Jag måste erkänna att jag är nervös. Klockan är långt över midnatt och det har blivit valdag. En valrörelse har kommit och om inte ens en skälvande dag gått. Det har inte saknats dramatik. Det har inte saknats fånerier. Men på något sätt har det smugit en en känsla av värdighet i det hela, de allra sista dagarna. En känsla av allvar. Någon sorts moralisk botten i vad det hela egentligen handlar om.
Den stora vattendelaren i årets valrörelse blev till slut synen på sjukförsäkringen. Jag tror orsaken är att den rör en verklig nervtråd i den svenska folksjälen (om man nu kan prata om en sådan, folksjäl). Den där grundläggande stoltheten över att vi trots allt lever i ett tämligen anständigt land. När de nedskärningar som under de senaste åren genomförts plötsligt fick kött och blod i en helt vanlig bloggares högst personliga berättelse om en sjuk mor som tvingades till socialbidrag eftersom hon kastats ut ur försäkringen var det något som hände.
Orsaken till att det hela sedan formligen exploderade var naturligtvis att det hela inte bara var ett enskilt ärende. Som Alliansfritt Sverige visar så var Emelies mamma bara en i raden. Så fogas enskilt fall till enskilt fall och fram träder en helhet. Människor. Som påverkas av den politik som förs. Som berörs av de val vi gör tillsammans.
Den styrande Alliansen har försökt definiera bort ekonomisk trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet ur begreppet "välfärd". Stabila försäkringar har utmålats som någon form av gyllene burar, bidrag som skapar beroende, som om det vore sjukförsäkringens fel att folk blev sjuka. Jag tror säkert att de borgerliga makthavarna faktiskt tror på detta. Jag tror inte att det är ondska som ligger bakom de beslut som fattats. Men konsekvenserna när det hela omsatts i praktisk politik har trots det blivit förskräckliga. Oanständiga.
Och i slutändan är det därför jag är så nervös. Därför att ett fortsatt förtroende för den borgerliga regeringen innebär ett godkännande av denna politik. Det blir en signal att ok, vi köper detta, tycker det var ett rimligt pris att betala för de senaste årens skattesänkningar. Jag hoppas verkligen att svenska folket inte är beredda att göra ett sådant val.
Klockan är mitt i natten när jag skriver detta. Jag inser att inte särskilt många kommer att läsa vad jag skrivit. Å andra sidan har jag senaste dagarna pratat om samma saker med mängder av människor. Jag kommer att fortsätta samtalen under morgondagen. Detta blogginlägg får alltså ses som ingenting annat än en vilja att skriva av mig så här i valrörelsens yttersta slutfas. Mest för mig själv. Om någon annan hittar hit så är du välkommen.
Inte många timmar kvar nu. Jag borde försöka sova. Men det är mycket som står på spel. Jag bläddrar i någon bok. Kollar lite om det går något på teve. Tänker på alla dessa människor. Alla dessa enskilda fall. Inser till slut att jag inte kan göra mer än mitt eget bästa. Rösta. Försöka övertyga så många som möjligt andra. Till slut är det vad det kokar ner till.
De senaste dagarna har känts bra. Vi får se om det räcker. Jag tittar ut genom fönstret över ett nattligt Hässelby och tänker att det måste det helt enkelt göra.
Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, utförsäkringar, sjukförsäkringen, klamydiabrevet, alliansen, socialdemokraterna och annat intressant
2 kommentarer:
Det är lågt av Mona Sahlin att utnyttja en privatperson i valet, det tyder på ren desperation i valets slutminut.
De flesta vet att sådana här tragedier med utförsäkringar var lika vanligt förekommande under den socialdemokratiska regeringen. Själv känner jag till 2 fall bara i min bekantskapskrets.
Statistiska undersökningar har visat att de som röstar rött har lägre utbildning, och dessutom sämre kunskaper om politik, än de som röstar blått. De faller lättare för känsloargument i stället för sakargument. Det vet Mona, därför utnyttjar hon detta.
Det är mycket lågt gjort. Vi kan alla hoppas på att den lågutbildade Mona, som inte ens är behörig att läsa på högskolan,försvinner från politiken nu. Sossarna har gjort mycket bra i förfluten tid och är värda en bättre partiledare.
Oj Ann, vad kommer detta förakt för de lågutbildade ifrån? Är det någon som spelat på känslor i valrörelsen så är det ju inte Mona Sahlin utan alliansen som gjort allt för att prata om trygghet, hur statsmannamässiga de är och vem som ska bli statsminister istället för att prata politik.
Att ta upp konkreta exempel för att beskriva det som med Alliansens politik nu blivit verklighet är inte lågt, även om jag förstår att det är jobbigt för Alliansväljare att hantera. Det är som sagt inte frågan om enskilda fall och stupstocken fanns inte under den förra Socialdemokratiska regeringen.
Att Socialdemokraterna gjort mycket bra i förfluten tid kan jag bara hålla med om, men de har även nu många bra och framåtsyftande förslag som helt saknas hos Alliansen.
Skicka en kommentar