Egentligen var det en briljant strategi. Moderaterna får spö i val efter val eftersom folket ogillar moderat politik. För att kunna vinna valet måste moderaterna alltså bli av med den egna politiken. Dessutom vinner socialdemokratin uppenbarligen val efter val eftersom – ta ta – folk verkar gilla just den socialdemokratiska politiken. Då blir den logiska slutsatsen att moderaterna för att kunna vinna de också måste ersätta den egna, avskaffade, politiken med en ny, socialdemokratisk.
Problemet är bara att moderaterna inte gillar en socialdemokratisk politik. Faktum är att det för de allra flesta torde vara precis därför de blir just moderater. Hur göra? In kommer ett koppel mediestrateger och marknadsförare.
Jag vet inte om de använde den bilden, men uppenbarligen tänkte de ”Festis”. Ni vet den där saften man drack ur små fåniga papptetror när man var liten men som nu blivit tuff i nya designade plastflaskor. Genom att ändra ytan och behålla innehållet har man kvar de gamla konsumenterna, som gillade smaken, men vinner också nya som attraheras av den nya imagen.
Och inledningsvis fungerade det bra. Ja, herregud, det fungerade alldeles lysande. Fredrik Reinfeldt behövde bara säga ”kommunala skolor” eller ”arbetsrätt” för hela media som en man skulle trumma på stora journalisttrumman. Det fanns inte en tevesoffa där inte fenomenet med den Reinfeldska omdaningen skulle dryftas och analyseras. Ja, faktum var att det räckte för moderatledaren med att inte säga ”skattesänkningar” för att detta skulle klassas som en nyhet i klass med den första färden till månen eller Berlinmurens fall.
Men så. Har någonting hänt. Den där fadda smaken i den gamla högerdekokten har liksom återigen gjort sig påmind. Bilden av mittenmjukisen krackelerar, istället ser vi den gamle högerpatriarken som pekar med hela handen på arbetslösa och sjukskrivna. Det är ert fel, säger han, det är ert fel att ni är sjuka och arbetslösa. Ni har det för bra. Ni måste jagas hårdare.
Och det är inte en fråga om procentsatser hit eller kronor och ören dit. Det är en fråga om att visa sitt rätta ansikte, bakom pr-tricken och den designade ytan. Det är en fråga om att Reinfeldt och Littorin och Odenberg och de andra är samma människor, med samma värderingar och samma verklighetsuppfattning, som en gång valde att gå med i de ”gamla” moderaterna, att vara kvar där och göra karriär.
Detta torde, för svenska folket, framstå som mer och mer uppenbart. Och svenska folket må vara festisar. Men de är faktiskt inte moderater. Det kommer att visa sig under året som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar