tisdag, maj 16, 2006

Ni trampar på min kärlek. Också.

Bevara äktenskapet heter en organisation med en väldigt fin och trevlig hemsida. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att det var ett glatt gäng som ägnade sig åt att sprida kärlek och värme. Slog ett slag för ömsesidig omtanke och vänskap. Men så är det nu inte.

För vad äktenskapet ska bevaras från är nämligen några andra. De där läskiga. De homosexuella. Och visst upprepas det på ställe efter ställe att det inte handlar om homofobi. Det handlar inte om intolerans. Men just äktenskapet. Det får de ändå låta bli. Där måste vi nog dra en gräns.

Och det är nog det som upprör mig mest. Som nygift, tryggt heterosexuell man gift med en fantastisk kvinna. Att någon kan hävda att mitt äktenskap på något sätt skulle bli mindre värt för att även människor med en annan sexuell läggning får ingå i samma typ av gemenskap. Att man kan säga att det är okej om människor av samma kön lever ihop, men fruktansvärt upprörande om de liksom försöker antyda att de är som jag.

Dessutom hänger de tydligen i Kungsan också, "äktenskapsbevararna". Det är nästan så man längtar tillbaka till unge herr Robertos dagar…

2 kommentarer:

Stefan sa...

I den här frågan är vi inte överens vilket du kanske har sett i ett av mina inlägg. Å andra sidan så är det bra för debatten att det är högt till tak.

:-)

Anonym sa...

Kära människa.

>Ni trampar på min kärlek. Också.
Gör vi?

>För vad äktenskapet ska bevaras >från är nämligen några andra. De >där läskiga. De homosexuella. Och >visst upprepas det på ställe >efter ställe att det inte handlar >om homofobi. Det handlar inte om >intolerans. Men just äktenskapet. >Det får de ändå låta bli. Där >måste vi nog dra en gräns.

Jag ämnar inte hålla någon utpräglad röd tråd - resonemanget finner du många gånger mellan raderna.

Som jag ser det har du har förstått tämligen lite av argumentationen bakom Bevara äktenskapet som jag skrivit under.

Vi behöver vakna upp från den politiska tvångströja vi lever under här i jantelagens Sverige. Politiskt korrekta slogans, färdiganpassade fack och tydligt styrda agendor måste ifrågasättas skarpt. Dessa utgör inte någon sann öppen dialog och med lögnerna som uppstår i denna eter växer problemen - Sverige har knappast blivit bättre sen mordet på den frispråkige Palme även om så socialdemokratisk beställstatistik kanske visar annat.

Folk i Sverige tycks tro att vi här har förstått saker och ting och att alla som säger något annat än vad som förväntas (jantelagen?) automatiskt är idioter/människohatare/religiösa fundamentalister/rasister osv. Det är så bekvämt med dessa fack som primats (se def av medial priming) in i vår vardag via diverse massmediala kanalers masspropaganda. Det är så här den nya tidens stora berättelse tillkommit, genom det oehört effektiva propaganda instrument ett pådyvlat förståelseramverk utgör.

Det är ungefär som vi är stressade - stressade att inordna tankar i de fack som vår världsbild avkräver att vi upprätthåller. En världsbild byggd på otrolig brist på nyans och många lögner. Men detta förstår människor inte, tvärtom har de fått lära sig att denna typ av ignorans och intolerans i debatten automatiskt är ett uttryck för demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter - när fallet allt oftare är raka motsatsen.

Så låt oss nu se till synen på äktenskapet som massmedia tillsammans med nyliberala marknadshögern (t.ex. RFSU - som ju som bekant är en lobbyorganisation med ekonomiskt stöd från Parenthood International som i sig till stor del finansieras av preventivmedelsindustrin med tydliga intressen i kulturutveckling), med stöd av utvalda (det som får höras i media) delar av analysen inom vänsterns och feminismen, lanserat masskaligt de senaste tjugo åren.

Äktenskapet ska rivas upp från sina rötter. De etnologer som lyfts fram vid svenska universitet får idag obehindrat stå och snacka om att familjen är en hundra år gammal konstruktion - vilket ju i för sig går mckt bra med den typen av definitioner av familjen som de selektivt använder sig av. Men att familj är detsamma som borgerlig kärnfamilj är deras påhitt och ingen annans.

Vidare tar de ingen hänsyn till varken modern hjärnforskning om människobarnets hjärna som anpassat för att bearbeta könstypiska intryck från föräldrar av olika kön (t.ex. identifiering med föräldern av samma kön via fermonavläsning, bonding till den biologiska modern vid födseln etc.) och familjen, djupare historieperspektiv, sociologi etc.

De struntar blankt i detta och får leka vidare med sin produktion av oproblematiserade skrivbordsprodukter a la radikalfeminism och pro-gay advancements.

Vad är familjen? Vi får lära oss att djuren minsann lever i olika sexuella konstellationer och att alla som vill höra ihop pga. kärlek, sexuella band, vänskap etc. ska få kalla sig familj. Detta är det ända rättvisa kan man tycka.

Likväl borde alla barn och yngre ungdomar enligt denna typen av synesätt få kalla sig myndiga osv.

Varför ens ha begrepp vad gäller människor när man ändå är inne på detta spår? Begrepp är ju analytiska per definition och namnger det distinkta och innebär således att man diskriminerar mellan grupper av människor.
Språket speglar det befintliga som speglar språket....Denna typen av dekonstruktions-resonemang är vanliga idag i Sverige - men likväl ofta bra larviga vid närmare betraktelse.

En stor anledning till att vi har begrepp är att vi finner dem användbara. Detta gäller även begreppet familj som utifrån dess historiska innebörd just innebär föreningen man och kvinna som får barn och söker hålla ihop för att uppfostra sina egna barn - och dvs. hushållet i vilka denna konstellation håller ihop.

Ur barnens perspektiv är familjen den plats där man får ha naturliga band till sina biologiska föräldrar som i sin tur håller ihop och har en fungerande intim relation tillsammans. Det livsgivande möte som i alla tider och fortfarande givit och ger upphov till barn är det mellan en man och en kvinna. Även om så kvinnan insaminerats så har sperman deriverats från en man - och barn önskar i regel veta vem denna man är. Hur kul är det att ha en annonyn spermadonator till pappa, ur barnens perspektiv är det vedervärdigt att förespråka insaminering för att tillfredsställa vuxnas önskemål som brister i respekt för blivande barns önskemål och framför allt rättigheter till en identitet som relaterar till föräldrar.

Detta har även många gånger om visats inom hjärnforskningen (t.ex. inom Bowen theory) där det har visats att barn fungerar och mår bäst när föräldrar i de tre tidigare generationerna hållig ihop och haft fungerande relationer. Sociologisk (opolistiskt bunden) forskning visar vidare hur barn till skilda föräldrar generellt mår och presterar i livet - och det är skrämmande statistik som är bannlyst från svensk debatt i rädsla att väcka än mer skuldkänslor hos alla de tusentals skilda föräldrar vi har i detta land.

Den vanligaste familjetypen i världen är idag kanske storfamiljer där släktingar lever tillsammans, ofta med morföräldrar osv. Att denna, som en del radikalfeminister försöker få det till, skulle stå i direkt motsättning till synen på äktenskapet (i dess ordinarie innebörd) som något centralt är ren hogwash. Tvärtom är föreningen man<->kvinna och lagstiftning, kulturella cermonier etc. kring detta återkommande i de flesta kulturer genom vår kulturella historia. Den naturliga orsaken är naturlig; man och kvinnor kan få barn tillsammans, till skillnad från kvinnor som lever med kvinnor och män som lever med män. Men i och med spridningen av de moderna och högst effektiva preventivmedel bröts denna i sin rätta innebörd, naturliga länk. Plötsligt var kvinnans bundenhet till att få barn efter sexuellt umgänge något onaturligt och högst orättvis. Felet var barnens som kunde bli till under så fel förutsättningar och här blir rätten till att fritt disponera över vad man vill anse vara mänskligt liv eller inte en nödvändig utväg för att kunna leva med att man dödar barn. Istället för att angripa anledningarna till att människor får barn när de inte vill ha barn - och den brist på ansvar som i regel ligger bakom detta. (Vad gäller våldtäkter utgör det en liten procent, och våldtäkterna i sig utgör ju något ont som vi vill ha bort - så varför åter skylla det på barnen? Istället för att adoptera bort barnen om kvinnan inte vill ta hand om det. Abort är att lösa ont med ont.) Istället för att ifrågasätta människors sexuellt oansvariga relationer.

Att länken mellan barnatillblivandet och sexualiteten effektivt brutits innebär att synen på det utmärkande för relationen kvinna och man börjar suddas ut - det unika är ju att livet blir till i detta möte. Freud uttryckte det så här; sexualitet som brutit länken till tillblivelsen av nytt liv (vilket är fundamentalt för livet) utmynnar i perversion (men eftersom denna blir så utbredd är det ingen som reagerar).

Samhället börjar sakta att tappa förståelsen för sin historia, människor glömmer själva att de blivit till pga. en kvinna och en man, men inte minst tycks man glömma den kulturella historian, och anklagar den onyanserat för att enbart varit av ondo baserat på en lång rad anakronismer, inte minst vad gäller kvinnans situation.

"Närsyntheten" som människor utvecklar pga. inte minst begreppsförvirring späs på av att man stirrar sig blind på diverse slentrianmässiga uppfattningar om vad rättvisa, jämställdhet, samhället osv. är för något. Perspektivet skyldigheter är i regel ofta marginaliserat - och få förstår hur samhället också baserar sig på skyldigheter/krav för att kunna ge rättigheter. En brottsling har inte rätt till sin egen frihet. En man har inte rätt till regelbundna kontroller för bröstcancer osv. Det finns olikheter som är minst lika viktiga som likheterna vid en bedömning om vad som är rättvist. Detta saknas i delar av feminism rörelsen som blånekar biologiska skillnader mellan könsidentiterna och vikten av att dessa definierar sig i förhållande till varandra i syfte att skapa den komplementaritet som ger upphov till nytt liv. Människor har alienerat sig från sin egen natur - inte minst m.h.a. preventivmedel (som i sig borde problematiseras långt mer; t.ex. de långtgående hälsoeffekterna hos p-piller som unga kvinnor stoppar i sig utan information om alla dess biverkningar som tom inkluderar infertilitet längre fram när man vill ha barn)

Osv.

Vidare förstår man inte att det inte är en rättighet att få barn om man inte kan få egna barn, varje barn som adopteras är barn till någon annan än de som till slut blir nya adoptivföräldrar. Detta innebär att de biologiska föräldrarnas önskemål vad gäller barnets framtida adoptivföräldrar såväl som barnets bästa utifrån en sociologisk, psykologisk och biopsykologisk bedömning alltid går före ev. adoptivföräldrar icke-rättigheter till något de ännu inte har rättigheter till.

Du har inte förstått något av argumentationen - tvärtom har du inordnat den i ett av dina färdiga fack vilket tyvärr är typiskt för de som ännu vägrar att lämna sin världsbild byggd på slogans.

1) Äktenskap är fortfarande starkt förknippat med familjebildning och har fortfarande, trots starka nyliberala "lanseringar", fortfarnade en normativ verkan vad gäller synen på familjebildning (dvs. att få barn). Därmed är äktenskapslagstiftningen ett viktigt verktyg för att säkerställa barnens bästa och inte enbart ett kärlekskontrakt mellan två vuxna.

