tisdag, april 20, 2010

Omtumlande bra trafiköverenskommelse

Dagens rödgröna trafiköverenskommelse har gjort mig nästan lite löjligt upprymd. Dels för att den innebär att ett antal av mina personliga framtida favoritinvesteringar – utbyggnad av Stockholms tunnelbana till Karolinska/Norra stationsområdet och spårväg Syd i södra Stockholm för att nämna några – vid en rödgrön valseger får den finansiering borgerligheten vägrat dem. Men dessutom tycker jag att lösningen att låta stockholmarna avgöra frågan om en eventuell Förbifart Stockholm i en folkomröstning är snudd på briljant.

Inom borgerligheten suras det nu så att det verkligen ryker om det. Huvudtemat tycks vara att denna överenskommelse är en stor förlust för socialdemokratin, framförallt i Stockholm.

Det är en löjlig analys. Den enorma prioritering av Stockholms infrastruktur som den rödgröna överenskommelsen innebär är tvärtom en historisk seger för just Stockholms socialdemokrater. Att de rödgröna hittat ett sätt att en gång för alla avgöra den diskussion om förbifartens vara eller inte vara som funnits både mellan men också inom de olika partierna är också det en stor seger.

Ett annat huvudspår är att det är ett tecken på svagt ledarskap att vilja låta de direkt berörda – dvs stockholmarna – avgöra istället för att beslutet ska fattas av ett fåtal förtroendevalda.

När argumentationen tippar över åt det hållet blir surt-sa-räven faktorn nästan olidligt hög. De rödgröna är ense om det viktiga – att stockholmsregionen utöver de extra satsningar man redan definierat behöver ytterligare i storleksordningen 28 miljarder i investeringar som vi kan göra antingen i form av Förbifarten eller i form av en utbyggd kollektivtrafik. Man är inte ense om vilket alternativ som är att föredra, så därför får folk rösta och sedan gör vi som majoriteten tycker. Svagt ledarskap? Inte i min bok.

Jag har under dagen träffat ett helt gäng socialdemokrater aktiva i Stockholms län. Det är ingen överdrift att säga att stämningen var på topp efter dagens överenskommelse. Det här är bra politik, och det är starkt ledarskap, och det smittar av sig. I första hand på de politiskt aktiva, men i andra hand även på väljarna.

Och det är i slutändan kanske det allra viktigaste. Det finns ett alternativ till den sittande borgerliga regeringen. Ett alternativ som bara blir starkare och starkare för varje dag som går.

Läs mer hos tex Robert Noord, Veronica Palm, Kulturbloggen, Krassman, Anders Löwdin, Mats Engström, eller hos DN, SvD, Expressen eller Aftonbladet

Pingat på intressant

3 kommentarer:

Gustav Andersson sa...

Hallå där Sjölander,

Utan tvivel kan Stockholmsregionens infrastruktur behöva ytterligare 28 miljarder. Problemet är bara hur trovärdig de rödgrönas trafiksatsning är. Hur ska pengarna räcka både till höjda ersättningsnivåer i a-kassa och sjukförsäkring, mer pengar till barnfamiljerna, mer pengar till offentlig sektor, mer pengar till pensionärerna osv? Särskilt med tanke på att ni också är störtförbannade på att kommuner och landsting är med och finansierar alliansens stora spår- och vägpaket. Jag tror tyvärr att den ekvation inte finns som kommer att kunna lösa det problemet. Men vi får se när de rödgröna presenterar fler av sina förslag.

Vi ses på (varsin sida av) barrikaden. :-)

/Gustav Andersson, landstingsråd (c)

Johan Sjölander sa...

Hej Gustav. Tack för din kommentar. Din invändning - att vi inte har råd att satsa så här stora pengar som de rödgröna gör - på Stockholms infrastruktur är en invändning jag kan ha respekt för. Så kan man naturligtvis tycka. Jag gör det dock inte.

Jag skulle tvärtom vilja hävda att detta handlar om investeringar i ordets verkliga mening. Men där skulle vi kunna få en ärlig debatt. Till skillnad från en del av de andra spåren i den här diskussionen...

Kenneth sa...

Tror du missar det som bl.a. framkom i aktuellt när de intervjuade folk om detta: Folket vill ha förbifart sthlm. Sen vill vi att man ska kunna rösta ja eller nej, inte på olika alternativ. Det ena utesluter nämligen inte det andra.

Min spontana tanke blir den som många andra delar: Kan man inte ens komma överens om en sådan här sak, hur ska man då kunna ta ställning och komma överens i utrikespolitiska frågor (Afghanistan)?

Som de flesta intervjuade också uttryckte att det är detta politiker har betalt för. Detta visar återigen att de rödgröna inte inger förtroende.

Känns som om ditt inlägg mer är för att övertyga dig själv att detta är något bra.