Idag gick jag och röstade i kyrkovalet. Jag kryssade Jan Nuder, legendarisk föreningsordförande i Hässelby Gårds (s)-förening, tillika lokal eldsjäl i kyrkopolitiken. Som jag förstod det från stämningarna i kyrkan verkade det som om valdeltagandet skulle bli högt. Det är bara hoppas att valet gott bra; både i meningen att socialdemokratin går bra, och kanske ännu viktigare, att vi tillsammans lyckats rida spärr mot Sverigedemokraterna.
En av de frågor som verkar ha debatterats mest i samband med valet har väl annars varit huruvida de politiska partierna egentligen har i kyrkan att göra. Jag känner igen diskussionen från kårpolitiken. Det framstår på något sätt som mindre vikigt med vilken ideologisk grundsyn en kandidat har, än vilket ämne hon studerar. Resonemanget skulle dragit till sin spets också gå att tillämpa på den kommunala nivån; spelar verkligen de stora ideologierna roll när det handlar om att fatta beslut om lokal sophämtning och barnomsorg?
Det är ett farligt resonemang. Samtidigt finns det anledning att fundera över hur de traditionella partierna förhåller sig till en kyrka som är skiljd från staten. Jag vill ha personer med en socialdemokratisk ideologisk grund som representerar mig i den kyrka jag har valt att kvarstå som medlem i. Jag vill också kunna fatta ett klokt beslut när jag går och röstar, utan att behöva vara insatt i varenda detalj och enskildhet i den interna kyrkopolitiken. Jag vill helt enkelt kunna rösta utifrån värderingar. Då behövs det någon typ av ideologiska vallistor, partier.
Samtidigt är kyrkan en egen organisation. Inom det socialdemokratiska partiet är många inte medlemmar i kyrkan. Samma sak inom de kristna socialdemokraterna, Broderskap, där en kanske ännu större andel av naturliga skäl är med i olika frikyrkor. Precis, för att fortsätta min studentkårsliknelse; som väldigt många av medlemmarna i den socialdemokratiska studentklubben i Stockholm inte är medlemmar i Stockholms universitets studentkår, därför att de helt enkelt inte studerar där (utan vid exempelvis KTH, danshögskolan etc).
I Stockholm studentvärld har man löst detta genom att bilda ett eget kårparti, som är självständigt men knutet till studentklubben. En liknande lösning tror jag vore bra för kyrkan. Ett socialdemokratiskt kyrkoparti, välsignat av övriga partiet men med en egen organisation, en egen styrelse och egen beslutskompetens vad gäller kyrkopolitiska frågor.
Kanske är tiden inte mogen för en sådan reform. Jag vet att vissa skulle uppfatta det som en reträtt, som om partiet minskade sitt engagemang i kyrkan. Det är inte min tanke. Tvärtom tror jag att en öka frihet och självständighet hos dem av oss som bryr sig om kyrkan skulle vara till gagn för att få ökat inflytande för de socialdemokratiska värderingarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar