför mycket om "konflikt" - dvs mer eller mindre raffinerade försök att ta heder av ära av personer som av någon anledning befinner sig i fel ringhörna - för min smak. Problemet är ur det perspektivet inte att det är en inåtvänd diskussion. Problemet är att det är en alltför lite inåtvänd diskussion.
Det saknas helt enkelt totalt det drag av åtminstone ansats till ödmjuk självkritik som hade behövts för att göra diskussionen det allra minsta intressant. Tvärtom så gör debattörerna sitt bästa för att hitta ett tonläge som i jämförelse får en Göran Persson i högform att framstå som ett exempel på närmast självutplånande fromhet. Och utan att på något sätt uttrycka någon form av ringaktning för någon av de inblandade kamraterna kan jag väl ändå stillsamt konstatera att riktigt så hög svansföring finns det nog ändå inte fog för.
Jag saknar helt enkelt det allra mest grundläggande. Ärliga försök att förstå vad meningsmotståndaren egentligen menar. Någon typ av vilja att i alla fall seriöst överväga kritiska synpunkter på de egna positionerna. Helt enkelt åtminstone antydan till en ambition att debatten i slutändan ska kunna leda framåt istället för att bara sluta i ena sidans utplåning.
"Kan något verkligen bli bättre än två tidskrifter som bråkar, frågade sig Göran Greider på DN-kultur. Försök hitta något mer humorbefriat än den här debattens bajsnödiga fäktande, är man beredd att svara" skriver Klas Gustavsson i sitt debattinlägg. Och jag undrar om det inte är första gången jag läser ett inlägg i den här diskussionen och faktiskt drar på munnen. Vilket väl understryker Klas poäng, så gott som något.
Läs även andra bloggares åsikter om arena, arenafejden, tvärdrag, vänster, idedebatt, klas gustavsson, politisk teori, och annat intressant
4 kommentarer:
Om jag ska vara lite självförhärligande så tycker jag faktiskt att Dagens Konflikt publicerat väldans bra om debatten. Även om vi inte är del av socialdemokratin.
http://www.dagenskonflikt.se/jesper/racker-det-med-att-snacka-klass/
http://www.dagenskonflikt.se/roya/mer-klass-men-ocksa-mer-sexualitet/
Jo absolut, det finns bra kommentarer. Ser att jag och Jesper båda lutar oss på fraser tex (även om mitt inlägg nedan faktiskt skrevs innan det exploderade på riktigt den här gången).
http://johansjolander.blogspot.com/2010/01/boktips-for-dig-som-vill-forsta-nagot.html
Så kokar det ändå ner till en diskussion om språkbruk och tonläge, istället för om debatten är relevant eller inte?
Jag tycker debatten är relevant, och vill inte behöva läsa Fronesis för att ta del av den. Det finns ett drag av ovanifrånperspektiv från de som som kritiserar debatten som inte är helt fräsch. Låt oss avfärda debatten som vulgär
och förenklad så behöver vi inte ta ställning eller bidra till den, ungefär.
(Och gör mig därmed skyldig till att debattera debatten om debatten förstås.)
Pelle Rödin
Pelle:Du har en poäng. Fighten handlar väl trots allt om hur man ser på verkligheten, hur man väger in vad som är viktigt eller inte. I grund och botten är ju debatten en del i något mycket större - nämligen en uppgörelse med post-modernismen. Post-modernismen innebär, då man är konsekvent och drar den fullt ut, att man blir så relativistisk inför verkligheten att man till slut blir helt jävla likgiltig inför den. Det är väl det som det handlar om?
Och det är väl en skitbra debatt om något. Är verkligen kampen mot heteronormativt språk i serier på TV "lika viktig" som kampen emot bostadsbristen? Kan man verkligen påstå att kampen för ett klasslöst samhälle inte är viktigare för mänsklighetens framtid än t.ex. rätten att definiera sitt kön fritt i bästa queeranda?
Och sen hela den taktiska frågan, där Arena ju envisas med att inte marschera under "enighetens fana". Det är väl relevant om något att kritisera en inställning som bara köper nuvarande situation rakt av. Är det inte så att både likgiltighet inför politiken och politikerförakt ligger "inbakat" i en syn på politisk kamp som något man ska göra "var för sig", istället för "tillsammans"?
Att det har blivit en övervikt på Arena-bashing handlar ju om att de är topdogs i dagens läge. Det måste de kunna hantera, annars kommer de inte att vara topdogs särskilt länge till...
Skicka en kommentar