Det råder ingen som helst tvekan om att barnens bästa är att få leva med de föräldrar som gett upphov till barnet - detta är vad man kommer fram till vid en grundlig och kvalitativ analys av sociologisk och biopsykologisk forskning där man också tar hänsyn till den enorma mängd propaganda, politisk korrekthet, och gay-agenda som finns bakom många forskningsgrupper som lyfts fram. Det är likväl vad familjekliniker - som inte är rädda för att få sin statliga finansiering indragen pga. att de säger sanningen (i Sverige är många rädda för detta i och med socialdemokratin heagemoni) - världen runt vittnar om.

Vad gäller forskning som säger att det inte spelar någon roll om barnen växer upp med samkönade föräldrar eller med en mamma och pappa handlar det i princip alltid om "forskiningsresultat" med en pro-gay agenda bakom. T.ex. har styrelsen för amerikanska APA (american psychology association) gått ut med detta påstående. Detta har ifrågasatts av majoriteten av medlemmarna och aktiva psykologer, terapeuter etc. i organisationen. Ifrågasättandet saknar faktiskt motstycke i amerikanska psykologins historia.

Vem som helst (med lite sinne för de krav som bör ställas i vetenskapliga undersökningar) som granskar den lilla undersökning som legat till grund för dessa påståenden utfärdade av en styrelse som är allmänt känd som högsst driven av pro-gay människor och som totalt kört över erfarenheten hos majoriteten av dess tiotusentals aktiva medlemmar (psykologer etc.), ser att den inte håller för fem öre.

Tvärtom är erfarenheten som de flesta psykologer världen om vittnar om är att det spelar stor roll om barnen växer upp med mamma och pappa eller inte.

>Dessutom hänger de tydligen i >Kungsanockså, "äktenskapsbevararna>". Det är nästan så man längtar >tillbaka till unge herr Robertos >dagar…

Skönt att människor vågar stå upp i ett annars så skrämmande homogent klimat med så mckt människor som inte vågar tänka efter självständigt i en sådan viktig fråga utan faller in i slentrianmässiga resonemang präglade av fullständig begreppsförvirring. Din ignorans och bristande förståelse för gay-agendan i Sverige och internationellt, hur de jobbar och hur lite de bryr sig om vetenskapliga undersökningar vad gäller sexualitet, familjebilder och barns uppfostran skrämmer mig dock. Det är en sak att värna om människor oavsett s.k. sexuell läggning (begreppet homosexuell är vidare en tämligen modern konstruktion och skapar onyans i diskussion om sexualitet såväl som problematisering av queera-läggningar), en annan att köra över barnens möjligheter till att få leva under de förutsättningar det är visat att de mår bäst under; dvs. med sin egen mamma och pappa (eller med adoptivföräldrar som liknar dessa biologiska föräldrar och således också är av olika kön).

Och med barn som inte mår bra får vi ett sjukt samhälle - ungefär som i vårt land där den svaga familjebilden och skilssmässorna renderar hundratusentals olyckliga individer, depression, sexuellt utnyttjande osv.

De människor du nämnt som tydligen vågar stå upp för äktenskapet som den ansvarsfulla(livslånga) föreningen mellan man och kvinnor i det hetska klimatet i Sverige är inte bara modiga utan också om man ser till det Sverige behöver - kanske allra mest bra fungerande familjer - hjältar.

Allt gott. Gillar du inte mitt resonemang så vill jag ändå tipsa dig att studera frågan mer grundligt och utveckla ett kritiskt sinne för den politiska korrektheten såväl som alla pro-gay agendor som ligger bakom många "jämdställdhetsinitiativ" men som fullständigt hoppar över alla viktiga problematiseringar när man talar om vad som är jämlikt, rättvist och framför allt vilka olika perspektiv som bör beaktas. Vad gäller barn är barnens perspektiv viktigare än människors icke rätt till något man aldrig haft rätt till - att få barn som inte är egna (detta kallas barnarov).