Alla partier utom moderaterna i Stockholms läns landsting fattade förra året efter många om och men beslut om att ta intitiativ till ett sprutbytesprogram för att minska smittspridningen även bland Stockholmsregionens sprutnarkomaner. För att programmet ska kunna genomföras krävs samverkan med länets kommuner. I Stockholms kommun har moderaterna lyckats fördröja processen genom att skicka ut förslaget på en långdragen remiss. Men någonstans närmar vi oss nu punkten när denna fördröjningstakik har nått vägs ände. Samtidigt väcks också tunga röster för att sprutbytesprogram borde genomföras över hela landet. Förmodligen är det bakgrunden till den debattartikel på SvD-Brännpunkt som idag undertecknas av ett gäng borgerliga politiker, några läkare och en journalist. Och det är en artikel som verkligen tjänar på att granskas närmare.
Debattartikeln ger naturligtvis sken av att vara ytterst vetenskaplig och nyanserad. Visst kan man även som lekmannaläsare studsa till vid formuleringar som att "landstingets gratissprutor [ger] större möjlighet för injektionsnarkomanerna att ta sin narkotika och vid fler tillfällen, eftersom gratisutdelningen gör att pengarna räcker längre." Det förefaller ju vara ett tämligen verklighetsfrånvänt och även en smula cyniskt resonemang. Men förutom dessa snedskär ger artikeln ett gediget intryck.
Lyckligtvis finss det dock de som ser längre än så. LUF:aren Adam Cwejman till exempel. Han gör i ett mycket läsvärt blogginlägg sin hemläxa ordentligt och går till källorna. Resultatet är häpnadsväckande. I en vetenskaplig artikel som i SvD-artikeln påstås hävda att "att underlaget inte alls ger något stöd för att sprutbyte skyddar mot hiv" står det i själva verket att "The body of evidence was more robust in relation to HIV prevention [än i frågan om Hepatit C, min anm]". Alltså precis tvärtom! Och detta är bara ett exempel bland flera.
Cwejmans blogginlägg är värt att läsa i sin helhet. I tekniskt snåriga diskussioner där begrepp som evidens och diverse medicinska auktoriteter kastas vilt omkring sig kan det ibland vara svårt att hålla fokus på själva kärnfrågan. Sprutbytesfrågan är också en med mängder av laddningar och undertoner som inte alltid är de som sedan visas upp på ytan. Då måste varje intitiativ att läsa mellan raderna och se efter vad saker och ting egentligen står för hyllas.
Vi kommer att få sprutbytesprogram i Sverige. Det känner jag mig trygg i. Jag är också övertygad om att de kommer att göra nytta. Men dagens debattartikel visar att frågan på intet sätt är avgjord. Det är ur det perspektivet Adam Cwejmans blogginlägg framstår som allra mest välbehövligt.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, missbruk, smittspridning, sprutbyte och annat intressant
1 kommentar:
En sen kommentar, eftersom jag råkade hamna på din blogg först nu och se denna kommentar.
Det ironiska är att ditt citat från Cwejman visar precis hur manipulativ han använder fakta, alternativt så förstår han inte bättre. Det tillägget som du gjort "än i frågan om Hepatit C" är ju nämligen helt nödvändigt för att överhuvudtaget förstå forskarnas resonemang i artikeln. Om man utelämnar det så vilseleder man läsaren grovt. Det är ju nämligen så att det vad jag vet inte finns något stöd alls för att sprutbyte stoppar spridningen av Hepatit C. I detta sammanhang kan det påpekas att Malmö har den större andel missbrukare med Hepatit C än övriga landet. Att stödet för att sprutbyte skyddar mot HIV är större än att det skyddar mot Hepatit C säger oss därför nästan ingenting...
Problemet med SvD-artikeln är möjligtvis att man uttrycker sig lite klumpigt. Det är inte sant att det inte finns något stöd alls för att sprutbyte skyddar mot HIV, men det forskarna i artikeln säger är att det finns ett preliminärt stöd. Det vill säga evidensen för sprutbytens effekt är väldigt svag och långt ifrån entydig.
Cwejmans problem är att han inte verkar förstå hur forskare skriver. Artikeln som hänvisas till i SvD ÄR faktiskt en stark kritik mot Wodaks studie från 2004 som de flesta sprutbytes förespråkare bygger sin argumentation på. Stödet för sprutbytens effekt är väldigt svagt. Resultatet att sprutbyten har effekt är bara preliminärt och det finns faktiskt även studier som visar på motsatsen.
Vad säger då detta? Forskningsläget är relativt oklart. Det är svårt att säga om sprutbyte skyddar mot HIV, möjligen kan man säga att det finns försiktiga tecken som pekar på det. De utvärderingar som gjorts av de svenska sprutbytesprogrammen har INTE kunnat visa att smittspridningen påverkats, däremot visar de att riskbeteendet inte verkar ha påverkats, att programmen inte leder till att fler får missbruksvård och att deltagarna i programmen endast täcker en liten del av sitt sprutbehov genom programmen.
Samtidigt är tonläget uppskruvat både i den politiska debatten och till viss del inom vetenskapen där olika sidor anklagar varandra för både det ena och det andra. Och företrädare för framför allt sprutbytesförespråkarna uttalar sig väldigt tvärsäkert.
Vad blir då slutsatsen?
För mig blir det att den vetenskapliga vägledningen är svag och att vi därför måste fatta beslut i frågan utifrån politiska utgångspunkter. Utifrån min människosyn som vänster och narkotikamotståndare är det viktigaste övergripande målet att människor ska få bli drogfria. Ett liv med missbruk är inget värdigt eller fritt liv. Därför måste vi satsa på insatser som gör människor drogfria och inte insatser som underlättar och i värsta fall förlänger missbruket. Därtill kommer att det finns andra smittskyddsåtgärder med starkare vetenskapligt stöd. Prioritera att använda resurserna till missbruksvård och andra smittskyddsåtgärder!
Skicka en kommentar