tisdag, september 30, 2008

Ett antal anledningar att känna optimism om socialdemokratins framtid

Är hemma med en snorig dotter. Förmiddagen ägnades åt teletubbiestittande och barnsångsjungande. När dottern nu tar en liten tupplur ger det mig chansen att gå igenom lite olika (lite mer socialdemokratiska) vänstermedia. Fokus blir på det lite yngre, lite mer intellektuella. Inser att det faktiskt finns all anledning att se ljust på framtiden. 

Senaste Tvärdrag är inledningsvis riktigt bra. Inte minst intervjuerna med (och texterna av) Katrine Kielos, Magnus Wennerhag och Kajsa Borgnäs ger mersmak. Känns som om Daniel och Jens är på rätt väg. Jag gillar att de har en tydlig idé om vart tidningen ska och sedan kör det konceptet fullt ut. 
***
En annan kul grej är nya webbsatsningen Arvid Falk. Ett alldeles lysande initiativ, även om sidan kanske inte riktigt har hittat formen än. Jag tror att det här kan bli riktigt bra. Som sagt; kanske saknar jag lite av tydlighet i profil och inriktning men det kommer säkert när sidan hunnit mogna. Och då blir det ett gjutet stopp på den dagliga surfrundan. 
***
Speaking of Arvid Falk: jag håller just nu på och läser Olof Lagercrantz lysande biografi över August Strindberg. Finns på pocket, förmodligen i en affär nära dig. Om man är intresserad av mannen bakom. (Inte webbsidan, utan figuren. Dvs.) 
***
Några som verkligen har hittat formen är däremot Dagens Arena. Från ingenting till Sveriges mest angelägna vänsterröst på rekordtid. Det riktigt stora Dagens Arena-gänget har gjort är att de har inneburit ett uppbrott från den där förödande gnälligheten som förstört så många tidigare försök till en mer intellektuell socialdemokratisk hållning. Tror faktiskt inte (bara) att det är en konsekvens av oppositionstiderna, utan att det ligger något djupare bakom. 
***
Sedan ska jag inte gnälla, så därför skriver jag inget om könsfördelningen på skribenterna i senaste Fronesis
***
Sammanfattningsvis: Det finns någon typ av intellektuellt självförtroende inom den (mer eller mindre socialdemokratiska) vänstern av idag som rätt länge har saknats. 70- och 80-talister som Kielos, Suhonen, Borgnäs, Klas Gustavsson (för att nämna en handfull. I Tvärdrag kallas några av dem för "de skamlösa", och det kanske passar) driver på. Lägg på det de möjligheter internet innebär och ett gäng pionjärer och entusiaster från alla möjliga generationer och bakgrunder. Och det blir riktigt, riktigt bra. Någon form av nytändning. Nerv. Jag vet inte vilket begrepp som passar. Bara att jag gillar det. 
***
PS. Alltså, så att ingen ska missförstå. Jag gillar i grunden Fronesis också. Men någon tjej hade väl kunnat få vara med? 

4 kommentarer:

Anonym sa...

Linnea Nilsson sitter ju i redaktionen. Och det är en kvinna på bilden (Jenny Marx antar jag).

Anton Andersson sa...

Håller med om din analys och det känns kul och angeläget.

Fredrik Stangel sa...

"Men någon tjej hade väl kunnat få vara med?"
Något namnförslag? Jag säger inte att det inte finns någon kvinnlig skribent som hade passat in, men jag själv kommer inte på någon, och jag håller inte med om att man skulle grävt fram någon till att medverka enkom på basis av hennes kön.

Anonym sa...

Håller helt med om Tvärdrag.