"De senaste tjugo åren har socialdemokratin varit tvungen att hitta ett sätt att vinna val trots sina socialdemokratiska värderingar. Nu måste den lära sig att vinna val genom sina socialdemokratiska värderingar. För det krävs en förnyelse lika radikal som en gång i tiden New Labour."
Katrine Kielos skriver i DN:s boklördag utifrån Peter Mandelsons "The third man: Life at the heart of new labour" och Tony Judts "Ill fares the land" (som jag skrev om här). Ej på nätet, och en anledning att kosta på sig ett exemplar av dagens papperstidning.
Läs även andra bloggares åsikter om katrine kielos, Peter Mandelson, Tony Judt, Ill fares the land, socialdemokrati och annat intressant
5 kommentarer:
Då sätter vi väl igång då, så snart det här valet är avklarat.
Absolut! Tycker faktiskt att det dessutom går åt rejält rätt håll på ett flertal områden just nu.
Här en tröst för socialdemokratiska valarbetare: jag tror faktiskt att det nödvändiga förnyelsearbetet förenklas av en rödgrön valförlust. Förändringen måste komma underifrån och förutsätter att flera ur den nuvarande nomenklaturan permitteras.
En annan fördel av den anteciperade valförlusten är att Högerpartiet och dess vasaller tvingas att själva stå till svars för konsekvenserna av sin politik under den kommande andra högerregeringen. Det blir s a s svårare att skylla på Socialdemokraterna. // Bo Ek
Jamen, alltså, när Palme på 70-talet hade fått igenom lagen om Medbestämmande i Arbetslivet knöts ju kapitalet, staten och fackföreningarna ihop till en korporativistisk enhet och målet var nått.
Hur ska socialdemokraterna kunna gå vidare utifrån detta? Vart ska de i så fall ta vägen?
Nu kan de väl bara på sin höjd hoppas på att få administrera det rådande systemet.
Bo Ek: om det nu blir en valförlust eller inte återstår att se. Sedan tror jag att förutsättningarna för förnyelse är nog så goda i majoritet som i opposition: kanske tom (som Anne-Marie Lindgren brukar hävda) bättre. Min bild är att socialdemokratin ofta mår bra att att behöva tampas med verkligheten istället för att bara befinna sig i teoriernas värld.
Motvallsgubbe: Det finns ju oerhört mycket att göra innan "målet är nått". Och dessutom en spelplan/verklighet som är ny vilket kräver ny politik och nya angreppssätt. Arbetsmarknaden som du ju nämner i förbifarten är ett sådant jätteområde; med globalisering, bemanningsföretag och nu dessutom ovanpå detta en regeringspolitik som går ut på att aktivt öka löneskillnaderna och pressa ner lägstalönerna. Ska socialdemokratin vara relevant i framtiden tror jag att detta är en nyckefråga; att stå upp för breda löntagargruppers rättmätiga krav på trygghet och anständiga arbetsvillkor och -löner. Men det finns naturligtvis flera; ekologin och klimatet är en, segregationen inte minst i våra storstäder, utbildnings och bildningspolitiken (något jag tycker är oerhört angeläget) och så vidare.
Poängen som Kielos nämner är att den nödvändiga förnyelse som måste komma inte handlar om att distansera sig från grundvärderingarna (ie jämlikhet, solidaritet) utan att använda sig av dem. Det tror jag är en alldeles riktig analys.
Skicka en kommentar